Bister vinter och Kinarapportering

Plogen behagade komma kl 15 i går eftermiddag och jag lyckades ta mig upp för backarna till stora vägen. Tack vare att däckfirman är flexibel och har ett utmärkt kundbemötande fick jag på mina vinterdäck och känner mig åter som en fri människa. Det är kallt, ca 4-5° minus och mer snö har utlovats. Jag har fullt med agapanthuskrukor i växthuset där det står en värmefläkt för att hålla frostfritt. Dom skulle behöva komma in i uterummet men jag får inte upp växthusdörren, den har frusit fast! Hoppas det blir tö en dag snart!

Jag har nu fått även C:s bilder, vissa är i fortsättningen hennes, och kan komplettera litet från vår första tågresa i Kina.

Vig som ett kylskåp klättrar jag upp i min slaf

Här hämtar man hett vatten till nudlarna

Man fick huka sig när man satt upp i slafen

Så här mysigt var det på "bekvämlighetsinrättningen". På tåg finns det ett handtag att hålla sig fast i, det saknas på "fastlandet" så där får man lita till benmusklerna enbart. Ett stort tack till Peder Vibe, ortoped, som opererat mitt ena knä två gånger! Utan honom hade jag inte kunnat resa runt i Kina!

Ca 40 timmar efter tågresans början anlände vi till Kunming, huvudsats i Yunnan-provinsen. Den kallas staden med evig vår p g a sitt behagliga klimat. Tyvärr är det en stad, som trots flertusenårig historia, lidit svårt av rivnings- och nybyggnadsraseriet. Man har gått obarmhärtigt fram och inte bevarat mycket av den gamla atmosfären alls. Vi stannade nu bara över dagen men försökte planera för återkomsten senare med boende och den utflykt vi prioriterade mest, stenskogen. Vi hittade ett vandrarhem vi läst om på internet, Camellia Youth Hostel, och bokade oss där. Vi fick kontakt med utflyktsbyrån som befarade att det skulle bli svårt att komma till stenskogen så som vi ville eftersom det var slut på turistsäsongen. Så skulle det visa sig bli också men vi hittade ju geten istället!

Här på järnvägsstationen i Kunming köpte vi biljetter till nattåget till Lijiang - återigen hard sleeper, mellanslaf - och soft sleeper, underslaf, för återfärden till Shanghai. Vi satte in ryggorna i bagageförvaringen för 3 yuan/st över dagen.

Vi tog en taxi till Nanping Road, stadens moderna gågata. Nöjet för dagen var att meta guldfisk att ta hem till akvariet.

Flera skojiga skulpturer lättar upp den annars tråkiga miljön som är till förvillelse likadan i de stora kinesiska städerna där man byggt ett modernt centrum.

Plötsligt var tågbiljetterna försvunna, C hade för många ställen att leta på så hon blev svettig en stund. Så har glad blev hon när de till sist återfanns på ett helt annat ställe än hon trodde hon hade lagt dom på. Annars hade vi fått köpa nya och kanske fått överslaf, ve och fasa...

Det här var ett två-våningståg. Vi bodde på nedre botten i första kabyssen till höger.

Det står på tåget vilka ändstationerna är, Lijiang Väst och Kunming.

Nästa morgon kom vi fram i mörker till Lijiangs järnvägsstation där ett antal minibussar tranporterade tågpassagerarna vidare. Vi steg av i Gamla Staden och hittade snabbt vårt vandrarhem, Luminn Inn.

Entren är inbjudande

Innergården är trivsam med alla växter och många platser att sitta på i sol eller skugga.

Så här ser det ut från ovanvåningens svalgång

Husen är hopbyggda till ett intrikat hutong-system.

Utsikt mot bergen

Gården igen

Vårt fräscha badrum med dess fina toa. Utan handtag...

Sängarna var hårda men med ett extra täcke att lägga på madrassen gjorde susen.

Det här är dörren från insidan

Detta glada kinesisk-amerikanska par från Washington DC löste många problem för oss i Lijiang.

Det var utlovat engelsktalande personal, frukostservering och all möjlig service på Luminn Inn på internet som vi bokat via. Betyget från andra gäster var högt. Det visade sig dock inte stämma. Tydligen hade ägaren åkt iväg på egen semester och lämnat inrättningen till ett par sura bönor som inte talade ett enda ord engelska, inte ville göra något alls, inte serverade nån frukost och inte kunde hjälpa till med nånting. Men tack vare Bob och Sonnett så löste sig alla våra problem och vi hade trevligt tillsammans till frukostarna hos Mr Tang som hjälpte oss på alla möjliga vis.

Till våra dagar i Lijiang ber jag att få återkomma.