fredag 14 oktober 2011

Fredagstema: Astrid Lindgren

Idag ska vi fundera över Astrid Lindgren i fredagstemat enligt HeLenas önskan. Det kan leda hur långt som helst men jag ska hålla mig till tre punkter.

Den allra första bok av Astrid Lindgren jag läste var Kajsa Kavat. Den består av ett antal korta historier, bl a den om Kajsa som säljer karameller på torget när mormor, som hon bor hos, har brutit benet och den om den obeskrivligt lortige lille Sammelaugust som blidkade den arge tjuren genom att klia honom mellan hornen. Boken var inhandlad och gömd hemma men jag hittade den och sprang genast till mor och undrade vem som skulle ha den. "Om du kan läsa titeln så får du den idag", sa hon. Jag tror jag var fem år men jag kunde läsa och läste raskt "Kajsa Kvast". Jag fick inte boken den dagen... Men jag tycker fortfarande det var litet orättvist. Ordet "kavat" ingick dittills inte i min vokabulär och omslagsbilden fick mig att dra förhastade slutsatser.


När jag på 1970-talet första gången åkte och hälsade på en rysk väninna boende i Riga i Lettland var hennes dotter i 6-7-årsåldern. Tösen var först väldigt blyg men det kom snart fram att hon hade en fråga som brände. Till slut vågade hon ställa den:"Känner du Karlsson?" För henne var Karlsson På Taket en verklig figur som bodde i Sverige och vad var då naturligare än att jag, som också bodde där, kände honom. Längre fram på 70-talet köpte jag med mig en träfigur från Sovjet av Karlsson och gav ett syskonbarn.






Karlsson popularitet i öst har tydligen stått sig, på nätet hittar jag en bild på ett ryskt frimärke med Karlsson från 1992.


Själv har jag inte läst så mycket om Karlsson men jag tror mig minnas radioteaterinslag i något annat program för länge sedan med Lillebror och Karlsson.

Pippi är och förblir juvelen i Astrid Lindgrens krona för min barndoms litteratur utan att jag vill förringa någon annan av böckerna.
Men för mig som vuxen lyser en berättelse klarare än alla de andra, den om hennes föräldrars kärlekshistoria, Samuel August från Sevedstorpoch Hanna i Hult. Där kom den lille lortige Sammelaugust tillbaka som vuxen man och älskade sin Hanna så att jag tåras än idag när jag tänker på honom. Och därifrån, i det kärleksfyllda hemmet, fick Astrid all den inspiration som behövdes för en otrolig litteraturgärning värd Nobelpriset flera gånger om.

11 kommentarer:

  1. Det finns en jätteintressant bok om översättningen av Karlsson till ryska. Just nu kommer jag naturligtvis varken på titeln eller författaren - men ditt bibliotek borde kunna skaka fram den. Om inte kan jag ta' reda på vem som skrivit den.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Till 95 olika språk har många av Astrids böcker blivit översatta. Fascinerande.
    Karin som blev kallad Kajsa Kavat, inte Kvast, som liten

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att Astrids korta historier som ingår i Kajsa Kavat, Sunnanäng och Nils Karlsson Pyssling är helt outstanding.
    Karlsson på Taket förtod jag mig nog aldrig riktigt på, men jag VET att han är en IKON i Ryssland. Det har alla Karolinas kompisars ryska flrdrar beättat för mig (det finns en del ryssar här). Stort!
    Astrid är, och förblir, fantastisk!!
    Ha en fin helg!!

    SvaraRadera
  4. Kajsa Kavat har jag aldrig läst, bara sett filmatiseringen av. Tycker det är en sådan söt historia :)

    Karlsson på taket har jag tyvärr aldrig gillat. Tyckte alltid att han var alldeles för elak...

    Jag älskar fortfarande Astrid Lindgrens sagor. Hon var verkligen en helt enastående barnboksförfattare! och jag hoppas verkligen att hennes arv får leva vidare från generation till generation...

    Hoppas du får en trevlig helg!
    MVH /Erica Pettersson

    SvaraRadera
  5. Hahahaa ja du Kajsa Kvast! Så SÖTT!!! Men inte alls konstigt nej, med tanke på omslagsbilden! :-) Du som är en sådan kännare av Ryssland och östeuropa kan DU förklara för mig hur det kommer sig att just Karlsson på Taket är så enormt stor där, medan alla jag känner som bor i Sverige tycker att just Karlsson är den karaktär de gillar minst av alla Astrids mer kända??? Är det kulturskillnader? och vad är det då i våra kulturer som gör att öst gillar just Karlsson. En figur som svenskar uppenbarligen uppfattar som väldigt elak och egoistisk. Jag är så nyfiken på detta.
    Och visst är hennes uppväxt något som jag tror bidragit starkt till hennes personlighet och till att hon sedan kunde ge så mycket kärlek till alla barn (och vuxna) i sina böcker!

