Misslyckad matlagning, lyckat möte

Om man börjar med de dåliga nyheterna kan man koncentrera sig på de goda sedan och glömma de dåliga, eller hur?

Till middag på nyårsdag hade jag planerat lutfisk. Både vi själva och gästerna vi hade såg fram mot den rätt vi alla älskar.
Som tur var hade jag gott om fisk och lagade i två omgångar i mikrovågsugnen. Första omgången blev nämligen snor. Små flagor av den nyss så fina fisken simmade i slemmet som förstås också hade flödat över och fyllt botten i ugnen. Det har faktiskt aldrig hänt mig förut men jag minns att det var mors fasa att det skulle kunna hända. Vad i he.... Sen kom jag på felet. Jag hade glömt salta på fisken!
Nästa omgång fick sin saltdos och blev perfekt, tack och lov. Men jag tyckte jag hade snål tilldelning av läckerheten; jag hade planerat att alla skulle kunna frossa.

Men nu har jag lärt mig läxan. Och vi ska ha lutfisk i morgon på Trettondagen, maken och jag. Igen.

Nästa projekt som inte blev som det skulle var muffins. Jag fick ju, som bekant, en kartong med 200 muffinsformar i bloggjulklapp från Emma. Nu skulle jag till Älmhult och träffa Marianne och Emma, vilket Marianne rapporterat om redan. Då tänkte jag stila med en påse blåbärsmuffins i julklappsformar.
Tja, det blev en sammanfluten sorglig muffinsflotta på plåten där ingen enda egentligen var "vislig". Jag samlade ihop de minst missbildade, ett mycket litet antal, och den påsen fick Emma. Resten äter vi själva, gärna med sked. Jodå, väldigt goda med egenplockade blåbär, men med mycket egendomligt utseende. Lika mycket utanför formarna som i dem.

Får se när jag gör ett nytt försök. Måste nog skaffa en metallplåt med muffinshål och sätta formarna i fast jag tycker det verkar överkurs. Eller hitta ett annat muffinsrecept.

Så här såg INTE mina muffins ut....

De goda nyheterna är ju inte nya egentligen (Marianne har redan skrivit om dem och visat bilden på oss) men väldigt goda, bloggträff, nämligen. Det var första gången jag träffade Emma som var hemma i Älmhult från Aberdeen och vi tre höll igång pratet hur lätt som helst i flera timmar. Det är så fantastiskt roligt att det hittills klickat direkt med de bloggvänner jag träffat i verkligheten.

Vi skildes åt i entrén till Det Stora Varuhuset, dvs Emma skulle shoppa med sin pappa och Marianne och jag gick till köksavdelningen där Marianne botaniserar inför sin renovering. Den blir kanonfin, ska ni veta! Vi hoppas få se bilder så småningom.
Sen lullade vi runt litet överallt och plockade på oss ditt och datt hela eftermiddagen. Jag gick ut med grejor för 385 kr,  över vilket maken kommenterade att det var ju nästan som om det varit stängt!