Nu är de små inte så små längre och snart flygfärdiga till sina nya hem. En får stanna hos sin mamma, som ju inte kan få fler ungar nu, de andra fem skingras. Alla mår bra och är busiga och keliga, precis som kattungar ska vara.
Tyvärr hade jag bara mobilkameran med idag och det var rätt svårt att dessutom få alla sex att hålla sig inom samma ram, men här är dom! Lycka till i livet alla sex!
Å vad bra att de lyckats hitta ett hem till alla ungarna! :-) Vad stora de blivit sedan vi såg dem i somras. Ändå är de ju fortfarande så bedårande söta som bara kattungar kan vara! :-)
SvaraRaderaLjuvliga!
SvaraRaderaÅtervänder för att titta på de gulliga kattungarna, och upptäcker att den nedersta ungen, den med utsträckt tass, har precis samma färg och teckning som Alexander, leksakstigern jag hade som barn. Förresten har jag den fortfarande. Och så kom jag att tänka på att det finns en rolig bokserie om "Orlando the Marmalade Cat" av Kathleen Hale (kompis till Vanessa Bell och sekreterareåt August John). Serien är från 30- och 40-talet älskad av både små och stora barn. Har du sett den?
SvaraRaderaMargaretha
Härligt foto!
SvaraRaderaIngrid som har två i familjen som älskar katter men som är höggradigt allergiska för alla pälsdjur.
Saltis:
SvaraRaderaDet känns så bra att man tagit så bra hand om kullen på gården och fött upp dem helt inomhus till gosiga sällskapskatter och att alla har hittat nya ansvarstagande hem. De nya ägarna har varit och hälsat på och haft tålamod att vänta. Så, till skillnad från mamman, blir de definitivt inga sommarkatter som slängs ut!
Margaretha:
Den understa ungen är en helgul hanne, en riktig marmeladis eller som vi säger, en general! En god vän från Danmark älskade den färgen på katter och hade ett antal genom åren. Alla hette "Charles-mis", förkortning för general De Gaulle. Den sista hon hade måste en annan vän ta hand om och han gick sen under namnet Generalen.
Kan inte påminna mig Orlando, men jag har ju läst ett otal kattböcker genom åren så jag får nog kolla! Har en tendens att blanda ihop dem.. Om det är barnböcker har jag nog inte läst dem.
Har du läst den sanna historien om Bibliotekskatten Dewey Readmore Books av Vicky Myron? Den finns fö i en oemotståndlig inläsning på svenska av Babben Larsson.
Ingrid:
Jättetråkigt med alla dessa allergier. Numera vet man dock att det motverkar allergi om barn får umgås tidigt med djur!
Jag var faktiskt inte särskilt förtjust i boken om Dewey. Jo, jag gillade det som handlade om katten, men i övrigt tyckte jag boken var pladdrig och att författarens privatliv inte hade något i boken att göra.
SvaraRaderaJo, Orlando är en rikligt illustrerad barnbok, författaren var konstnär.
Är det inte så att de flesta "marmelader" är hankatter? Har för mig att jag läst det, de två jag har känt var båda pojkar, Albin och Alex (den senare dreglade så man blev sjöblöt av att ha honom i knäet).
Margaretha
Margaretha:
SvaraRaderaFörfattaren ville nog poängtera hur katten faktiskt blev avgörande för även hennes eget liv - som så många husdjur ju blir.Och av Babben L:s inläsning blev jag väldigt fascinerad.
Jo, oftast är gula katter hanar. För att bli sköldpaddsfärgad krävs två X-kromosomer och det har som bekant inte hanar. Om de inte råkar ha en abnormitet, XXY, Klinefeldters syndrom. Hos människa ger det en bild av litet svaga könskarakteristika och vanligen sterilitet. Det har upptäckts även hos katter då en sköldpaddsfärgad visat sig vara hane. Annars blir den normala hane med anlag för sköldpadd bara gul.
men det finns inget som hindrar att även en hona blir helgul såsom denna kullens mamma! Men alla de fyra honorna i kullen är sköldpaddsfärgade även om det inte är så tydligt hos de två randiga.Jag känner ytterligare en helgul hona men har aldrig träffat nån förutom dessa två..
Nå'n gång, om än inte ofta, händer det ju att en god översättning kan förbättra en halvdålig bok - kanske är så fallet med Dewey - och i kombination med en god uppläsning så kan det bli bättre än originalet.
SvaraRaderaSpännande med fördelningen av kromosomer - fast jag har en känlsa av att katterna ger katten i det.
Margaretha
som är svag
för gula katter
Solskenshistorien fortsätter! Så bra, så bra att allting ordnar sig på bästa sätt för de härliga mjuka gosiga varelserna. Undrar om det finns någonting ljuvligare än kattungar?
SvaraRaderaGudars så näpet!!!
SvaraRaderaMen åh, så söta. Kan tänka mig att det är mycket liv och kiv i den skaran!
SvaraRaderaSå härligt att det gått bra för missarna!
SvaraRadera