tisdag 30 november 2010

Lijiang - ett världsarv

Lijiangs gamla stad, läs gärna litet här,  har månghundraåriga anor och är pietetsfullt bevarad och dessutom delvis återskapad efter en förödande jordbävning 1996. Sedan staden uppfördes på UNESCO:s världsarvlista 1997 har de kinesiska turisterna börjat vallfärda dit medan vi västerlänningar inte riktigt hunnit med ännu. Området är Naxi-kulturens vagga men ett stort antal av Kinas övriga minoriteter finns också här.
Numera går det tåg till Lijiang och det var så vi tog oss dit med nattåget från Kunming.
Biltrafik är inte tillåten i den gamla staden så man kan lugnt ströva omkring i stillsamma bostadskvarter, mera livliga kommersgator eller på den brokiga marknaden.


Blommande växter finns överallt.

Staden genomkorsas av små kanaler längs gatorna där man sköter mycket av sin tvätt och den egna hygienen.
Det stickades och virkades överallt, så här nystar man garn.
Barnen finns med överallt. Mycket praktiskt har byxorna ingen grensöm!
En av våra utflykter gick till den vackraBlack Dragon Pool Park eller Jadekällans Park, den har flera namn. Vi mötte de här söta studentskorna som gärna övade sin engelska på oss. De guidade oss i flera timmar.

Av denne man, som sades vara en erkänd konstnär med utställning även i Beijing, köpte jag en hästbild. Han använder inte pensel utan en teknik som kallas palm painting, dvs han målar direkt med händerna. Jag hade gärna köpt en färdigmonterad bild men det var för besvärligt att packa i ryggan så det fick bli en omonterad som kunde vikas ihop. Rispapper kan slätas ut igen så det blir en vanlig inramning så småningom. Annars fanns det ingen kommers i parken, bara denna utställning och det kändes som om det borgade för en viss klass på kvaliteten.

Bron kallades Längtans bro. Man går dit när man är skild från sin käraste, rör vid djurskulputurerna längs broräcket och längtar.

Chinglish blir ofta kul! Här är det i alla fall begripligt.

En annan utflykt vi gjorde var till Snowy Mountain där vi såg en föreställning, "Lijiang Impressions" som presenterar folkmusik och danser och olika företeelser bland 12 olika etniska kulturer i Lijiang. Det medverkar 500 personer och 300 hästar och är ett imponerande skådespel. Kontentan av det som berättas är, som vanligt, höll jag på att säga, att kvinnorna arbetar medan männen super, slåss och för oväsen. Förutom de få som deltar i te- och hästhandelskaravanerna. För här gick just den handelsvägen.

Vi satt längst fram och såg jättebra. Vädret var underbart vackert och bakom "scenen" stack toppen av den heliga berget fram bland de jagande molnen.

De små mongoliska hästarna har flera likheter med de isländska, sega och starka.


Publiken försågs med kepsar, ganska nödvändigt eftersom man hade solen i ögonen annars.

10 kommentarer:

  1. Så annorlunda det är i Kina. Verkligen roligt att få följa med på er resa. Har du sett en blogg som heter Krister i Beijing? Han bor i Beijing och bloggar om sitt liv där.

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt att få ta del av dina bilder nu såhär i efterhand! Jag kinns ju när vi facetajmade den dagen ni skulle iväg på detta äventyr!!! :-)
    SÅ VACKERT det är! och föreställningen ser oerhört möktig ut! Vilken tur ni hade att vädret var så vackert då också.
    Läste även på Mariannes blogg att ni haft en riktigt fin dag tillsammans med julblomsdekorationer nyligen! Visst är hon go Marianne!! :-)
    Kramar från snöfattigt New York.

    SvaraRadera
  3. Fina bilder, så beskrivande och talande. Gillar speciellt mycket den med den lille pojken vid blomkrukan. Mycket intressant!

    SvaraRadera
  4. Anne-Marie:
    Egentligen kan man ju fråga sig vem som är annorlunda. Kineserna är ju i viss majoritet...
    Tack för tipset om Krister i Beijing! Kände inte till honom, verkar mycket intressant!

    Saltis:
    Ja, vi har sett mycket vackert!
    Det var SÅ roligt att träffa Marianne!

    Karin:
    Det kommer fler bilder på ungar!

    SvaraRadera
  5. Vilken resa säger jag bara :-)

    SvaraRadera
  6. Å vilken föreställning! Det måste ha varit fantastiskt. Hästar också som du älskar. Mycket intressant att höra om resan. Nu pysslar väl du och "Kairo" om tåget kom som det skulle. Ha det så bra.

    SvaraRadera
  7. Alla sätt är bra utom de tråkiga - men nog måste hon bli trött i kroppen, hon som nystar garn.
    Margaretha med älsklingen i knäet

    SvaraRadera
  8. Så vackert! Och vilken föreställning. Roligt att ni fick chans att se den.

    SvaraRadera
  9. Christina:
    Nu är det tur att jag har alla bilder annars hade jag kanske trott att jag drömt alltihop!

    Eva:
    Det var mäktigt! Vid det här laget har vi pysslat klart, men vi hade mycket trevligt.

    Margaretha:
    Jag tror hon var van - det är så här många gör!

    Marianne:
    Det var tack vare Mr Tang på frukostrestaurangen - han fixade biljetter och transport.

    SvaraRadera
  10. Fantastiska bilder - och så roligt och intressant att se. Jag har hittills bara sett små barn i byxor bakifrån, så detta var en ny upplevelse :-)!

    Måste ha varit en magnifik föreställning - typiskt för Kina som har så mycket folk att göra en föreställning med så många aktörer.

    SvaraRadera