måndag 18 juli 2011

The Secret Garden

Tystnaden här den senaste tiden beror på en resa till England. Huvudsyftet med resan var operabesök på Glyndebournes sommarfestival men den inleddes med ett par trevliga och aktivitetsfyllda dagar i London.
Min reskamrat, C, hade utlovat en sevärd överraskning som hon hört talas om och som hon inte ville specificera i förväg. Efter att vi tagit oss från flygplatsen, hittat till vårt B&B vid Marble Arch och ätit en riktigt autentisk kinesisk lunch på The Red Sun i kvarteret bredvid så gav vi oss av mot Kensington High Street. Vi promenerade i det ljuvliga vädret genom Hyde Park och Kensington Gardens och beundrade alla vackra planteringar.




På bron över The Serpentine var trafiken inte obetydlig men flera ryttarekipage passerade utan att hästarna tycktes bry sig. Inte förrän en ambulans kom med sirener och blåljus drog sig en grupp om tre litet till sidan för att släppa fram utryckningsfordonet. Hästarna brydde sig inte ett dugg om oljudet heller.



Så småningom nådde vi Kensington High Street.
Jag hade ju ingen aning om vad vi letade efter, C hade heller aldrig varit på vårt mål och visste inte exakt hur vi skulle finna vad vi sökte. 
Nå, långt om länge, efter att ha traskat fel ett bra tag och efter att C frågat två gånger (då fick jag gå utom hörhåll) så fann vi den rätta ingången. Trots att adressen är Kensington High Street 99 så är själva ingången ett bra stycke ner på Derry Street och bara en pytteliten skylt talar om att man är på rätt väg till - The Roof Garden. Surfa gärna runt på hemsidan och se vad man kan erbjuda! Det kostar inget att åka upp de 7 våningarna och träda ut i denna exotiska värld men man får skriva in sig i en gästbok i foajén. Nån som har lust (och råd) att fira sitt bröllop här?
Trädgården anlades på 1930-talet högt uppe på taket till ett 6-våningshus och omfattar 1,5 acres. Man är i höjd med kyrktornen och har på några ställen utsikt över London men mest befinner man sig i en helt annan värld.

Från hisshallen stiger man ut i en morisk trädgård med fantastiska blomsterrabatter.

Inte minst prunkade dahlior i alla de färger. Den här blev min favorit.

Ett särskilt rum för haremsdamer med divaner att vila på fanns också.

Här bor Bill, Ben, Splosh and Pecks, de fyra flamingofåglarna.

Det här är en hög växt, mycket dekorativ. Vet någon vad det är? Vi såg den på flera ställen sedan också.

Restaurangen heter Babylon men vi nöjde oss med te respektive kaffe i baren. Vi intog dryckerna ståndsmässigt i en enorm sidensoffa.

På ett par ställen kunde man se ut över London.

Man är i höjd med tornuret på kyrkan.
The Roof Garden är inget särskilt välkänt turistmål men de som hittar hit brukar uppenbarligen bli betagna; så även vi!

Första kvällen i London hade vi bestämt att äta fish and chips på en speciell restaurang men till den var det ganska långt så vi valde en annan där vi blev litet besvikna och beslöt att även nästa kväll äta fish and chips men då på rätt restaurang!

9 kommentarer:

  1. Härligt!!!! Ni verkar haft en riktigt bra resa!
    :-)

    SvaraRadera
  2. Har aldrig hört talas om denna oas trots att jag varit i London många gånger. Låter som en riktigt härlig plats att besöka. Blir det någon London-resa skall det här resmålet helt klart vara med på min lista.

    SvaraRadera
  3. Tack för Londontitten! Själv har jag aldrig varit där. Du såg ju ut att trivas som haremsdam!:)
    Ser framemot fortsättningen!

    SvaraRadera
  4. Den okända växten påminner om en vi hade för många år se'n - som jag naturligtvis inte minns vad den hette. Men vår hade en annan färg. Ska leta i minnet, bilder och anteckningar. Mitt problem just nu är att datorglasögonen inte vill vara med längre, så jag har svårt att leta på nätet. Nånting med irändskt och eller kåpa i namnet.... tror jag.
    Margaretha
    i regnet

    SvaraRadera
  5. Verkligen spännande upplevelse och så kul att din väninna klarade att hålla evenemanget hemligt för dig! Har heller aldrig hört talas om denna trädgård, men den fanns kanske inte när jag bodde i London 1957 :-)...

    SvaraRadera
  6. Saltis:
    Jajamen!

    Anne-Marie:
    Jag hade heller inte hört talas om den här magnifika trädgården och inte reklameras det för den, minsann. Den är stängd för allmänheten när där är privata arrangemang så man kan inte vara säker på att komma in. Eller upp, rättare sagt!

    Karin:
    Jo, det var skönt att vila fötterna efter en ganska lång promenad som blivit ännu längre genom att vi inte hittade först.

    Margaretha:
    Hoppas namnet dyker upp så småningom. Så trevligt med en till som säger datorglasögon och inte terminaldito!!

    Ingrid:
    Trädgården har funnits sedan 1930-talet men hur länge allmänheten fått se den vet jag inte. Det framgår inte på hemsidan, vad jag kan finna.
    Jo, jag litade på C att det var något sevärt och tjatade inte. Och det var det ju verkligen!

    SvaraRadera
  7. Nu har jag suttit en lång stund och tittat på den vackra växten, det är nog inte den vi hade, möjligtvis släkt.
    Och namnet på den ligger precis utom räckhåll, tror latinet började på moll-nånting - men det hjälper mig inte just nu.
    DE borde ha namnskyltar i en trädgård av det här slaget.
    Jakten går vidare!
    Margaretha
    som inte ens hade förstånd
    om att det kunde heta något
    annat än datorglasögon - vilka
    nu är lagade med ståltråd

    SvaraRadera
  8. Ha, nu kom jag på det: mollucella!
    Det finns bilder på nätet.
    Margaretha
    som är lättad över
    att lite av det forna
    superminnet finns
    kvar

    SvaraRadera
  9. Vilken oas och vilken trevlig överraskning!! Den trädgården skulle jag verkligen vilja besöka nästa gång vi åker till London - en av mina favoritstäder förövrigt.
    Kram från ett grått Bryssel

    SvaraRadera