Själv blir jag kanske en aning tråkig. Jag tänker nämligen berätta att trots att jag är rysligt gammal ALDRIG haft en skolavslutning i nån kyrka och fattar sålunda inte ett barr av den hysteriska diskussionen om våra TRADITIONER med präst och kyrka vid terminsavslutningen. Jodå, jag har sjungit (och pluggat) psalmer, haft morgonbön i skolan och någon gång har en präst av för mig obegriplig anledning talat på avslutningen som brukade försiggå i gymnastiksalen, aulan eller helt enkelt på skolgården.
De första åren i skolan kallades avslutningen EXAMEN. Föräldrarna var med i klassrummet, vi hade EXAMENSKLÄNNINGAR, och fröken höll förhör. Sen gick vi ut på skolgården och sjöng Den blomstertid nu kommer. Sen gick vi hem.
Jag minns inte när detta med förhör upphörde, kanske i tredje klass. Men vi samlades alltid i klassrummet och fick våra betyg i ett kuvert. Jag brukade få ett bokstipendium de flesta åren; man var ju duktig flicka, bevars. I realskolan och på gymnasiet delades stipendierna ut vid den stora samlingen i gymnastiksalen eller aulan. Aulan var inte byggd de första åren på den skola där jag gick i både realskola och gymnasium.
En skolavslutning som var garanterat präst- och psalmfri var den jag var med om då jag gick ett år i amerikansk skola. I amerikanska allmänna skolor förekommer ingen religionsundervisning över huvud taget, långt mindre någon prästmedverkan. (Att man i flagghälsningen, som man i alla fall under mitt skolår hade varje dag, nämner gud räknas tydligen inte som religion).
Avslutningen för oss i avgångsklassen, graduation, hölls utomhus på en uppbyggd läktare och alla var klädda i kåpor och fyrkantiga hattar som på gamla engelska college. En i sanning bisarr tillställning men kul att varit med om!
 |
| (Bilden från nätet) |
den 30 april 1965 och hade hela maj ledig innan jag började på mitt sommarjobb som sjukvårdsbiträde.
På den tiden var det förstås en riktig examen med skrivningar och munta och ett veritabelt råpluggande hela vårterminen. Man skulle kunna svara på ALLT man hade läst under fyra år. Efter avklarade skrivningar bar man abiturienthatt med påbroderade "visdomsord". Min klass hade en safarihatt och jag hade satt knytband på min där det stod ORA ET LABORA och på sidan satt en liten hackspett i trä.
Lättnaden var stor när den vita mössan sen satt på plats hos alla oss som klarade muntan. I min klass kuggades två stycken som inte fick komma tillbaka till skolan klockan 17 och "komma ut" i vit klänning respektive finkostym. Under muntan var man välklädd men inte i vit klänning; den kom på först efter att allt var klart.
Mössan var självklart av Lundamodell! Med rött foder!
Ett bra tema, där var och en kan belysa hur det var under sin tid. För visst har det ändrat väldigt mycket sedan sextiotalet. Att hålla avslutningen i kyrkan uppstod när mina barn gick i mellan-resp. högstadiet, på åttio-nittiotalet. Själv har jag aldrig varit med om att vara i kyrkan, utan det var som du skriver, man fick betyget i vitt kuvert på klassen. Först när man gick ut skolan var det extra festligt i stora aulan med tal och blommor som sig bör.
SvaraRaderaTänk så annorlunda det var med studenten förr. Lite så har man fortfarande i Finland där den riktiga studentexamen med förhör lever kvar.
SvaraRaderaKan tro att det var stort att ta studenten förr! Att klara den!
Det har varit ett jättekul tema idag och alla har så ljusa och fina minnen.
Collegeexamen verkar vara speciellt det också. Stort. Om tre år tar karolina sin HS-examen, den examen är också stor. Annars firas inet avslutningen stort i detta land. jag saknar det där lite speciella.
