 |
| Bilden är från nätet. |
Strax efter lunchtid var jag några ärenden i byn. Det blåste redan friskt, regnade lätt och det var märkligt folktomt i affärer och på gatorna. Det tycktes som om man verkligen tagit SMHI:s Klass 3-varning på allvar och pallrat sig hem i god tid. Hästarna stod vid grinden med rumporna mot vinden och väntade på att få komma in i stallet många timmar tidigare än vanligt. De gillar inte att vara ute när det blåser hårt vilket är klokt av dem.
När jag var klar for jag hem och har inte varit ute sen dess. Efter 16-tiden tog det i ordentligt och enligt SMHI var det 28 m/s i byarna och dånet var påtagligt. Ljuset blinkade till några gånger men det var allt. Vi hör dock på nyheterna att många är utan ström, stackarna. Tur i oturen att det är relativt varmt, ca 13 grader; det kunde varit värre.
Nu bedarrar det i våra trakter så natten blir lugn här. Eventuella skador får vi inspektera i dagsljus i morgon.
Stormen kom tidigare till Öresundskusten och har säkert varit betydligt värre där och redan finns på nätet många bilder på nerblåsta träd och byggnadsställningar, havererade långtradare och bortblåsta tak och skyltar. En färja har gått på grund i Karlskrona men jag har inte hört om några flera tillbud till havs.
Nu, strax efter midnatt har vi en medelvind på 9 m/s och byar upp till 14, enligt SMHI. Så nu är det snart normalväder igen.
Jag undrar hur många som blev strandsatta när Skånetrafiken ställde in alla tåg och inte hade bussar att ersätta med.
Tidningarna lär vara fulla med facit i morgon (eller rättare sagt i dag..)
Inför naturens krafter står vi oss slätt, vare sig det gäller vind, extrema temperaturer eller jordbävning. Vi är dock förskonade på våra breddgrader från de riktigt otäcka naturkatastroferna - ännu så länge. Om några generationer kan det vara en annan situation med tanke på klimatförändringarna. Vad är det vi ger i arv till våra barn?
Jag läste om stormen på Dagens Nyheters nätupplaga. Det verkar ha blåst väldigt i både Sverige, England och Tyskland. Hoppas att det inte blev stora skador hos er.
SvaraRaderaDet var ett "typiskt" Weed-oväder med mycket kraftiga vindar som ni hade. Vi har flera sådana oväder per vinter.
För att inte tala om Danmark där man uppmätt rekordvindbyar på 54 m/s. Där ställde man inte in tågen med påföljd att passagerare blev sittande över natten i kalla och strömlösa vagnar.
RaderaHur skyddar man sig Weed? Håller husen för sådana stormar?
Ja, vad är det vi ger i arv? En motiverad fråga och tanke.
SvaraRaderaTänkte mycket på er igår, när vi hörde hur Simone drog fram.
Hit har hon inte nått ännu, kanske bara slängt ut någon svans och vispat till lite
Nej, stormen blåste nog av sig det värsta här i söder. Jätteskönt att ni slapp där på era kobbar! Ni får det bistert nog ändå.
RaderaHoppas att ni slapp några skador. Jag är glad att vi slapp stormen... Vet inte hur båten hade klarat den...
SvaraRaderaAlla takpannor ligger kvar, tack! Det enda missödet var att ett par korta strömavbrott löste ut en jordfelsbrytare till frostvakten i växthuset men eftersom det inte är frost så gjorde det ingenting.
RaderaMin svåger, som är från Kronoberg (fast han bor numera i Sthlm), drabbades hårt. Eller hans skog, rättare sagt. OCH strömmen på gården är ännu inte tillbaka. För jävligt, för de fick ta sådana fskogsförluster iom Gudruns framfart. Simone var mildare, trots allt.
SvaraRaderaJa, den där sortens stormar kan vi också få här, och värre. Det är verkligen vidrigt.
Då kan han ju tala om för sina grannar hur kul det kan vara, om de nu är lika dumma som den jag hörde på radion i morse som tyckte det var överdrivet att varna och ställa in tåg. St Jude/Simone blåste lika hårt som Gudrun men mycket kortare tid. Gudrun höll på i tre dagar, den här bara i några timmar, tack och lov. Jag har också en svåger i Småland som miste massor med skog i både Gudrun och Per men har inte hört ännu hur det gick nu.
RaderaDet är otrevligt när det blir så blåsigt men det var ju tur att folk tog varningarna på allvar.
SvaraRaderaVerkligen! Det har minimerat skadorna, säkert. Men nu tycks medierna klaga på att det inte blev värre - inte tillräckligt spektakulär katastrof för att höja upplagan, antagligen.
RaderaJapp, det diskuteras i sk sociala media ur folk nu ska hantera sin besvikelse över uteblivna sensationer. Med viss ironi, men ändå... Själv är jag väldigt nöjd med att några jättelika monsterbjörkar, som lutade sig över våra hus, är borta. Även om inte Simone kom till våra trakter vet an ju aldrig hur det blir när det blåser nästa gång.
SvaraRadera