söndag 27 januari 2013

Svantes återuppståndelse

1973 kom en LP ut med Svantes Viser av Benny Andersen insjungna av Povl Dissing.
Maken och jag blev begeistrade så fort vi hört den och fortfarande minns vi dagen 1976 när vi lyckades köpa både skivan och boken om Svante på Magasin du Nord i Köpenhamn.
Många av stroferna kan jag utantill och somliga hör till sånt jag kryddar mitt språk med, t ex omkvädet i Svantes Lyckliga Dag.

Just nu åker Peter Harrysson på turné med en dramatiserad version i svensk översättning och för några kvällar sedan avnjöt vi denna på Lunds Stadsteater. Salongen var nästan helt full av människor i välmogen ålder så jag gissar att det inte bara var vi som var välbekanta med Svante och hans vedermödor i Danmark sedan han som barn blivit dels rysligt sjösjuk på färjan från Malmö, dels tappat bort sina föräldrar och sedan dess fått klara sig själv.

Youtube har en hel del att bjuda på, både de gamla Povl Dissing-versionerna (som jag tycker är bäst, så klart) och nyare. Det finns också en sekvens från Peter Harryssons första repetition där man får litet bakgrund om man så önskar.

Här är min favorit, Svantes Lyckliga Dag.




och här är repetitionen med Peter Harrysson



Dagen efter Svante ägnade jag kvällen åt annan sorts musik, nämligen Turandot på Göteborgsoperan.
Det är en gedigen uppsättning med utomordentliga solister där Charlotta Larsson som Liu får mitt första pris.
Vad beträffar Turandots slagdänga, Nessun Dorma, får den som vill botanisera på youtube själv. Ska jag rekommendera något blir det Jussi...

Just nu ska jag ta mig en Svante till!

6 kommentarer:

  1. Oh, den har jag nog på ett gammalt band - men jag har ingen fungerande rullbandspelare. Kopierade den från kompisens skiva - kompisen som likt Svante blir sjösjuk, och nu gläds åt att mani inte behöver ta' färjan för att komma till Sverige.

    Ska bli spännande att se om kommentaren fastnar - den sista gjorde inte det, men jag fick ändå mejl när andra lämnade kommentarer, blogger, blogger...
    Margaretha
    som inte minns
    mycket mer av
    texten än
    "kaffen är klar"

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev sjösjuk mellan Malmö och Köpenhamn en enda gång och då på flygbåten som bara tog 20 minuter. Man fick röka ombord på den tiden och en gubbe satt med sin vedervärdiga pipa precis under min näsa. Jag övervägde allvarligt att kräkas på honom men hann till toaletten.
      Jag är också glad över tåget över bron men tar även gärna färjan från Helsingborg.

      Radera
  2. Jag har också skivan, men precis som em hade jag glömt bort den. Det är ju synd för den är bara så bra.Det verkar som man måste ha varit mycket i Danmark för att känna till den, jag tror inte att någon av mina svenska vänner har hört den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen hit, kolja(Nikolaj?), dig har jag inte sett här förut! Vi har några bekanta som också blev förälskade i Svante på 70-talet även utan vår medverkan. Förmodligen skulle man dock vara litet införstådd med det danska språket för att kunna njuta fullt ut.

      Radera
    2. Kolja och Olgakatt,
      När jag läste vad Kolja sa, kom jag plötsligt ihåg att det inte var hos min danska väninna, jag hörde skivan första gången. Det var en japansk tjej som fått skivan av en dansk kille (som hon nu är gift med) - hon förstod naturligtvis inte ett ord, men nykär som hon var, fick hon inte nog av att lyssna på Svante. Det var hennes skiva jag kopierade. Något senare upptäckte jag att även mina danska vänner hade skivan.
      Men nog är det en klar fördel om man förstår det mesta!
      Margaretha

      Radera
    3. Ja, underbart – längesen! Japanskan påminner om en tanzansk kompis som inte kunde ett ord svenska, men som älskade Cornelis skiva med Taubevisor.

      Radera