Pettas sista tema denna omgång handlar om oss alla - för så vitt man inte odlar sin mat, klipper sina får och syr sina kläder och pliggar sina skor så är man konsument.
En allmän vanföreställning är att det finns konsumentmakt, dvs vi skulle kunna påverka utbudet. I mycket ringa mån, anser jag, och då endast i form av köpvägran. Att få tag i en vara som inte är på modet är oftast omöjligt. Och vad som är på modet bestäms mycket långt i förväg av marknadsförare, inte konsumenter.
Hur man än värjer sig kommer man inte undan smart reklam. Vi lockas att köpa en massa saker vi inte visste att vi ville ha.
Ett strålande exempel är den lilla pryl jag just håller i handen....
Bilden ovan tog jag på den fantastiska utställningen på Dunkers Kulturhus med Jan Lööfs bildvärld. En bygata med litet av gångna tiders utbud av konsumentprodukter (med ett par fina blinkningar till några författarkollegor).
Och se där, även av kultur blir vi konsumenter i samma ögonblick vi slutat sjunga allsång....
Posted using BlogPress from my iPhone
I teorin fungerar ju konsumentmakt, men sällan i praktiken skulle jag gissa. Tillräckligt många människor måste vara tillräckligt engagerade i en specifik fråga, och hur ofta händer det?
SvaraRaderaTyvärr inte tillräckligt ofta. Tänk om alla kunde låta bli att köpa utrotningshotade produkter, t ex, som ål eller hajfenssoppa.
RaderaVisst var det en underbar utställning?
SvaraRaderaDessutom älskar nästan alla barn de här figurerna. Sagan om det röd äpplet är genial. Du har väl läst den?
Utställningen var verkligen härlig. Även intervjuerna med författaren var synnerligen njutbara.
RaderaMen just den boken har jag kvar att läsa. Det känns spännande.
Underbar bild! Jag kan berätta för Eva i Tyresö att jag både läst berättelsen om det röda äpplet OCH sett föreställningen på Junibacken tillsammans med Mirren och barnbarnen.
SvaraRaderaDet är ju också en form av konsumtion - kulturkonsumtionen. Mycket orättvist fördelad bland konsumenterna i Sverige upplever jag varje gång jag kommer till Stockholm och tar del av något av det enorma utbud som finns, både för barn och vuxna.
Kul att du skrev det där om varor på modet. För ett och ett halvt år sen behövde jag en "den lilla svarta". En sån klänning fanns inte att få tag i i hela Norrköping. Inte heller i Stockholm hittade jag någon förrän en enda på NK.
För 14 dagar sen var jag uppe i Stockholm igen och tittade in i COS-city på Biblioteksgatan, inte för att köpa något, men för att en vän rekommenderat affären och sagt att där fanns bra och relativt billiga kläder. Där hade de ett helt rum med bara svarta klänningar i alla möjliga modeller och material...
Bilderna är geniala och jag älskar blinkningarna till författarkollegor, t ex barfotabarnet som tappat sin lapp.
SvaraRaderaOch jag håller helhjärtat med om det irriterande att inte hitta just det man vill ha när det inte råkar vara "inne". Jag blir så trött när alla butiker har exakt samma färgskala, exakt samma stil på snitt och modeller. Och sedan ett antal år samma murriga kulörer.... T o m sommartid dominerar grått och svart.
Mycket märkligt att handeln inte upptäcker att den ekonomiskt starkaste gruppen nog inte är ungdomarna utan mera mogna personer.