Helg för en kulturtant

Ett omväxlande väder under den gångna helgen har inte hindrat mig från mina planerade aktiviteter. Litet umgänge och litet trädgårdsarbete under lördagen krönte jag med föreställningen Cosi fan tutte i Höörs kulturhus Anders med Kammaropera Syd. Jag har bara sett Metropolitans utsändningar där förut, nu var det "på riktigt". Proffsartister med pianoackompanjemang visade sig fungera alldeles utmärkt och den gamla ladan har en underbar akustik! Versionen i kammarformat av denna Mozartskapelse var skojig och en ren njutning. Roligt är också att en en helt annan publik än den vanliga operapubliken får kontakt med denna odödliga musik. Det korta klippet är med Charlotte Ohlander och Adam Roth.





På söndagen invigde jag mitt Jojo-sommarkort och åkte till Lund. Där firar Stadsparken 100 år och en jättekö ringlade till tårtan som fr a roade barn, kulturtanterna avstod. Olika aktiviteter lockade, bl a trädklättring och så de stiliga husarerna, förstås.

 

Men min goda vän A och jag vandrade vidare till vårt viktigaste mål, Skissernas Museum, Arkiv för dekorativ konst. Där invigdes just i går en stor utställning, Dubuffet som arkitekt. Vi trängdes med många andra intresserade och tog några bilder med våra mobiltelefoner tills en funktionär beklagade att man enligt instruktioner från Guggenheim i NY måste förbjuda fotografering. Dock slapp vi radera de bilder vi redan tagit! Jag hörde på radions Kulturnytt för några dagar sedan att det varit besvärligt att sätta upp utställningen och att man fått ta upp ett par dörröppningar för att få modellerna på plats. En kunnig kvinna, vars namn jag aldrig uppfattade, från Fondation Dubuffet i Paris höll en bra visning som hade varit ännu bättre om inte folk klampat omkring och pratat under tiden. I alla fall fick man bra med kött på benen efter sin egen rundvandring. Ganska fascinerande är historien om det verk som bilföretaget Reanault beställde av Dubuffet och som skulle anläggas framför huvudkontoret. När grunden var lagd bytte Renault högsta chef och den nye gillade inte projektet utan stoppade det, beordrade övertäckning med jord och gräsmatta. Dubuffet blev förstås rasande och stämde företaget. Efter åtskilliga rättsliga turer i olika instanser vann Dubuffet och det blev t o m prejudikat på att ett konstverk i tillblivelse tillhör konstnären tills det är färdigt. Så då skulle det hela ju fortsätta byggas. Men då sa Dubuffet nej och därför ligger grunden fortfarande dold under gräset. Många av konstnärens projekt finns bara som modeller även idag men Fondation Dubuffet har rättigheterna att omsätta modeller i de verk de är avsedda för.
Jag har i alla fall fått nya ögon för det verk som jag sett så många gånger på Louisiana i Danmark.

Om jag har rätt så finns det färdiga verket i Texas, här står modellen på gården i Lund.

La Closeire Falbala finns utanför Paris, uppfördes av Dubuffet själv på mark som han köpte och anses vara hans viktigaste verk. Här visades modellen framför en panorama bild av det 1610 kvadratmeter stora projektet. Byggnaden i mitten är 300 kvadratmeter och man kan se en person på fotografiet och få en uppfattning om proportionerna.

Det finns ofta med en människofigur på modellerna för att man ska uppfatta storleken.

Nedan är det en bild från nätet på det verk som finns på Louisiana.

Nästa gång jag kommer till Manhattan ska jag ta mig till Chase Manhattan Plaza och se den tolv meter höga Gruope de quatre arbres, förstås.

Att regnet öser ner idag och tar sista knäcken på mina pioner får jag försöka komma över och trösta mig med helgens upplevelser.