måndag 18 juli 2011
Kattfamiljen frodas
Kattmamman och hennes 6 ungar frodas och mår bra. Som gammal kattuppfödare för länge sedan kan jag naturligtvis inte hålla mig ifrån dem utan måste följa deras utveckling noga. De är födda den 30 juni och i dag, den 18 juli har de kommit så här långt. Helst har mamman ungarna långt in bakom en soffa men de börjar ta små promenader ut på golvet. Nu är de heller inte så noga med att hela tiden vara samlade på ett ställe så mamman får ett sjå att hålla disciplinen!
För ovanlighetens skull är mamman helgul; det är oftast hannar som är det. Det beror på att anlaget för tre färger, det som kallas sköldpaddsfärg i Europa och kalikå i USA (gulligt, tycker jag, blommigt tyg!) bara syns om katten har två X-kromosomer, dvs är en hona. Egentligen är det ju bara två färger, röd (ser oftast gul ut) och svart men ofta finns även vitfläcksanlag med i bilden. Det förekommer i enstaka fall även sköldpaddsfärgade hannar och de har då en kromosomavvikelse, XXY. Hos människa finns det också och kallas då Klinefelters syndrom. De individerna är i allmänhet sterila men det finns rapporter, om än osäkra, om sådana hankatter som blivit fäder. Hos människa kan man få hjälp med fertiliten numera då vissa har spermier om än få.
En individ kan också vara en mosaik, dvs ha både celler med XY och XXY. Visst är genetik spännande! Jag har inte de allra senaste kunskaperna, det finns mycket mer intressant att studera.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tycker genetik är jättespännande, även om mina kunskaper i ämnet är i det närmaste försumbara.
SvaraRaderaKattungarna är ju ljuvliga, men sex livliga krabater måste vara rätt jobbigt för en nyopererad mamma att ta' hand om. Och de blir ju bara livligare nu!
M
Hela familjen är bedårande. Vill ju inte utmana ödet, men det är synd att jag inte kan erbjuda någon eller några av dem ett hem.
SvaraRaderaDet blev ju en riktig solskenshistoria av det här:). Otroligt hur duktig kattmamman är som orkar med alla sina sex telningar trots operationen nyss.
SvaraRaderaGlömmer aldrig min oerhört intressanta lärare Gunnar Boalt, när jag gick på Enskilda gymnasiet i Stockholm. (Han blev så småningom den förste professorn i sociologi i Sverige och lade grunden till sociologiska instutitionen vid Stockholms universitet)när han korsade båglampor av olika färger med runda lampor...
SvaraRaderaSå mycket mer om genetik kan jag inte förutom att bruna ögon nästan alltid är dominerande. Har dock en brorson som har blå ögon trots att hans mamma har bruna. (Pappan har blå). Hans bror har dock bruna ögon. Men visst är det intressant!
Margaretha:
SvaraRaderaJa, nu börjar hon få ett riktigt sjå när de inte lyder utan far åt alla håll!
Karlavagnen:
Hade gärna själv tagit nån men har redan vad katter jag ska ha...
Karin:
Inte sant? Här vräker hon upp hela sin rakade mage med halvläkt op-snitt utan minsta tvekan.
Ingrid:
Korsning av lampor låter som väldigt originell genetik!!
Jo, tveksamheter pga ögonfärg har ibland lagt misstankar på både brevbärare och andra, haha. Men ögonfärgsgenetik är inte alltid så alldeles enkelt Mendelsk som det kan verka. Brorsönerna kan dock förklaras genom att mamman är heterozygot, dvs har ett blått och ett brunt anlag och har gett ett av vardera till sina söner. Pappan är homozygot för blått och har bara blå anlag så den blåögde är då blå+blå=blåögd och den brunögde liksom mamma brun+blå=brunögd.
En svåger till mig var brunögd trots två blåögda föräldrar men andra familjedrag sopade bort alla brevbärarförslag!
Åh, de är underbara och Mamma är jättefin! Hoppas det inte gör för ont med sylvassa bebisklor på operationsärret. Jag önskar så att jag kunde erbjuda en unge ett hem men tyvärr är jag allergiker. Riktigt orättvist, tycker jag, som är en stor djurvän. Som tur är tål jag vissa hundraser och det är därför jag kan ha lilla Moira, vår yorkshireterrier. Men egentligen hade en katt passat mig bättre, tror jag.
SvaraRaderaKram i regnet! Nu ska jag läsa om era Londonäventyr!
Lotta:
SvaraRaderaDet verkar inte besvära mamman det minsta med klorna på den rakade magen. Trist med alla sorters allergier; det inskränker livet på olika vis. Själv är jag skonad men vi har både pollenallergi, djurallergi och födoämnesallergi i familjen så det är mycket att tänka på när vi samlas!
Kram tillbaka, Lotta!