Det gäller att hålla st(h)ilen

Med Skånetrafikens sommar-jojokort åker man i två månader hur mycket man vill och orkar för 460 kr. Jag kan åka från byn och byta till Öresundståg söderut eller åka från byn direkt västerut, ganska behändigt. I går for jag söderut och explorerade litet reor i Malmö. Det gick ganska bra, dvs det blev inte särskilt dyrt...
I detta tropiska klimat är det härligt att strosa runt i stan och ta en fika.

Hatt väcker, till min förvåning, alltid uppmärksamhet och jag fick tre komplimanger under de knappt lika många timmar jag var i Malmö. Just denna hatten har ganska många år på nacken. Det är en i panama som jag själv format till men den var färgad svart redan när jag köpte utgångsmaterialet. Jag bar den som ny på en resa till Frankrike och fick vid ankomsten en uppskattande kommentar av madame Morandi som skötte Läkarförbundets hus på den tiden. "Très jolie cheapaux, madame!" "Merci, madame Morandi!"
När jag en stund senare tog av hatten i mitt rum fick jag se att hela pannan var kolsvart - hatten hade färgat av sig, inte så jolie... Numera är den urblekt, brunaktig och har slutat fälla för länge sedan.

För att få litet svalka och vila fötterna gick jag inom St Petri kyrka där Krämarekapellet har fantastiska medeltidsmålningar.

De höga vita gotiska valven är mäktiga. Jag såg att de var litet gråaktiga av alla års stearinljus och upptäckte sedan i vapenhuset ett anslag att från augusti månad kommer kyrkan att stängas i ca ett år för renovering och ommålning.

Den nya häcksaxen invigdes i går kväll. När det hade svalnat till arbetsvänlig temperatur gav jag mig i kast med goda vänners ligusterhäck. Maken var på firmafest och jag väntade inte hem honom på många timmar. När jag var nästan färdig med klippningen anlände kvällspestpatrullen - knotten! Men en stund senare kom räddningen - maken! Det hade inte varit nån regelrätt fest utan mera en "fin" ätning med tidig avslutning. Det hade gått att klippa snabbare på slutet om jag inte behövt klia mig hela tiden p g a knottdjävlarna. Men nu kunde maken kratta och städa upp medan jag avslutade, det hann ändå börja skymma. För att riktigt kunna bedöma resultatet har jag återvänt i dag och är faktiskt ganska nöjd. Händerna är litet stela idag av greppet i saxen men det var en god övning inför klippningen av vår egen betydligt större och kraftigare bokhäck.

Ett stycke på väg.

Klart!

Det var ett rent nöje att kunna ringa vännerna i deras sommarviste och meddela att jag nu demolerat deras häck.  Deras hus är mycket välbevakat i deras bortovaro av både oss och de närmsta grannarna. Dom kom ut och kollade att jag inte var en inbrottstjuv, dessutom.
Jag är ganska sträng när jag klipper, annars har häckar en tendens att svälla alltmer. På våra smala trottoarer finns det många ställen där man tvingas ut i gatan av vidlyftiga häckar, det gillar jag inte.

Idag är det vilodag.