söndag 27 februari 2011

Utlandet på en dag

Bor man nära en gräns är det enkelt att göra en utlandsresa på en dag. I Skåne bor man nära gränsen till Danmark. Så det var till Danmark Marianne och jag åkte på fredagen närmare bestämt till Humlebæk och Louisiana, det vackra konstmuseet där.
Fastän vi hängde på låset var det redan en lång kö till den vanliga entrén men den gick vi förbi eftersom jag sedan minst 25 år har årskort och kan ta med en gäst. Just nu pågår den stora och mycket omskrivna Picasso-utställningen, Fred och Frihet. Den tar fasta på Picassos engagemang i politik och fredsarbete där han bl a lyckades reta amerikanerna med sitt medlemskap i franska kommunistpartiet till den milda grad att han nekades visum till USA. Ryssarna gillade inte hans konst och skrev honom på näsan att den inte var socialrealistisk nog. Då svarade han att att han inte gav dom råd om ekonomi och dom kunde låta bli att lägga sig i hur han målade.
Man fick inte fotografera på utställningen så bilderna är från nätet och inte särskilt bra.

Den här bilden, Likrummet, från 1945, möter en där utställningen börjar. Den handlar om en spansk republikansk familj som hade dödats i sitt kök men bilden målades just när de första fotografierna från koncentrationslägren började spridas över världen. Därför fick den en mera universell betydelse.

Duvan som fredssymbol kom att pryda många affischer inför fredskongresser på olika håll i världen.


En av recensionerna av utställningen, den i Helsingborgs Dagblad av Linda Fagerström, ger ord för en väldig trötthet över mansgriseriet i Picassos kvinnoskildringar. Jag håller med Linda F i det mesta och tycker att man i vissa av utställningens delar uttrycker sig aningslöst om hans dyrkan av moderskapet och helt ignorerar objektifieringen av kvinnor som jag uppfattar som cynisk och gubbsjuk. Han är förvisso inte ensam om detta i konsten men det ÄR tröttsamt.

Den andra utställningen vi såg var Walton Ford - Louisiana Contemporary. Ford är amerikan, född 1960 och målar djur, ofta i dess naturliga storlek. Målningen av sultanens noshörning som gavs till påven är därför enorm! De skildras i ett sammanhang, ofta ruskigt och symboliskt. Och värst av alla djur är människan, visat i olika försåt i bilderna. Skeppet som medförde noshörningen förliste och djuret som var kedjat kunde då inte rädda sig simmande utan drogs ner i djupet och drunknade.

Bilden av pantern handlar om en förrymd panterhona från ett zoo i Schweitz som jagades och dödades.

När okapin slickar på honungen kommer den att utlösa geväret och skjuta sig själv

Hemingway skadsköt en sabelbock som han inte kunde få tag i sedan och skrev om hur dåligt han mådde efteråt.
Bägge utställningarna är sevärda. Picasso gav inte mig mycket nytt men den är imponerande stor.

Walton Ford var en skakande upplevelse och lockar till mera. Otroligt detaljrika bilder som kräver tid att ta in och till sist får man hjärtat i halsgropen när man ser vad som egentligen händer.

Vi tog oss tid hela dagen, Marianne och jag. Vi åt Louisianas goda buffélunch, vi fikade och tog en runda i museibutiken innan vi vände hemåt.

Marianne hade sin fina kamera med och jag hoppas hon visar några bilder från Walton Ford. Jag avslutar med en meditaionsbild från en annan avdelning på Louisiana. Var så goda och njut!

7 kommentarer:

  1. Å det verkar varit en lyckad utlandsresa!!! :-) Och baggageband fick ni titta på till och med! ;-) hahaha.
    Jag tycker som du att Walter Fords konst känns i magen när man ser. Och liksom du säger så ser man ju inte först det riktigt otäcka utan det tar en liten stund. Jag hade aldrig hört talas om honom tidigare så det var roligt att du skrev om honom.

    SvaraRadera
  2. Inte dåligt att börja söndagsmorgonen med en konstutställning i ditt och Mariannes sällskap.
    Jag hade helt missat att fredsduvan var Picassos...fastän jag har läst mycket om honom.

    Walter Ford är helt ny för min del och bara de bilder du visar säger tillräckligt mycket om hans utställning för att man skall förstå att en stor djurvän finns i honom. Han känns, verkligen!

    Bagagebandet väcker också till eftertankar. Det finns nästan alltid en väska som åker runt, runt i all oändlighet på banden och ingen som vill kännas vid den.Förvånande nog. En hel del symbolik när man tänker på alla ensamma människor som finns i världen.
    Tack för konstrundan!

    SvaraRadera
  3. Hörde för en tid se'n ett radioinslag om Walton Ford - antagligen med anledning av den här utställningen. Där sa' man att vid en första anblick liknade hans målningar gamla skolplanscher. Walton Ford berättade också lite om sitt måleri, så det var roligt att få den här illustrationen till det jag bara hört.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Vilken härlig utlandsresa! Tack för att du tar mig med på er konstrunda. Jag blir så sugen på ett Louisiana besök, har tyvärr inte lyckats ta mig dit ännu. Vi har varit i Köpenhamn och tänkt varje gång att självklart ska vi även dit. Men så räcker tiden inte till. Men nästa gång så får det stå som första punkt på vår att se lista :)

    SvaraRadera
  5. Vad bra du beskriver utställningarna! Önskar att jag hade fotograferat Fords bilder lite bättre, och alla. Men, men, jag la ut en länk där man kan se många fler av hans bilder, och förstora dem dessutom.

    Vart går nästa utflykt? : )

    SvaraRadera
  6. Saltis:
    Vissa installationer är bara SÅ på pricken och bagagebandet gillar jag.
    Walton Ford är ju amerikan så honom ska jag hålla utkik efter vid nästa NY-besök. Marianne har en jättefin bild på en apa på sin blogg.

    Karin:
    Jag har sedan många år en duv-affisch från 1961.
    Nu har jag den som kylskåpsmagnet också!

    Margaretha: Något kan det ligga i det om skolplanscher men det intrycket försvinner raskt när man ser efter ordentligt och särskilt om man läser de texter han lägger till verken.

    Ewa:
    Louisiana kräver minst en halv dag, gärna en hel!
    Bara parken och hela miljön är värd en mässa1

    SvaraRadera
  7. Marianne:
    Din kommentar kom precis när jag svarade på de andra, uppenbarligen.
    Tack detsamma, jag beskriver bara hur jag såg dem! Våra beskrivningar kompletterar varandra väl, tycker jag. Jättebra med Ford-länken.
    Vad sägs om Dunkers?

    SvaraRadera