    SvaraRadera
  6. Inte visste jag att Karlsson på taket är så stor i Ryssland. Men jag håller med om att han nog är den figur jag känner minst för, han var så stöddig på nåt vis. SKulle gärna läsa boken om Astrids förädrar, har tänkt göra det många gånger men det har inte blivit av.

    SvaraRadera
  7. Margaretha:
    Kan du mena Staffan Skotts bidrag i En Bok Om Astrid Lindgren under redaktion av Mary Ørvig? Det är vad jag kunnat surfa mig till.

    Karin:
    Tomas Tranströmer är "bara" översatt till 60 språk...
    Men snart är kanske ALMA-priset hetare än Nobelpriset, vem vet?

    Annika:
    Alla älskar Astrid och somliga Karlsson!
    Helgen ser lovande ut. Ha det gott själv!

    Erica:
    Trevlig helg på dig själv i Pite! Du har kanske litet svalare än vi i södern men hoppas du får sol.
    Tack och lov har jag inte sett nån film om Kajsa Kavat så jag har kvar min egen bild, haha. Undviker helst filmatiseringar av böcker jag gillar. De blir liksom förorenade av någon annans uppfattning som inte stämmer med min. En annan sak är de historier som först kommer på film, som saltkråkan, t ex. Filmad Pippi avskyr jag.

    Saltis:
    Ditt Astridinlägg är ju gigantiskt!! Så talar en riktig Astridälskare!
    Inte vet jag varför just öststaterna älskar Karlsson så, kanske för att han tillåter sig allt det som uppfostran försöker slipa bort. Jag är övertygad om att det är de vuxna i ett repressivt samhälle som tar anarkisten Karlsson till sitt hjärta och överför sin uppfattning på barnen och av någon anledning såg inte myndigheterna detta utan lät barnboken passera. Jag tycker dessutom att han är släkt med Pippi i sitt egensinne men utan hennes generositet som gör att man kan älska henne desto mer.

    Ingabritt:
    Du har en mycket trevlig läsupplevelse kvar! Dessutom kan man lyssna på den inläst av Astrid själv, helt underbar!

    SvaraRadera
  8. Den sista boken var en nyhet för mig. den blev jag nyfiken på. Och Kajsa Kvast, haha, självklart! Jag har ju just nu en son som är på det där stadiet; han kan läsa men kan han gå en genväg så tar han gärna den och då blir det ofta till sådana roliga "påhitt". :-)

    SvaraRadera
  9. Jag tror inte det, för det här är en hel bok som bara behandlar översättningen - nästan ord för ord. Den förklarar vissa saker som är svåröversatta, och hur översättaren löst det - och ett par exempel på när översättaren läst fel i lexikonet. En relativt gammal bok - minst 25 år skulle jag tro (om nu det är gammalt för en bok). Tror att jag kan få fram titeln så snart det blir vardag.
    Margaretha
    som växte upp
    med, fy bubblan

    SvaraRadera
  10. "Hårda" föräldrar som inte gav dig boken trots att du nästan läste rätt! Hade nog inte varit idag...

    Jag var ju nio år när Pippi Långstrump dansade in i mitt liv. Tyckte mycket om boken, men identifierade mig inte på något sätt med henne, snäll och lydig som jag var då. Mer med Annika. Tyckte lite synd om henne för att hon inte hade någon mamma, kommer jag ihåg.

    SvaraRadera
  11. Bejla:
    Se ovan! Du har en underbar läsning kvar att göra bland Astrids böcker!
    Nog lurade kvasten mig, alltid, och kavat visste jag ju inte vad det var! Inte förrän jag slutligen en tid senare läste boken.

    Margaretha:
    Den jag hittade är också ungefär så gammal och helt utgången men kan finnas på bibliotek, ev antikvariat.

    Musikanta:
    Nej, jag tror få föräldrar idag är så "ordhålliga" som min stränga mor har varit. Dessutom var hon opedagogisk - har alltid varit - som inte begrep att ordet kavat var okänt för mig. Hon kunde gjort en liten språklektion av det hela, istället kände jag mig väldigt bortgjord och besviken.
    Jag identifierade mig bara med Pippi även om jag inte vågade vara lika kaxig, men nog gjorde hon så att man kaxade till sig! Annika och Tommy var ju så mesiga och vanliga.

    SvaraRadera