Goda vänner har sommarviste på Listerlandet och minst en gång varje sommar brukar jag åka dit. Vi pratar, äter god fisk och tar oftast en tur in till Sölvesborg. Vi gjorde det den här gången också och då är ett besök på Karibakka alltid viktigt. Karibakka är ett konstgalleri och inredningsbutik.
Innehavare är Gerd Hector och Lasse Malcolmsson som på somrarna själva ställer ut. Lasse Malcolmssons akvareller faller mig mycket i smaken. Den här gången är hans tema kusten och havet.
Efter dopp i havet - årspremiär för min del - och en god middag med lax styrde jag hem mot solnedgången.
När jag hunnit hem var solen borta men hennes svala syster uppe.
Dagen efter for maken och jag norrut till de djupa skogarna i Kalmar län. Vi hade riktigt roligt under resan åt rösten i vår GPS. Denna mystiska mackapär är ganska nyinköpt men knappt använd. "Svenska Ingrid" försökte locka oss på villovägar ideligen och blev klart störd när hon hela tiden måste "räkna om rutten" när vi inte lydde hennes anvisningar.
Fram kom vi i alla fall eftersom vi kört samma väg ett antal gånger i drygt 30 år.
I den gamla men nyligen tillbyggda smålandsgården sammanträffade vi med makens bror med fru och sonens familj på besök från Dalarna. De två yngsta trollen, 7 och knappt 3 underhöll oss flitigt hela dagen trots att det mitt på dagen var 30°.
Storebror tyckte det var läge att jaga mamma med vattenslangen.
Lillebror ville hela tiden gå och hälsa på farfars järnhäst, traktor, gräsklippare och andra härligheter. Vi fick turas om i olika omgångar. Jag var en poppis ledsagare och fick bra hjälp med att få på mig skorna av en ivrig assistent.
Han var inte lika skicklig med sina egna. Men det gör kanske inte så mycket när man ändå inte når ner till pedalerna.
En högtidsstund är det i alla fall att få sitta bakom ratten på åkgräsklipparen med farfars skogshjälm på huvudet.
Sen ska vi kanske tala tyst om att ynglingen inte alls gillar när det brummar och bullrar; det gör honom ganska ängslig. Även dammsugarens ljud kan upplevas hotfullt av en liten knopp.
Men en avstängd traktor, det är lyckan.
Härliga bilder och berättelser.
SvaraRaderaDet intressanta vad gäller skopåtagning när man är i treårsåldern och yngre lär vara att man ser det rätt eller inte ser att det är fel; man ser helt enkelt inte att man har skorna på fel fot.En krumelibukt ett tidevarv innan det rättar till sig någonstans i hjärnkontoret.
Karin:
SvaraRaderaYnglingens moder meddelade att det blir fel för det mesta. Jag gissar att det i alla fall blir rätt när det känns obehagligt i fötterna!
Man kan ju låta själv - det brukar bli rätt många decibel det också!
SvaraRaderaDet där med rätt och fel fot (hand) skrev jag om här http://bastmattan.blogspot.com/2008/12/en-isprinsessa-minns.html
Jag har förresten sett ungar trava runt med fel sko på fel fot utan att tycka att det är det minsta obehagligt - eller också är det prestige, har jag satt skon på den foten så är det rätt!
Margaretha
som numera alltid har rätt vante på rätt fot
Margaretha:
SvaraRaderaMed två som båda vill vara i centrum blir det VÄLDIGT många decibel. Men de här föräldrarna har sina rimliga gränser så det brukar bli litet dämpning när det går för långt.
Jag har alltid undrat över skor som sitter som som en handske på foten - det låter väldigt obekvämt även om höger och vänster iakttas.
Jag har också sett smarta barnvantar - UTAN tummar. Det går i alla fall till en viss ålder.
Vilka mysiga utflykter!!!!!
SvaraRaderaÄven Ella är rädd för bullriga saker som dammsugaren....
Saltis:
SvaraRaderaUngar kan vara rädda för märkliga ting men bullriga är ju inte så märkligt. Själv lär jag ha varit dödsförskräckt för fars fötter utan strumpor. Och dom var alldeles tysta. Men stora.
Jag trodde du var på din årliga fjälltur????
SvaraRaderaBlev det inget av.?
Trevlig utflykt i alla fall. Konstigt med GPS. Den heter Astrid hos min son ochg pj vad det blir rörigt när vi tar en annan väg. Egentligen är den otrolig!!!!
Nu är du antagligen i fjällen. Det låter härligt.
SvaraRaderaGRATTIS till nya kameran, den verkar riktigt bra. Jag skulle också vilja ha en ny, fast likadan som den jag har. Men det får bli rengöring och renovering av den när jag kommer hem i stället, nya är så dyra av den sorten.
Så härligt det låter att skörda alla bär och frukter. Nästa år kanske även jag kan ...
Det var en jättefin akvarell!
SvaraRaderaVi skrattar också åt vår GPS. Den inbyggda i vår bil hemma är dock vår favorit. Den har bara engelsk röst och låter så artig, "if possible, please make a U-turn" :)
Eva H:
SvaraRaderaJojomen, har just nu landat efter en härlig tur! Detaljer och litet bilder kommer.
Marianne:
Du har så rätt, det var jag när du kommenterade! Och kameran har funkat bra.
Anna F&T:
Roligt att du oxå gillar den.
Jag har nu åkt ca 250 mil med Beskäftiga Damen, vår GPS, och du kan tro att hon fått räkna om rutten några gånger när jag inte lyder! Dessutom försöker hon luras ibland, den rackaren. Men jag har KARTA så det lyckas inte, haha.