För knappt två veckor sedan var jag och nevön på Metropolitanoperan och såg och hörde Anna Netrebko i Donizettis Anna Bolena. Det var fantastiskt vackert, alla röster av toppkvalitet, tidstypiska kostymer så att alla såg ut som Hans Holbeinporträtt och sparsmakad dekor som lät dräkter och röster dominera. Vi satt relativt långt bak på "balcony" men hörde suveränt och hade bra överblick över scenen men så klart inga närbilder.
Det hade jag däremot under gårdagskvällen (det är nu litet över midnatt så det blev just "i går") när jag nu såg lördagsmatinén "live in HD" som det kallas. Dagens operaartister måste, förutom röstresurser, också vara skådespelare och det är verkligen Anna Netrebko! Det var roligt att se dräktprakten på nära håll och ansiktena på sångarna. Det ger en ytterligare dimension att ha sett föreställningen på bägge sätt.
Jag har fortfarande huvudet fullt av den vackra musiken och rösterna och hoppas drömma om den när jag strax ska gå och lägga mig.
I våras gjorde Anna N rollen i Wien med Elina Garanca som Jane Seymore ( på Metropolitan är det Ekaterina Gubanova) och deras stora scen i andra akten hittade jag på youtube. Njut, den som vill!
Vad roligt att du nu har sett samma föreställlning både live och via HD. Som du säger har du nu fått allt! :-) Både helheten och närvaron som det är att se något "direkt" och sedan möjligheten att se detaljerna (och lyssna på musiken igen också såklart!). Härligt!
SvaraRaderaJag kan berätta att mitt yngsta barnbarn älskar opera. Hon skrattade när hon hörde Papageno i Trollflöjten men började skrika så fort de pratade, berättar Mirren. Det måste ha varit underbart att både lyssna till vacker musik och samtidigt njuta av fantastiska dräkter. Har nästan aldrig blivit så besviken som när jag var på Operan och såg Othello iklädd trenchcoat...
SvaraRaderaSaltis:
SvaraRaderaYou bet!
Ingrid:
Vad månde bliva av detta begåvade barn;)
Kan tänka mig att Othello i trenchcoat var lika trist som Figaros Bröllop med hela ensemblem i jeanstyg som jag såg en gång.