Det kom ett mejl...

När jag släpper min häst på sommarbete följer inte hennes stallkompisar med utan jag måste fixa sommarkamrater åt henne. Under några år släppte då en god vän och hästuppfödare antingen ett par unghästar eller ett fölsto tillsammans med Malena. Sommaren 2005 kom ett hingstföl med sin mamma.
Den lille krabaten visade sig vara en alldeles särskild hjärtekrossare.

Jag har haft en egen hingstunge en gång som var mig mycket kär men med den här blev det alldeles speciellt. Ganska meddetsamma fick han smeknamnet Malte (fråga mig inte varför, han bara VAR en Malte) och fast han sedan registrerades som Mondrian (fint ska det vara!) så har han förblivit Malte! Maken, som förvisso är en stor djurvän, begriper sig inte på hästar ett dugg i vanliga fall, blev också kär i Malte. Mellan de två uppstod en alldeles särskild förtrolig kontakt som maken aldrig haft med en häst, varken förr eller senare. Än idag har han en bild av Malte som "skrivbord" i sin iMac och har lagt in bilder av honom i sin iPhone! (Han har bilder av våra katter också men garanterat ingen av mig i telefonen.)

Vi skötte om Malte och hans mamma Mira hela sommaren och sen hade jag litet kontakt med honom då och då. Han växte till sig och eftersom han inte var nåt ämne till avelshingst blev han så småningom kastrerad. Ganska snart köptes han av en dressyrryttare i Schweitz men stod kvar i Sverige och fick sin första grundutbildning här. Köparen kom och hälsade på honom ibland och blev lika förälskad som vi. Malte är helt enkelt en häst som alla faller för, bara genom att vara genomtrevlig och glad.
Så småningom skulle Malte åka till sin ägare i Schweitz och jag fick följa med när han skulle "slutbesiktigas" innan avfärden. Jag hade bett att få komma och säga hej då innan han lämnade landet. Han stod då i ett karantänstall och hade återigen totalt charmat dom som skötte om honom där. Stallägaren höll på att putsa honom när vi kom så att Malte skulle vara ren och presentabel vid besiktningen. Mannen låg på knä och t o m blankade hovarna. Vi tog Malte till kliniken där han undersöktes och jag kunde hjälpa till att hålla röntgenfilmerna medan Malte stod som ett ljus när bilder av hans ben togs. Vi promerade litet och försökte ställa upp honom fint för fotografering men fick aldrig till den riktigt proffsiga benställningen, men vad gjorde det.

Han har växt till sig rejält men är samma fina, goa kille.

Sen åkte han och jag har fått litet rapporter emellanåt att ägaren är mycket glad i sin häst och att allt är väl. Och idag kom ett mejl: 

Hej!

Här kommer en bild på en dressyrhäst med hoppambitioner. Malte har tränats av en professionell hoppryttare en gång i veckan sen i höstas. Bilden är från hans andra tävling, två rivningar på en svår bana.
Hoppträning är för att få omväxling i arbetet, Malte ska bli dressyrhäst och blir aldrig till salu, skriver ägaren.

Hälsningar!

Som Maltes gamla barnpiga kan jag inte annat än känna mig väldigt stolt! Kan avslöja att maken också sträckte litet på sig och så pratade vi om sommaren med Malte.