Jan Troell har spelat in en dokumentärfilm om Werup som ska komma i SVT.
Boken är mycket läsvärd om än stundtals litet seg.
Ett citat är särskilt välformulerat:
Den är märklig, vår vådliga sällskapsresa genom existensen Vi kan skaffa oss ett parlörlexikon för att hitta vägen till stationen eller apoteket, kanske också hem till en fast adress, men resan slutar ändå illa; ingen har överlevt den.
Ett annat, och mera rakt på sak, sätt att uttrycka sig hade Astrid Lindgren i sin telefonhälsning till sin väninna:
Döden, döden!
Men ännu lever jag och hoppas fortsätta ett tag till.
Jag som hade för mig att jag inte höll mig med favoriter, kom på att både Jacques och Astrid defitivt är ett par av dem när jag läste ditt inlägg.
SvaraRaderaVi borde prata mycket mera och naturligt om döden än vad vi gör. Gömmer man undan den tror man att den kanske inte finns, bara för andra eventuellt.
Jag påminns ju ständigt om döden eftersom jag spelar på så många begravningar. Men ändå är det som om det inte gäller mig (och det gör det ju inte förstås) och jag tänker mest på när jag ska spela och vad... För mig är tanken ¨på döden mest av det praktiska slaget - vilken sorts begravning ska jag ha, jag måste börja slänga saker etc. etc. Kanske ett sätt att förtränga det hela?
SvaraRaderaInte heller jag har lockats av hans poesi, men får kanske ge honom en chans till.
SvaraRaderaLeder jag in samtalet på döden har jag lagt märke till att många vill diskutera kring ämnet - men det är som man inte riktigt vågar börja tala om döden.
Margaretha
Karin:
SvaraRaderaAstrid är definitivt min. Werup har jag inte intresserat mig för tidigare och denna bok är det första jag läst av honom. Får se om jag läser något mer.
Ingrid:
Jag sysslade med palliativ vård i många år och stod på akuten i ännu fler och såg döden i olika skepnader, den plötsliga och den krypande och är fullt på det klara med att det kan vara min tur i morgon. Och i övermorgon ska jag vara med på begravning av en kollega som bara var några få år äldre än jag. Han dog medan han snorklade på semester i Egypten dagarna innan upproret i januari. Vi som är proffs när döden drabbar andra är viktiga i våra roller, du som den som sköter inramningen av den viktiga riten och jag när jag lindrade plågorna hos den döende och förhoppningsvis stödde de närstående.
Margaretha:
Du har säkert rätt, det är svårare att börja än att sen komma igång och prata, det har också slagit mig. Men det talas mycket om döden numera, det är inte alls så tabu som många vill göra gällande.
Jag läste hans "Casanovas senare resor" då jag var väldigt ung i mitten av 80-talet. Minns att jag tyckte mkt om den.
SvaraRaderaMen det är också allt jag läst av honom.
Astrid L däremot...ja, där har jag väl läst allt. Hon skrev ju mkt om döden hon också, och den allra finaste sagan på just temat döden är kanske "Märit", en av hennes korta berättelser. SÅ fin!
Minns du när vi hade temat "livet efter döden" på Show and Tell? DET var verkligen intressant eftersom ALLA verkligen skrev om det svåra då.
Tack för ett fint och tänkvärt svar på min kommentar!
SvaraRaderaAnnika:
SvaraRaderaJag har nog också läst allt av Astrid och hoppas att alla generationer fortsätter att göra det. Inte bara se filmversioner som inte alls ger samma upplevelse.
Visst minns jag "livet efter döden"-temat. Det var verkligen intressant.
Ingrid:
Tack själv!
Så sant som det är sagt. Men jag har nog aldrig riktigt förstått mig på Werup. Har kanske inte försökt tillräckligt mycket?
SvaraRaderaAstrid däremot, ja hon är ju en del av livet, jag tror inte att hon kan dö.