..hör inte till livets nödtorft, kanske, men väl dess förgyllning. Idag hade
Marianne och jag stämt möte efter att vi båda varit hos våra frissor och fixat till håret. Som tur är har ingen av oss nån komplicerad frisyr för allt i den vägen saboterades effektivt av den ganska bistra vårvinden. Men fräscht nyklippta var vi och Marianne fint slingad. Efter några praktiska ärenden i metropolen Hässleholm for vi så till
Butik för sakletare i V.Ströö där Marianne fann en ny kärlek - en griffelko! Visst ser det ut som om kossan är lika lycklig att få följa Marianne hem som hennes nya matte är? Undrar vad katterna ska säga, jag.
Och vad i fridens dar är en griffelko? Jo, kossan har en påse kring halsen med en krita i. Den ska man använda till att skriva på kossan! Att man ska handla mjölk(!) antar jag och kanske vad katterna och maken ska få till middag.
I sakletarbutiken kan man hitta det mesta. Vi investerade också i var sin flaska väldoftande vatten att hälla i ångstrykjärnet och jag köpte penséer som är lockiga i kanten.
Inte visste jag för en kort tid sedan att jag skulle hitta goda vänner via cyberrymden, Kairo, Älmhult, Värmland och Åland att ha så roligt med! Det är mycket jag har
njesen att tacka för. Det är nämligen hennes förtjänst att jag började blogga.
Nu ska jag ta en liten kvällsmacka med apelsinhonung från Älmhult på. Tack för den och en trevlig dag, Marianne!
Å vad kul! En griffelko lät väldigt kul tycker jag. Och fin var den! Läste om inköpet på Mariannes blog och hon tipsade om att foto kanske skulle komma här! :-)
SvaraRaderaVad roligt att ni funnit varandra!!
Stor kram!
Den fina kossan skulle jag vilja ha!
SvaraRaderaEn sådan kossa skulle jag gärna ha också:D. Härligt!
SvaraRaderaJa tänkt vad bloggen faktiskt kan bidra med! Kul att du hittat så många fina människor där ute. Och förresten älskar jag sakletarbutiken i V Strö!! Dit får du allt "utflykta" med mig också en gång! kram!
SvaraRaderaJa titta där är vi ju, min lilla fina kossa och jag! Just nu står den lilla Lilly nerpackad i sin kartong för vidare flytt till hemmet den 15 april. Och där får hon väl förbli tills vi har en plats värdig hennes person att ställa henne på.
SvaraRaderaTack själv för den fina dagen, och jag hoppas att du tyckte om honungen!
Du och Marianne verkar ha funnit varandra - vad trevligt! Har aldrig hört talas om en griffelko, men nu vet jag. Visst är bloggvärlden spännande. Man får nya bekantskaper och lär sig något nytt.
SvaraRaderaVILKEN fin bild på Marianne!
SvaraRaderaja, vilken källa till glädje bloggen är. OCH OOO vad jag har hittar goda, fina vänner genom min blogg, och andras bloggar. det är ett sant nätverk!
KUL att du och Marianne blivit så goda vänner!!
Finns det fler sådana kor, månne? Det vore något att ha...
SvaraRaderaEtt så vackert kort på Marianne! Har aldrig sett henne så i närbild förut fast vi har bloggat med varandra i flera år.
Visst hittar man vänner på bloggen - det är ju det som är så roligt med den!
Ingrid som ska lära sig att redigera film om en stund.
Saltis:
SvaraRaderaJojomen, och kossan riktigt trycker sig in i Mariannes famn!
Marianne och jag klickade direkt!
Kram!!
Carina och Karin:
Säg till så åker jag till V.Ströö och hamstrar kor!
Njese:
Ja, tänk vad du ställer till det bra! Kom an bara, så åker vi till V.Ströö! Vi kanske måste köpa hela ko-lagret.
Marianne:
Hälsa Lilly från hennes gudmor! Honungen är läcker, får nog ställa undan från makens attacker...
Anne-Marie:
Det har vi, tjohoo!
Vi hade heller aldrig sett eller hört talas om en griffelko men Marianne föll som en fura för den!
Bloggvärlden är ett av nutidens universitet, eller hur?
Annika:
Jag har ända sedan första bilden på Marianne fått associationer till porträtt av Modigliani - visst kunde hon vara ett!
De bloggvänner jag träffar är FYND!
Ingrid:
Som sagt, jag får väl ta upp beställningar och hamstra upp lagret!
Vänta bara tills du och jag gör Stockholms gator osäkra en dag - den dagen kommer, det får vi se till!