Jag mindes precis när jag sist använt den i går kväll på ett trevligt möte på biblioteket med konstföreningens aktuella utställare, Bente Brosböl Hansen. Hon är 17-faldig världsmästare i drejning! Exempel på hennes vackra keramik kan ni se här från en utställning för några år sedan.
Vi tittade på bilder i min telefon på internet på hennes magnifika Maine Coon-katt och på mina älsklingar, förstås.
Jag tänkte att jag kanske glömt telefonen på biblioteket och ringde dit. Nej.
Jag letade i bilen. Ingen telefon.
Ringde maken och beklagade mig. "Så går det när man inte håller i grejorna. Vi pratar om det när jag kommer hem".
Första tanken är då att någon stulit den på biblioteket om jag nu lagt den på ett bord där. Vad göra?
Jag har INTE använt mig av tjänsten som nu finns att lokalisera min telefon. Jag vill inte bli lokaliserad.
Snabb koll av saldot via nätet. Nej, ingen har ringt sen igår med den, tack och lov för det.
Sen ringde jag Telia som stängde den för samtal. Därefter försäkringsbolaget. Självrisk 1500, resten får man ut på en telefon som är yngre än ett år. "Men du måste göra polisanmälan".
Polisanmälan gör man numera kvickt och lätt på nätet så det blev fixat.
Fem timmar senare kommer maken hem, räcker fram telefonen och undrar om det är den jag letar efter.
Gissa om en sten föll från mitt bröst.
Han hade letat ORDENTLIGT i min bil, det första han gjorde, och hittade telefonen på golvet till höger om passagerarsätet.
Men HUR hade den hamnat där? Jag drar ju alltid igen blixlåset på handväskan just för att inget ska trilla ur!
Men i går hade jag en fin broschyr som jag inte ville vika och som stack upp ur väskan så det gick inte att stänga den, det tog en stund innan jag kom på det. Så telefonrackaren hoppar ur och ner från sätet och gömmer sig på golvet. Där jag inte hade en tanke på att leta.
 |
| Face time med Ella i NY på nyårsafton. |
OM nu telefonen hade varit stulen så vore det tråkigt och en onödig utgift för självrisken. Den var inte avstängd heller så en eventuell tjuv hade fått en massa telefonnummer och adresser, bilder och anteckningar och hela min kalender.
MEN eftersom jag regelbundet synkar telefonen med datorn så hade jag haft kvar uppgifterna själv att lägga in i en ny iPhone.
Jag älskar min man och min iPhone!
Heja maken som hittade telefonen! Och så får man alltid höra att vi män kan minsann inte leta efter saker ordentligt. Vi öppnar bara en dörr eller en låda och konstaterar att det vi letar efter inte finns där. En tjejkompis till mig har tom ett namn på det där. Male...deficiency...någonting...
SvaraRaderaHursomhelst måste jag varmt rekommendera Apples lokaliseringstjänst. Den är otroligt bra!! Jag vet att man lätt blir paranoid men det är bara du själv som kan lokalisera telefonen från din egen dator. Ingen annan. Du får veta på några meter när var din telefon är och du kan skicka meddelande till den, låsa den, radera den, eller tom få den att skrika högt även om den är på ljudlös. Säpo, CIA och Mossad kan nog lokalisera dig helt utan Apples hjälp! Sedan har jag min låst med en PIN-kod som aktiveras efter 10 min. Har man mycket privat info i sin telefon är det värt den extra sekunden att knappa in en kod ibland.
I det här huset är det jag som inte hittar grejor och maken som är världens bästa sakletare - så har det varit alltid.
SvaraRaderaSka ta dig på orden och fixa lokaliseringstjänsten!
Det låter som om du använt dig av den... Men jag läste i tidningen att tjuvar använder sig av såna tjänster för att kolla hur långt borta invånarna i ett hus är.
Men hur gör man för att få telefonen att låsa sig efter 10 minuter- det har jag inte hört att man kan?
Har fö en helt annan grej jag vill ventilera med dig - facetimar en dag om det.
Tusen tack för tips! Många kramar!
TUR att den hittades och lite typiskt att just den gången du inte stängde väskan så hoppade telefonen ur!
SvaraRaderaHaha skoj att du Facetimar med Ella på bilden! :-)
Hon är f ö bättre nu så det blir dagis imorgon.
