Hjärtedag

Alla Hjärtans dag borde det vara alla dagar, förstås. I alla fall i den bemärkelsen att vi tänker vänligt om varandra och talar om det litet då och då. Men så klart blir man extra glad för en liten hjärtformad ask med goda praliner en dag som denna - sånt ska man ju ransonera för hälsans och viktens skull. Maken hade en med sig hem. Men innan jag hann sätta upp ett förvånat ansikte bekände han att han fått den
själv - av sin omtänksamme chef. Chefen hade köpt till allihop; det tycker jag var vackert tänkt. Han lämnade en brasklapp:"Jag har inte pratat med de andra sektionscheferna så ni behöver ju inte berätta".

Anne-Marie i Kalifornien hade på sin blogg uppe ett ämne om sättet i USA att ideligen säga "I love you" och att kalla främmande människor för honey eller älskling. Det blev en brokig diskussion bland kommentarerna som var ganska kul att ta del av. Vissa tycker att vi ska ta efter amerikanerna, andra att de är överdrivna.

Kontentan är nog ändå att språken är olika liksom kulturerna  och att intetdera är bättre eller sämre än det andra. Till syvende och sist är det inte heller vad man säger utan vad man gör som spelar störst roll. Kroppsspråket avslöjar mer om vad man menar än vad man säger!
Vilket inte hindrar mig från att hjärtligt önska er alla en fin dag i dag och alla kommande dagar!