Fredagstema: Lekar jag gillade när jag var liten

Min absoluta favoritsysselsättning när jag var barn var att läsa! Jag lärde mig läsa när jag var fyra år och de första böcker jag minns är FIB:s "Gyllene böcker" där bl a klassiska sagor, som t ex sagan om den lilla flickan som upptäcker att någon att legat i hennes lilla säng och suttit i hennes lilla stol. Letar man på nätet nu efter de gyllene böckena hittar man bara Disney-varianterna, men det är inte dem jag minns.
Snart nog blev det dock mer intressant med Astrid Lindgrens böcker om Pippi och Bullerbybarnen, Bröderna Grimm, HC Andersen, Nordiska Folksagor och mycket annat.

Jag hade en lekkamrat som var 1 1/2 år äldre än jag och när hon började skolan 2 år före mig fick hon låna på biblioteteket. Vilken lycka! En dag fick jag följa med till Malmö Stadsbibliotek och stor för min ålder trodde bibliotekarien att jag också kunde få ett lånekort - tills jag talade om mitt födelsedatum. 5 1/2 år! Icke, man måste vara 7 för att få låna. Jag blev helt bestört och hävdade att jag ju kunde läsa och det framgick nog hur jag brann för ett lånekort. Så efter en grundlig undersökning av min läsförmåga och undervisning i handtvätt(!) innan man tog i dyrgriparna så FICK JAG ETT LÅNEKORT helt mot reglerna. TACK, underbara bibliotekarier - ty de var två stycken som genomförde denna bragd tillsammans. Jag glömmer det aldrig.
Det enda som var dystert var att man bara fick låna två böcker i taget vilket gjorde att jag behövde egentligen gå till biblioteket flera gånger om dagen. Det var långt dit hemifrån och jag kunde inte gå hela den vägen ensam så det var ogenomförbart. Till all lycka uppmuntrades jag av särskilt far som väldigt ofta kom hem med en eller flera böcker, ibland inhandlade på antikvariat som de många delar av Zacharias Topelius Läsning för barn jag fick.
När jag började skolan hade klassen en bibliotekslåda med ett 30-tal böcker man fick låna. Den avverkade jag på några få veckor, sen var det att åter anlita Stadsbiblioteket.

Men, visst, jag gjorde annat än att läsa, förstås. Vi lekte ute, bollade, gick till lekplatsen, lekte "pjätt" efter att ha räknat ramsa vem som skulle "ta". På sommaren när vi var hela sommarlovet i stugan (ja, den som njesen ofta berättar om!) lekte jag med bondbarnen ofta en lek som vi kallade "Ber om en vink".

Det var ett slags kurragömmalek, eller "gömme" som vi skånebarn sa. Man fick räkna högt till 100 medan de andra gömde sig och det kunde vara ganska knepigt att hitta någon så man kunde ropa "Ber om en vink!" och försöka uppfatta att någon stack ut en hand litet kvickt.
Sista gången vi lekte den leken blev avslutet tråkigt. Jag lekte med två jämnåriga pojkar från var sin granngård. Dom gömde sig rejält långt utanför överenskommet område så att dom inte hörde när jag ropade. Jag letade och ropade tills jag begrep att dom brutit överenskommelsen och skrek då att jag inte ville leka mer utan gick iväg till en annan kamrat. När jag kom hem efter några timmar var huset i uppror och jag fick på öronen. Pojkarna hade så småningom fattat att jag inte fanns i omgivningen och blev oroliga och gick hem till mina föräldrar och meddelade att dom tappat bort mig i branddammsskogen. Branddammen var inhägnad och jag skulle ju aldrig drömma om att klättra över staketet men nu trodde man att jag kanske fallit i där. Far rusade runt i skogen, ramlade och slog ett fult sår på smalbenet på gammal rostig taggtråd. Att pojkarna lurat mig berättade dom naturligtvis inte. Så allt var MITT fel, jag straffades med örfil och skälldes ut. Ynglingarna bara flinade åt alltihop och undgick så klart helt bannor. (Könsroller, någon??)
Så den leken ville jag inte leka mer trots att den varit så rolig förut.

Andra favoriter var mera stillsamma som att "byta stycken", dvs det som annorstädes kallas glansbilder eller bokmärken. Jag hade en vacker chokladask att ha mina i och en "kassa". Kassan var en skrivbok där man vikt in sidorna på hälften och gömt ett stycke i vecket. Somliga uppslag hade två veck, andra bara ett och några inget. Den man lekte med tog ett av sina stycken, satte in det på ett ställe i den hopslagna kassan och öppnade. Om det fanns två veck valde hon det ena och bytte ut sitt stycke mot det gömda. Om hon kommit i ett uppslag utan veck förlorade hon sitt stycke till mig.

Klippdockor kunde också fascinera mig. Jag hade ett antal och ritade själv gärna kläder.

Jag och mina systrar fick en jul ett leksakståg med räls. Det var att dra upp med nyckel, rälsen räckte bara till liten cirkel och jag tyckte det var ganska tråkigt. Saken var nämligen den att grannen på vår våning hade ett RIKTIGT elektriskt leksakståg som upptog hela golvet i hans rum. Vi var tre som delade rum, han var ensambarn och hade ju mycket mer utrymme för sig själv. Det var högtidsstunder när man fick komma in och leka med honom och hans tåg. Eller hans ÅNGMASKIN som han drev med metatabletter.

Jag är ganska övertygad om att dagens barn skulle tycka att flera av mina lekar var ganska trista! Ingen TV, inga TV-spel, inga legobitar, ingen dator med spel, ingen skateboard ( jag hade faktiskt rullskridskor men inga bra ställen att åka på med metallhjulen...)

(Alla bilder är från internet)