Resan till västern

Resan till västern eller Kung Markatta är den klassiska kinesiska berättelsen om hur en munk sänds av jadekejsaren till Indien för att hämta heliga buddistiska skrifter med en apa och en gris som sällskap. Jag gjorde min resa västerut på fredagen utan varken gris eller apa eller uppdrag att hämta heliga skrifter. Apa kan jag vara själv, förstås, munk tror jag är svårare.

Däremot fick jag under färden sällskap av en dam med käpp som liksom jag blivit strandad på perrongen när vårt tåg mot Helsingborg plötsligt meddelades inställt. Den lilla damen blev väldigt besviken, hennes syster skulle möta henne på Knutpunkten och hur skulle hon nu göra?
Mitt mål var en utställning på Dunkers som upphör den 13/3. Ville jag se den fick jag ta mig dit på annat sätt eftersom det var oklart hur länge tågen skulle vara inställda. Så jag tog den lilla damen med sin käpp med mig till min parkerade bil och så for hon och jag till Helsingborg. Vi hade hur trevligt som helst under vägen och jag kunde avleverera henne på Knutpunkten där systern inte hade behövt vänta länge. Sen skulle de ut på stan och köpa blus till ett kommande 80-årskalas.

Själv hittade jag en svindyr parkering (den borde Skånetrafiken ha betalt!) och traskade till Dunkers för att se utställningen Carl Larsson&Co. Den består av 150 verk från Helsingborgs Museer från fr a 1800- och 1900-talsmåleri. Varav två(2) Carl Larssonakvareller. "Co" är desto flera och många verkligt intressanta. Audioguiden - som oftast är utomordentligt bra på Dunkers utställningar - var gjord och inläst av Lars Vilks och föredömlig utan pekpinnar. Jag avskyr när man "tolkar" verken åt mig. Här fick man översiktligt förklarat de olika perioderna och "ismerna" och de typiska representanterna. När jag kom till konkretismen och 1947 års män påpekade Vilks att det rätteligen borde kallats "män OCH kvinnor" och även Randi Fisher fanns med här.

Men låt oss börja med Carl Larsson.

Ljuvlig bild, tycker jag, och förra året kom jag över en stickling i rakt nedstigande led från en av Karin Larssons bladkaktusar. Den har tagit sig fint men än vet jag inte om den är röd eller rosa. Hoppas få den i blom en vacker dag. Här får jag i alla fall veta hur den växer.

I samma rum hänger Nils Forsbergs Stenbocks Kurir, målad 1911.Den illustrerar Snoilskys dikt från 1886 om kuriren som red från Helsingborg till Stockholm med segerbudet när Magnus Stenbock 1710 besegrade danskarna  som än en gång försökt ta tillbaka Skåne, Blekinge och Halland. Efter det försöket gav de upp...

Målningen visar hur, enligt Snoilsky, kungamodern Hedvig Eleonora, lämnar sin stol till den trötte kuriren och ger honom att dricka. Ett präktigt exempel på nationalromantik.

Glädjande nog hittade jag många kvinnor bland konstnärerna.

Lis Zwick, en av Drakabyggetkonstnärerna

Randi Fisher som just nu visas på Skissernas Museum i Lund

Märta Måås-Fjetterström. Märta flög ju igen förrförra året på Liljevalchs, en oförglömlig utställning.

Bengt Orup träffade jag som tonåring och jag har ett par grafiska blad och ett glasobjekt av honom. Här var han färgstarkare.

Färgstarkare och i rejält stort väggformat, inget för hemmabruk.

Max Walter Svanberg hyllade kvinnan/sin älskade hustru i många, många bilder. Varför han spikar fast vassa spjut på dessa två med gemensamt fågelhuvud vet jag inte men många bilder har en mystisk erotisk klang.

Lars Norrman målade också gärna kvinnor, bl a från en förlossningsavdelning. Jag minns honom från ett TV-program där han redogjorde för olika rumpformer, t ex äpplen och päron. På min fd arbetsplats finns flera bilder han gjort med interiörer från operationssalar dedikerade till en tidigare överläkare.

Den här damen slipper visa rumpan och har fått behålla t o m baskern på.

 För några år sedan ställde Eva Rex ut i vår konstförening och kom och berättade om sina grafiska tekniker. Hon är otroligt skicklig med ett myller av härliga och ofta humoristiska detaljer.

"Rummet med draperierna", etsning 1979.

När jag sett mig mätt på Carl Larsson och framför allt "co" gick jag en hastig runda på utställningen "Konsten att bli kung" som firar 200-årsminnet av Bernadotternas intåg i Sverige.
Den är plottrig och tråkig förutom en festlig video med en leranimation av tronföljaren Karl Augusts plötsliga död på Kvidinge hed 1810; den händelse som ledde till importen av Bernadotte. F ö står det ett förskräckligt monument mitt på landet utanför Klippan idag till minne av dödsfallet. Man ser det från vägen och jag brukar fråga eventuella passagerare i bilen om de vet vad det är. Ingen har hittills vetat! De som satt upp det fula spektaklet saknade i alla fall totalt den humor som leranimatören har. Ni skulle se hur hästen stegrar sig och springer iväg när ryttaren har trillat av!

 

Eftersom jag nu hade bilen med kunde jag proviantera en hel del i både den kinesiska matbutiken och på Ingelsta Kalkon, jag behövde ju inte kånka allt på tåget.
Vad jag däremot inte hade med var kameran så alla bilder är tagna med min iPhone.