Flow!

På väg hem på snöslippriga vägar i vinternatten hörde jag på P1:s musikprogram Hjärtslag om bl a begreppet flow.
Då hade jag under drygt 3 timmar varit i just det tillståndet när jag såg The Enchanted Island i direktsändning från Metropolitanoperan i New York.

Man har understått sig att blanda ihop ett par Shakespearedramer, Stormen och En Midsommarnattsdröm, och göra en ny saga om en förtrollad ö och ett libretto på engelska, rimmat, t o m. Sen har man tagit musik från olika barocktonsättare och mixat till en ny opera, besatt den med superröster - som alla har fått medverka i skapandet och i viss mån välja musiken - och med en blandning av gammal kulisskonst och ny datoranimering gjort ett mästerverk. Som alltså försatte mig i totalt flow där tid och rum försvann.

Lyssna ovan på Joyce Didonato och om du vill kan du se och höra ett par klipp med rörliga bilder här. Missa inte Danielle De Niese som spelar Ariel och som jag såg i Glyndebourne i somras i Kärleksdrycken.

Min speciella älskling, Placido Domingo, var Neptun och sjöng denna föreställning just på sin födelsedag. Här intervjuas han i pausen av Deborah Voigt.



Under säsongen har jag sett ytterligare en barockopera från Met i livesändning, Rodelinda. I dessa två operor har jag för första gången hört kontratenorer i opera. Tidigare har jag bara hört sådana  konsertant i just 1600-talsmusik. David Daniels, som sjunger i The Enchanted Island hade också en stor roll i Rodelinda och anses ha kanske världens just nu mäktigaste kontratenorröst. Inte tror man att det går att få tårar i ögonen när en stor, maskulin karl sjunger i lika högt läge som en alt eller mezzosopran? Jo, jag försäkrar!

Om några veckor ska jag se Ragnarök - då får jag nog inga tårar i ögonen. Wagner har inte den effekten på mig men jag ska nog kunna uppskatta det ändå.