Nya vandaler!

Vem tycker illa om kungsljus? I vår trädgård vi har alltid haft kungsljus som placerar sig litet där dom vill. De första plantorna hämtade vi från en släktings trädgård i Falsterbo och sedan har vi delat med oss till vänner som velat ha. För några år sen flyttade några ut utanför häcken till den gröna remsa kommunmark som finns där. Den remsa som vi klipper och rensar från skräp och hundlort, paketerad som opaketerad. Vi klipper runt om kungsljusplantorna, gläds åt dom och tar bort de vissna stänglarna när den tiden kommer. I år sträckte 6-7 stycken upp sina knoppar för en tid sedan. I går, när jag klippte häcken mot gatan upptäckte jag att någon slitit av alla blomställningar utom en enda, dragit upp en planta helt och hållet och kastat delarna bredvid.

Hur är någon sådan person funtad? Maken trodde kanske det var samma som lämnar hundbajs, tankeförmågan verkar vara på den nivån. Jag tänkte att det kunde vara barn i oförstånd men det måste vara väldigt starka barn för det är inte lätt att få av en kunsgsljusstjälk utan verktyg.

Nå, inne i trädgården har vi ett antal långa exemplar som artar sig fint även om dom slokat litet i  värmen idag.
Och på Tjörnedalagården på Österlen var de på väg att slå ut när vi besökte gården i går för att se två utställningar, Smycken Så In I Norden inne i hallen och Naturkraft, skulpturer i trädgården.

Bland smyckekonstnärerna från de olika nordiska länderna fanns min lärare i silversmide, Owe Johansson, förstås, och dessutom i egen hög person. Färgstark i flera bemärkelser...

I trädgården fanns ett antal skojiga installationer av mycket varierat slag, alltifrån Barbie högt uppe i en trädgunga till fåglar av diverse plastslangar som rörde sig illusoriskt med hjälp av en vimpel i vinden. Likaså den här som verkligen illustrerar kraft.

Från Tjörnedala åkte vi till Marsvinsholms Slottspark utanför Ystad där ett 50-tal konstnärer ställer ut skulpturer. Där var vi sysselsatta en god timme med att leta upp och identifiera de olika verken.

Han kändes ihålig att klappa, den franske bulldoggen.

Margareta Forslunds lysande plastvallmoblommor såg exotiska ut mitt i skogen.

På Marsvinsholm spelar Ystads Stående Teatersällskap sommarteater utomhus, i år Markurells i Wadköping. Jag läste rescensionen i Sydsvenskan efter premiären. Man har tonat ner den allvarliga och tragiska berättelsen och gjort fylleribuskis av av resten, verkar det som. Inget som lockar mig, måste jag medge. Jag har läst Hjalmar Bergmans bok och sett Edvin Adolphson i TV-filmen och behåller gärna den bilden i huvudet. Men kulisserna såg trevliga ut.