Ser att Damitri skrivit on hur illa det är med letandet hos män. Haha ja kan ändå säga att OFTAST dock INTE ALLTID, så är han själv en rätt usel letare... ;-)
Kraaam!
Vilket eländes besvär det blev, men det är väl snart ett minne blott.
SvaraRaderaMan letar och letar och letar och kan inte syssla med något annat.
Puh så bra att det är över.
Haha! Känner igen mig...Jag har en förmåga att veta precis vart jag använde ex mobilen sist och så är den plötsligt borta. Och jag söker mer och mer hysteriskt...men den var ju här ju och den hörs inte!! Så kommer maken med ett leende och frågar -är det den här du söker.
SvaraRaderaEller som på jobbet en dag då jag hade stoppat den i bröstfickan och började söka frenetiskt i lådor och på hyllor. Trodde att den hade ramlat ur byxfickan där den alltid brukar vara. Tillslut ringde jag den...omgivningen skrattade högt och glatt när de hörde signalen. Jag blev riktigt lättad och snopen. :)
Ha en bra dag!
Så skönt att den kom tillrätta! Känslan innan man hittar något försvunnet är i högsta grad otrevlig.
SvaraRaderaMargaretha
Förlåt, men vad betyder "facetima"? Trots att jag gått 3x2 lektionstimmar på "Lär känna din mobiltelefon" är denna fortfarande en vit fläck för mig.
SvaraRaderaJag tror att det man upplever när man inte hittar något som är viktigt, och som framför allt kan generera oerhörda extra kostnader, förkortar ens liv med några minuter.
Som t.ex. när VISA-kortet inte finns på den plats i plånboken där jag alltid stoppar ner det. En gång var det faktiskt en dam som stod framför mig i bilverkstan som stoppade ner det hos sig av misstag. Hon upptäckte det tyvärr inte förrän dagen därpå när jag hade gjort nästan allting som du beskrev i inlägget.
En annan gång hittade jag det till min lycka i ett annat fack i min egen plånbok :-) !
Min MM är också bra på att hitta mina saker - en till god egenskap som jag glömde i mitt inlägg om honom!
Saltis:
SvaraRaderaJag minns hur hysterisk Damitri blev när han följt mig till JFK och inte hittade sin iPhone! Den fanns ju hemma men han var fortfarande så upprörd att han tog tåget på fel håll hem! Det är en förfärlig känsla, men nu har jag installerat lokaliseringsprogrammet!
Eva H: Puh - är rätta ordet!
Eva: Visst är det skönt med en sån make!
Margaretha:
Vi har nog alla den otrevliga känslan nån gång emellanåt.
Ingrid:
Face Time är nog en funktion som bara finns på iPhone4 såvitt jag vet. Om båda har en sån och är uppkopplade i ett trådlöst internet-nätverk så kan man ha ett videosamtal i telefonen. Det fungerar som Skype, ungefär. Det kostar inget extra, man har ju betalt för sin internetuppkoppling redan. Jag använde det flitigt i Kina och pratade med familjen i NY som kunde mejla eller skypa med dom andra hemma i Sverige och vidarebefordra vad jag sysslade med. De flesta vandrarhemmen hade trådlöst nätverk som jag kunde koppla upp mig på. Kul att kunna ta nevön på en liten promenad utanför porten eller i trädgården från andra sidan jorden så långt nätverket nådde . På bilden ser du Ella i min telefon när jag pratade med henne på nyårsafton.
Komiskt---eller inte---men det där har hänt mg också. Luren har legat under ett säte i bilen, och jag har ringt och ringt...
SvaraRaderaDet var Peter som hittade den ,och då var väl jag i princip i upplösningstillstånd. För, inte kan jag tänka mig en dag utan mobilen, inte...
:-)
Det här skulle kunna bli ditt inlägg för Show and tell lite längre fram ;-)
Annika:
SvaraRaderaTack för tipset!
Helt utan mobiltelefon var jag inte - har ett kontantkort i den gamla Sony-Ericsson-luren så att ringa kunde jag ju. Det värsta var att nån annan skulle få tillgång till allt jag har i iPhonen. Nu har jag tagit hem Hitta-appen där man också kan fjärradera innehållet!Känns tryggare, faktiskt. Och det betyder, som Damitri påpekar ovan, inte att jag kan lokaliseras via min telefon. Det är uppenbarligen en annan funktion och den tänker jag INTE installera!