Småländska dagar

Vi har familj i Småland, makens bror med hustru, och de bor i hustruns föräldrahem i de djupa skogarna. Närmaste järnvägsstation är Emmaboda. Dit kan jag inte lösa biljett med mitt Jojo-kort på Skånetrafiken utan bara till stationen före, Lessebo. Av konduktören får jag sedan lösa ett svindyrt tillägg för den korta biten som är kvar. Ska jag åka tåg hem får jag lösa en SJ-biljett till Lessebo, stiga av där och köpa biljett hem i automaten med Jojo-kortet och vänta ett antal timmar på nästa tåg...

Fler än jag som längtar efter hela folkets järnväg? Eller någon form av SAMORDNING?

Nå, jag tog i alla fall tåget till Emmaboda i förra veckan. Genast gjorde svägerskan och jag utflykter till två glasmuseer, Johansfors och Boda. Vi tittade på mycket vackert glas, både det klassiska och verk av nyare formgivare. Vi hann med annat också, hantverk och Luffarmuseet, för att inte tala om Design House Stockholm. Det senare blev en aning dyrt...

Vi stannade till hos en originell herre, Carl Cunningham Cole, keramiker bördig från England men sedan 40 år bosatt i Algutsboda.  Han hade nog inte pratat med någon förut den dagen. Underbara keramikfat och mycket annat i fantastiska glasyrer kunde man njuta av - om man fick en lugn stund, vill säga.

Följande dag tillbringade vi skogen i ett underbart sensommarväder. Det fanns ganska gott om lingon ännu även om det var i sista minuten. Många bär hade fallit av men de som satt kvar var härligt mogna och lättplockade med handkraft; inga repor hade vi. Det fanns t o m några blåbär så emellanåt avföll jag från lingonlinjen och var ganska blå om munnen när vi återsamlades efter några timmar.

Det är ingen konst att rensa handplockade lingon!

Annat godis fanns också i skogen!

Svampen blev ett väldigt gott tillbehör till middagen som svågern lagade till oss skogstroll. Fast svampen vågade vi inte låta honom laga till, det gjorde vi själva.

Efter all den friska luften sov vi gott och länge, men  steg så småningom  utvilade upp och gav oss i kast med lövräfsning (svägerskan och jag) och gräsklippning (svågern). På förmiddagen kom maken upp per bil och hela sällskapet begav sig till Kosta för en räd på outleten (vilket övermåttan gräsligt begrepp för att inte tala om ord!) där skörden blev en kastrull (en gammal kommer att åka på tippen, förlåt, återvinningen).
Sedan kom dagens begivenhet, nämligen lunch på Glashotellet. Höstbuffen var utsökt god och lokaliteterna en sevärdhet, inte minst foajén där denna vägg strålar mot den som inträder.

Bertil Vallien

På eftermiddagen gjorde vi en svamprunda till med viss framgång.
I fullmånens sken for vi så söderut hem med lingon och svamp i bagaget. Vilket jag var glad att slippa kånka på tåget...