HOPPAS ni haft/har en superfin bloggträff!!
ja, jag hade gärna varit med, som du vet. men ser fram emot NYC!! Mailar dig sen!!
Annika the Restonian
För mig och mina syskon (som började skolan på 70-talet) har kyrkan alltid varit platsen där vi samlades, men mest för att det var enda lokalen som faktiskt hade plats till alla barnen (ca 12 klasser, från 1:a till 9:e klass) + föräldrar och andra familjemedlemmar. Det var inte så mycket religion över det hela i övrigt. Har i övrigt helt missat debatten omkring det (bor ju inte i Sverige längre) utan upptäckte den först nu i och med temat.
SvaraRaderaDetta med muntor känns ju väldigt främmande för mig, men här i Grönland är det ju modellen liksom jag själv var i Danmark och gjorde en för en knapp månad sedan. Mitt livs första. Vet inte hur bra jag tycker det är egentligen, mht att komma ihåg flera års undervisning. Verkar svårt.
Jag missade visst att temat skulle handla om skolavslutningar, mitt inlägg kom bara att handla om blomstren...Men det är intressant att läsa om hur ni andra firat skolavslutningar och hur olika det faktiskt kan vara i olika delar av landet. När jag slutade gymnasiet var det "fult" med studentfester, vita mössor och sånt (det var 1974), men vi var några som nästan i smyg köpte vita mössor ändå. Men det var ju skönt att slippa förhör den dagen!
SvaraRaderaKänner igen allt det du beskriver om studentexamen, som jag tog 1955 som privatist vid Norra Latin i Stockholm. Jag gick i gymnasiet på Enskilda Gymnasiet i Stockholm. Underbara år!
SvaraRaderaMen visst var det jobbigt med censorer som man inte hade träffat tidigare och en fruktansvärd tragedi för dem som inte blev godkända. Bättre nu för tiden i alla fall!
Måste ha varit roligt att uppleva en skolavslutning i USA. Jag kom aldrig dit trots att jag var förlovad med en amerikan några månader. Som väl var, kanske!
Karin:
SvaraRaderaVisst var det här ett roligt tema! Alla har sina speciella minnen - och så många olika åsikter vi har!
Annika:
Jag tycker det är konstig att säga att att man "tar studenten" när det inte är nån examen.
Bejla:
Man lär ju inte för skolan utan för livet, haha! Så nog kunde man komma ihåg en hel del till studentexamen! Det man lär senast bygger ju på det tidigare, i alla fall i många avseenden.
Debatten om lokal för skolavslutningen gör mig bara trött.
Inga-Britt:
Några år efter 1968 var det ju "fult" med både BH och studentmössor, litet olika i olika landsändar. Tror dessutom att 1968 var sista året som studentexamen fanns. Sen var den ju avskaffad och det tog några år innan någon kom på att det kunde vara kul med en mössa när man slutade skolan. Nu finns det ju en uppsjö av olika mössmodeller och kulörer.
Ingrid:
Jag gick upp som privatist i engelska två år före min studentexamen efter att ha bott ett år i USA. Det var väldigt roligt och en knäpp på näsan åt min engelsklärare som absolut avrådde. Censorn tog över förhöret och gratulerade mig till stort A medan läraren såg ut som en ättika!
De två som sen kuggades i min klass borde haft vett att inte gå upp i muntan för de hade inte ens klarat skrivningarna. Den ene trodde att det skulle hjälpa att hans pappa var bankdirektör.... Så jag tyckte inte det var så tragiskt, egentligen, mest dumdristigt.
Egentligen hette det ju mogenhetsexamen och man skulle visa att man skulle klara universitetsstudier genom att redogöra för sina grundkunskaper. Kanske inte så tokigt i alla fall. Numera går ofta ett helt år åt på universitetet att läsa in de grundkunskaper man hade med sig från gymnasiet förr, i vart fall i naturvetenskapliga ämnen. Humaniora vet jag inte.