Här står pimpernöten bakom kycklignät och "lilla Åland"-sipporna inom grön ram.
Och här har jag satt silkesträdet omgivet av hasselört och sockblomma. Pyttesmå lavendelskott från altanen står i kanten, hoppas dom klarar vintern.
Jag vattnar förstås med kanna eller slang men det är bra att det är ganska mulet och de 9 mm som kom häromdagen var välkomna. Så, tack, Pluvius!
Regnet inspirerade mig också att gripa chansen att få en sen biljett till fredagens förställning av Singin´in the rain i Malmö. Det funkade och jag tog tåget, köpte en falafel vid kanalen och hann precis tugga den i mig under den fortsatta promenaden till Malmö Stadsteater (som nån klåfingrig typ döpt om till Malmö Opera, huset är för mig fortfarande Stadsteatern, liksom för t ex Taxi!).
Föreställningen hann pågå ca 15 minuter innan ett tekniskt fel uppstod och hela publiken (utsålt hus) schasades ut igen till en oplanerad paus.
Nå, sen gick det som det skulle och publiken verkade nöjd. Mycket nöjd. Vad tyckte då jag?
Jovars, skickligt fotarbete, skrällig amerikansk musik, fantastiskt regn och ganska skojigt emellanåt. Det roliga stod fr a Marianne Mörck för, därnäst Lars Humble, båda pålitliga Malmöprofiler.
Sångröst hade egentligen bara Lisette Pagler.
Vill man ha smakprov finns några här. Intressant är Del 3 där man får se hur regnet fungerar!
I teaterns foayer står , som alltid Thaliaskulpturen av bror Marklund och glänser av bladguld. Dvs från 1944 när teatern invigdes mitt under brinnande krig ända fram till 1974 glänste hon inte. Då var hon vit och av gips. Det fanns nämligen inga pengar över från början. Först 1974, när gipsen började ge upp, blev hon gjuten i brons och belagd med bladguld. Under hela min uppväxt och ungdom var hon vit och jag blir fortfarande förvånad över dagens glans. Egentligen skulle jag vilja ha henne vit fortfarande...
Sen kan jag inte låta bli att visa bilden jag tog på vägen till tåget bara ett litet stycke hemifrån. Hela skogen är fortfarande grön utom detta enda träd som står och lyser i vägkanten.
På grund av det tekniska problemet som fördröjde föreställningen drygt 45 minuter missade jag sista tåganslutningen till min by. Men jag har en snäll man som hämtade mig i stan så jag slapp vänta till morgonen på tåg hem! Eller gå 15 km. Eller betala ett halvt dussin skjortor för taxi.
Så kul, nu har jag sett Lilla Åland i Skåne. Det där med bevattning är intressant egentligen. Det måste till Plivius för att växterna skall sätta fart på riktigt. Det märker man så bra under sommaren och torkan, man håller allting vid liv med att sköta om bevattningen själv, men det är den som kommer ovanifrån som ändå får allting att växa.
SvaraRaderaNja, det skulle naturligtvis vara Pluvius och inte Plivius:)
SvaraRaderaNog är det som om det ovanifrån gör mer nytta. Troligen underskattar man vilka volymer som krävs för att det ska räcka när man vattnar. Jag har nån gång lärt mig att OM man ska vattna en gräsmatta under torka ska man sätta en regnmätare och inte stänga spridaren förrän det är 25 mm i mätaren. Men gräsmattan är ju det sista man ska vattna öht!
SvaraRaderaVar det samma Lisette som var med i den där Julia-såpan på tv? Jag har för mig att hon skulle göra någonting i Malmö. Jo, jag har sett den såpan, vi har bara en kanal och den står oftast på även om ingen tittar. Knasigt nog.
SvaraRaderaNu får vi hoppas att dina plantor tar sig och trivs!
Marianne:
SvaraRaderaDet lär vara samma Lisette. Jag har inte sett TV-programmet i fråga. Men hon hade en hyfsad röst i alla fall.
Jag önskar mig en växtvänlig vinter! Inte såna snömängder som förra, men gärna ett litet lagom skyddstäcke så det inte blir hård barfrost.
Jag önskar vi fick litet regn här. Det börjar faktiskt bli tjatigt att bara se solen varje dag. För en svensk kanske det låter konstigt men jag vill gärna ha litet kyligare och mulet nu efter flera månader med bara sol och värme.
SvaraRaderaNja, inte låter din önskan så konstig - vi hade ju en tropisk juli utan regn och då längtade i alla fall vi trädgårdsentusiaster efter regn och svalka.
SvaraRaderaNu har vi fått ca 12 mm ett par dagar i sträck, det är rätt lagom. Men inte får vi sol nu bara för att vi vill... Istället börjar höstvindarna blåsa.
Hade kanske varit lättare om maken följt med från början :-). Men visst var det snällt av honom att komma och hämta dig så att du slapp att ta in på hotell...
SvaraRaderaJag har inte varit på musikal sen jag såg Fantomen på Operan (eller kanske var det Cats...) Många år sen i alla fall. Fast nu ska Chikago upp på vår stadsteater, så då kanske jag kan masa mig iväg. Jag lär inte få med mig MM i alla fall.