tisdag 6 juli 2010

Nya vandaler!

Vem tycker illa om kungsljus? I vår trädgård vi har alltid haft kungsljus som placerar sig litet där dom vill. De första plantorna hämtade vi från en släktings trädgård i Falsterbo och sedan har vi delat med oss till vänner som velat ha. För några år sen flyttade några ut utanför häcken till den gröna remsa kommunmark som finns där. Den remsa som vi klipper och rensar från skräp och hundlort, paketerad som opaketerad. Vi klipper runt om kungsljusplantorna, gläds åt dom och tar bort de vissna stänglarna när den tiden kommer. I år sträckte 6-7 stycken upp sina knoppar för en tid sedan. I går, när jag klippte häcken mot gatan upptäckte jag att någon slitit av alla blomställningar utom en enda, dragit upp en planta helt och hållet och kastat delarna bredvid.

Hur är någon sådan person funtad? Maken trodde kanske det var samma som lämnar hundbajs, tankeförmågan verkar vara på den nivån. Jag tänkte att det kunde vara barn i oförstånd men det måste vara väldigt starka barn för det är inte lätt att få av en kunsgsljusstjälk utan verktyg.



Nå, inne i trädgården har vi ett antal långa exemplar som artar sig fint även om dom slokat litet i  värmen idag.
Och på Tjörnedalagården på Österlen var de på väg att slå ut när vi besökte gården i går för att se två utställningar, Smycken Så In I Norden inne i hallen och Naturkraft, skulpturer i trädgården.


Bland smyckekonstnärerna från de olika nordiska länderna fanns min lärare i silversmide, Owe Johansson, förstås, och dessutom i egen hög person. Färgstark i flera bemärkelser...


I trädgården fanns ett antal skojiga installationer av mycket varierat slag, alltifrån Barbie högt uppe i en trädgunga till fåglar av diverse plastslangar som rörde sig illusoriskt med hjälp av en vimpel i vinden. Likaså den här som verkligen illustrerar kraft.



Från Tjörnedala åkte vi till Marsvinsholms Slottspark utanför Ystad där ett 50-tal konstnärer ställer ut skulpturer. Där var vi sysselsatta en god timme med att leta upp och identifiera de olika verken.



Han kändes ihålig att klappa, den franske bulldoggen.


Margareta Forslunds lysande plastvallmoblommor såg exotiska ut mitt i skogen.

På Marsvinsholm spelar Ystads Stående Teatersällskap sommarteater utomhus, i år Markurells i Wadköping. Jag läste rescensionen i Sydsvenskan efter premiären. Man har tonat ner den allvarliga och tragiska berättelsen och gjort fylleribuskis av av resten, verkar det som. Inget som lockar mig, måste jag medge. Jag har läst Hjalmar Bergmans bok och sett Edvin Adolphson i TV-filmen och behåller gärna den bilden i huvudet. Men kulisserna såg trevliga ut.

10 kommentarer:

  1. Alltid lika intressant och roligt att följa med på konstrundorna.
    Attans människa, människor som måste gå an på kungsljus, helt obegripligt!

    SvaraRadera
  2. Mrs Clapper:
    Där var ca 50 till...

    Karin:
    Där var många fler roliga och intressanta installationer. Funderar på ett inlägg till med flera bilder.

    Ja, jag blir så arg när jag ser stumparna av de stolta ljusen....grrr....

    SvaraRadera
  3. Nej, vad arg man blir av korkade människor som förstör växter utan någon anledning. Usch! Förstår verkligen att du/ni blev upprörda. Skulpturerna var verkligen spännande. :)

    SvaraRadera
  4. Tina:
    Jag suddade din kommentar av misstag, förlåt!
    Visst skulle man vilja ha en sån där vallmo själv i trädgården eller helst ett helt gäng!

    Anne-Marie:
    Om det vore småbarn i oflrstånd som brutit växterna så kunde jag ha överseende men det kan det inte vara. Det ska rejäl kraft till.

    SvaraRadera
  5. Vilka roliga skulpturer! Sånt gillar jag, när de finns att upptäcka i naturen och faktiskt ger associationer.

    Men vilka trista typer som förstör blommor så där! Kan det vara någon som tror att det är jättehundloka eller vad den där giftiga heter?

    SvaraRadera
  6. Jag ska nog samla ihop mig och visa litet fler roliga bilder från både Tjörnedala och Marsvinsholm.
    Tanken föresvävade mig faktiskt men då är man bra fel ute om man inte ser skillnad! Jag tror du menar björnloka, som är fototoxisk. Dvs, den är inte giftig direkt utan man får gräsliga blåsor om man får solljus på huden där man fått saft från växten. Att slita sönder dom med handkraft är ett bra sätt att få hudskador! Björnlokan är ett stort problem där den sprider sig och tar över all annan växtlighet.

    SvaraRadera
  7. Läste i lokalblaskan en krönika där krönikören ondgjorde sig över att GBgubben (som numera även fått en GBgumma att förlusta sig med)förstörde många naturfagra scenerier med sin blotta närvaro. Så nu såg jag bara denna plastskulptur på din bild med han/honom som drog kablar...

    Lite i stil med mastiffen tycker jag. Skulle nog föredra att ha en springande vindkisse i trädgården istället för den. Eller kanske var det en fransk bulldog - en vanlig bulldog är lägre. (Jag har haft en sån).

    SvaraRadera
  8. Vid närmare genomläsning såg jag ju att det VAR en fransk bulldog, haha!

    SvaraRadera
  9. Björnloka, så heter den ja. Nej, om de har slitit sönder växten med händerna, då har de nog inte tagit fel, utan bara velat förstöra. Trist.

    SvaraRadera