Skånetrafiken har bestämt att sommaren är slut,

men det håller inte jag med om! Nog ska vi kunna suga ut en hel del till av den innan den vår de svage kalla höst tar sin riktiga början!
Men sommarkortet på Skånetrafiken upphörde att gälla i går, söndagen den 15 augusti var sista dagen. Så vännen A och jag bestämde oss i lördags för en avslutningsutflykt i budgetklass. I min "danska börs" fanns kvar två rabattbiljetter på Scandlines, Helsinborg - Helsingör eller omvänt à SEK 12,50 så vi tog tåget på sommarkortet och färjan på dessa ca 20 år gamla biljetter. Jodå, de gällde.

Det var varmt men litet fuktigt väder så vi satsade på inomhusaktivitet, nämligen Kronborgs Slott. Jag har varit där ett antal gånger men slottet tål många besök.
En gång var jag där med en rysk väninna några få år efter murens fall. Jag ville egentligen visa henne och hennes dotter Louisiana men det var det fulaste och gräsligaste dom sett! Ljuda hade invigt mig i ryskt 1800-talsmåleri som jag kommit att älska, men inte begrep jag att det var den "enda" konsten för henne. Att hon inte gillade sovjetisk "socialrealism" visste jag ju, men att övrig europeisk och amerikansk nutidskonst var så avskyvärd hade jag inte fattat. Så lätt chockad kortade jag besöket i Humlebaek och for vidare till Kronborg. DET var nåt annat! I de kungliga gemaken hänger ett antal 1600-talsmålares alster, numera ganska svartnade och medfarna men också ganska många fina gobelänger. Här fick de ryska damerna något de kunde njuta av, minsann, och jag drog en lättnadens suck.

Nu, många år senare har det visat sig att det som gjorde intryck för framtiden, det var - Louisiana. Förstås. Men eftersom det var första konfrontationen med den moderna, fria konsten var dom inte beredda på omvälvningen.

Nå, nu är det 2010 och både Kronborg och Louisiana står kvar, stadiga i sina grundvalar, var och en på sitt sätt.

Vännen A hade, så skåning hon är, aldrig varit på Kronborg. Min första uppgift, tyckte jag då, var att presentera henne för Holger Danske, som sitter och sover i Kassematterne under slottet, redo att vakna när helst Danmark råkar i kris. Följdriktigt fanns det en motståndsgrupp under kriget som kallade sig Holger Danske. Om den kan man också läsa på Wikipedia via länken ovan.

Det är riktigt mörkt i kassematterne så en egen ficklampa hade varit bra att ha med.  Ljusare och trevligare är det i de kungliga gemaken och den stora festsalen är mycket pampig, en gång var den av Europas största.

Litet pedagogik får man på köpet med bildkavalkader och årtal och med teknik kan man fixa illusioner både av fnittrande älskande i sovgemak och skuggbilder från anno dazumal med ljudillustrationer därtill.

Återbördade till nutid gick vi ut i regnet. På slottsgården var det stor uppställning för sommarens Hamletföreställningar som pågår någon vecka till. Denna gång en tysk variant med popinslag som i varje fall inte lockar mig.

Roligt var det att se det glada brudparet som kom körande på fästningsområdet i sin lilla minibil dekorerad med tyll och blommor. Dom vevade glatt ner rutan för fotografering.

En annan företeelse som tog slut i och med den gångna helgen var utställningen :and there was light i Eriksbergshallen i Göteborg. Nu fick maken och jag eld under fötterna och for till Göteborg på blixtvisit. Smart nog hade jag köpt biljetterna via internet innan vi åkte vilket besparade oss en jättekö - det var bara att segla rakt in.  Det var inte bara vi som kommit på att det var sista helgen, uppenbarligen.  Audioguiden var bra. Skulle man lyssnat på allt hade det tagit mer än tre timmar, nu nöjde vi oss med litet drygt 1 1/2. Leonardo, Michelangelo och Rafael och deras samtida i de olika italienska furstendömena under renässansen kan man förstås ägna många fler timmar åt, men man blir ju rätt trött efter någon timma på utställningar. Höjdpunkten var La Bella Principessa, den nyupptäckta Leonardo-målningen som visades bakom pansarglas.
Vi återlämnade våra audioguider och sen åt vi lunch utanför i den särdeles omysiga serveringen. Men maten var bra och kaffet gott.

Den delen av kön som syns på bilden är den lilla, den gick vid det här laget i serpentiner i ytterhallen och ut på gatan. Så det var rätt skönt att åka hem igen med även den här erfarenheten i bagaget.