Så hon låg kvar när Marianne, Petchie och hennes mamma anlände fast förvissad om att hon inte syntes. När jag sa att nu måste vi duka försvann hon som en avlöning - för säkerhets skull. Senare dök hon dock upp och var nyfiken men höll besökarna på tasslängds säkerhetsavstånd. Olga, däremot, var glad för uppmärksamheten och spann och delade frikostigt med sig av sin vita päls, som vanligt.
Och, oj, vad vi kunde prata, vi bloggare! Ja, Petchies mamma var inte sämre än nån annan. Vi hade jättetrevligt och tiden bara rusade. Vi bytte gåvor och jag blev en exklusiv tepaket, en stickling från Petchies svärmor i Spanien och en intressant bok rikare och fick ett par paket att förvalta till senare i sommar när ett par andra speciella personer kommer hit. Gissa vilka! Marianne hade med sig ett par toppskott från sin paradisbuske och jag ska se om det lyckas att rota dem.
Vädret har hållit sig bra om än åt det litet kylslagna hållet. Tack och lov kom inte de 30-40 mm slagregn som utlovades i går utan bara stillsamma 3 mm under natten. Så mina vita pioner kunde lugnt prunka idag. Eftermiddagsfikat intog vi ute på landet hos den pensionerade bagaren Lasse som inte kunde sitta stilla utan startade sommarcafé på sin nyrenoverade gård ute i skogen. Marianne fick smaka sitt livs första Mariabulle och vi kom att fundera på om det är en skånsk specialitet, kanske, eftersom Marianne med Stockholm i bakgrunden inte kände till den och Petchie inte kunnat få den i Linköping. Gott är det i alla fall!
Jag glömde totalt bort kameran idag men de andra tog i alla fall litet bilder så vi dyker nog upp på de andras bloggar vad det lider, Mariannes och Petchies. Och Marianne och jag pratade om en liten resa till Bryssel framöver. Varefter vi raskt kom över på mat.... Ja, vi kunde ha fortsatt LÄNGE!
Synd att jag bor så långt borta, annars hade jag kommit som ett skott... Roligt att Marianne och du har funnit varandra, måste vara roligt för henne att ha någon hon känner så väl (det gör man ju genom sina bloggar...) på relativt nära håll när man bott utomlands i så många år. Och så är du ju till en god hjälp i hennes trädgårdsanläggningsambitioner har jag förstått...
SvaraRaderaRolig bild på katten. Ibland har man lust att göra likadant :-)!
Jaha, är mariabollar en skånsk bulle? Jag tycker att varenda receptsamling, och varenda tidning med självaktning brukar ha recept på dem - om du menar petit-chouer med vaniljfyllning (tebollar). Har träffat på falska också - vanliga vetebullar med fyllning.
SvaraRaderaÅskar hälsar att Sonja är en klok kisse!
Margaretha
mitt i en skur
HÄRLIGT!! Jag hade mer än gärna varit med! :-) Synd vi inte fick Facetimingen att fungera rent tidsmässigt.
SvaraRaderaVisst är det underbart att träffa bloggvänner! Så himla kul!. Ja, du och Marianne har ju redan blivit superbundis och ses ofta nu vilket är himla kul!! :-)
Vad söt hon är Sonja också! och självklart ville hon kolla in vad som fanns under duken!
KRAM!!!!
Haha:-) Min hund vägrar gå på en viss gata, den där veterinären har sin mottagning. Hon vet precis var "den jäveln" finns sedan operationen av en tumör för ett par år sedan. Hon vägrar helt enkelt även om vi inte ska till honom. Där går man helt enkelt inte, man tar inte såna risker...
SvaraRaderaVad rolig hon ser ut där under. De är för rara djuren och klart att hon inte syns :)
SvaraRaderaLjuvliga egensinniga Sonja.
SvaraRaderaVacker duk att gömma sig under:).
Ett stort tack för en härlig eftermiddag tillsammans, från både mig och min mor! Hon tyckte det var väldigt trevligt på sin första bloggträff ;-) Och vi har talat lyriskt om den goda lunchen f;r hela familjen!
SvaraRaderaDet blev mer raka vägen hem, utan gps och därför utan en sväng inom Stoby :D
Stor kram och tack igen för de fina örhängena som vi båda haft på oss även idag!
PS Nu har jag försökt lägga in den här kommentaren i 10 min, snart ger jag upp!!!!
Ingrid:
SvaraRaderaDu hade varit såå välkommen! Vi får fixa till det en annan gång, eller hur?
Margaretha:
Mariabullen består av både petit- choux OCH mördeg och ska innehålla vaniljkräm, grädde och hallonsylt och ha gräddtopp med syltklick uppepå. Inga halvmesyrer således. Det är så speciellt med den sega bullen med krasig yta. Helst ska man ha pillat in inkråmet genom ett litet hål i botten; det räknas som fusk att snitta den!
Saltis:
Ja,det var synd med fejstajm-missen. Men kanske vi kan få hit Marianne i sommar när du är här och kanske dam B också!
Carina:
Ibland vet man inte vem som är klokast, man själv eller djuret. Idag blev jag i alla fall överlistad av Olga som blixtsnabbt snodde en stor bit kött från min tallrik och satte sig att käka upp den på mattan, hrmm. Och hon tycks inse att veterinärer vill henne väl trots flera obehagliga behandlingar. I total motsats till Sonja som helt håller med din hund.
Magdalena:
Jag lär inte kunna övertyga henne om motsatsen i alla fall.
Karin:
Egensinnig är bara förnamnet!
Petchie:
Tack själv! Det var verkligen roligt att träffas och så klart gör vi om det! Din mor kanske rent av börjar blogga efter detta!
Men jag undrar om sticklingen verkligen är sandelträ? Jag har googlat och hittar inget att det skulle vara annat än ett riktigt träd. Kan du få fram ett latinskt namn, kanske? Vad hette det på spanska? Den ser i alla fall spänstig och fin ut i sin kruka!
Ha ha, kanske det! Sándalo kallar de det i Spanien och översättningen på det är sandalwood, men jag håller med om att det borde vara ett TRÄD och inte en ört. Vi får väl se hur mycket sticklingen växer i din fina trädgård!
SvaraRaderaPS Det är ju för konstigt, jag kan inte logga in på min bloggerprofil på DIN blogg men på andra blogspot-bloggar går det hur bra som helst!?
TACK för den fina dagen! Ja vi hade det verkligen supertrevligt, så jag hoppas vi kan göra om det snart, och Petras mamma är alltid välkommen, hon var ju lika trevlig hon! Och TACK för den fina katten! Det var alldeles för fint!
SvaraRaderaSå det var alltså en fuskbulle vi fick? : D
Har du kommit fram till någonting om Sándalon? Jag ska också googla.
KRAM!
Petchie:
SvaraRaderaJag kommer att vakta sticklingen noga! Märkligt med inloggningsproblemen. Men blogger har varit tjurigt emellanåt.
Marianne:
Tack själv!
Haha, litet fusk var det allt att snitta bullen men det säger jag inte till Lasse... Smaken och konsistensen var i alla fall den rätta.
Nej, jag begriper inte riktigt vad Sándalon- sticklingen kan vara. Vi får väl se om de växer upp till träd. Petchie kanske kan forska litet på sin spanska kant vid tillfälle.