Vårblommornas ö - Åland!

04.45 kom nattåget från Stockholm till Skåne och jag fick äntligen luft efter en het natt i liggvagnen, puh!
Så är jag då hemma igen efter gödkur på Pettas och nästan 6 dagars kringflackande tillsammans med gröne Virtanen i den fantastiska försommaren på Åland!

Jag hade packat för regn och rusk, vilket alla väderprognoser jag studerade siade om. Lundhagskängorna var ju självskrivna och när de landade kom sommaren till Åland. Regn och åska kom då följdriktigt till Geta idag när kängorna åkt iväg...

Vilka dagar jag haft! Inlemmad i familjen hos Pettasfolket med en härlig värme och vansinnigt god mat kändes det som en hemkomst att komma till Geta. Oj, vad vi har pratat och, jestanes, vad vi har skrattat dessa kvällar! Tack, kära Pettasinnevånare!

Karin och barnbarnet T mötte mig vid färjan. Efter en fika med läcker handgjord pralin och konstutställning av Guy Frisk, en gång Karins teckningslärare, på Eckerö  Post- och Tullhus for vi rakt ut den frodiga örtfloran på Ramsholmen, ett naturreservat nära Mariehamn.

 

Vätteros, vitsippor, blåsippor, gulsippor och lila nunneört är bara förnamnet! Över hela området, en gång en ö, numera halvö, låg doften av ramslöken som gett holmen dess namn. Vi promenerade länge och träffade flera goda vänner till Karin; alla hade gett sig ut i den fagra försommaren som äntligen kommit. Bland andra mötte vi ett vackert guldbröllopspar som stolt meddelade att dom hade åländskt rekord i kärlek efter att ha ställt till skandal när dom fick barn som 17-åringar. Man kan ju tänka sig hur det tisslas och tasslas i ett ösamhälle med 25000 invånare...
Till slut blev ynglingen T otålig och  undrade när vi skulle ha picknick - så då hade vi det, mitt i blomhavet, sittande på naturens skulpturer i form av döda trädstammar.

Jag installerades sedan i Karins ateljé med alla lådor med material till hennes hantverksalster, en verksamhet som för tillfället ligger litet på is på grund av det stora projektet med detta hundraåriga hus. De prov jag ändå sett, i verkligheten och på bild, gör att jag hoppas att den isen töar snart! Men först får nog sommarsäsongen med öppet alla dagar 10-18 på Pettas klaras av!  

Karin har städat i skogsrestaurangen och skylten har kommit upp att här finns ekologiskt fik och gratis internetcafé.

I ateljén sov jag som en gris om nätterna, steg upp till framdukad frukost, satt upp på Virtanen, förlåt, satte mig i förarsätet på vederbörande, och for ut i världen. Framåt kvällen återvände jag efter att varit varit både kulturell och naturell, som ett par damer vi mötte på Post- och Tullhuset, uttryckte det.

Då satte jag mig till dukat bord igen och åt av vällagad, välkryddad mat som husets herre, Ulf, omsorgsfullt varje dag komponerade.

Min första utflykt gick till Mariehamn. Jag besökte Ålands Museum för att få grunderna i landskapets historia befästa efter att ha läst på litet grand hemma. Jag gick också in på Konstmuséet, de två hänger ihop. Där finns nu en utställning av Henrik Nylund som dog alldeles för ung på 80-talet; den imponerade. Åland hade för övrigt sina egna "skagenmålare" i Önningebykolonin under samma tid.

I Mariehamn bor 11000 av de 27000 ålänningarna och det är en behändig stad att traska omkring i. Det finns många konstnärer, både i egna ateljéer och i  samlande butiker. Med hem fick en liten mugg/vas av Judy Kuitunen (från London, på Åland sedan 1977) och ett par örhängen av P-Å Johansson (från Jönköping, på Åland sedan 80-talet) följa.

Det var högsommarvärme och det var fullt av folk på gatorna i shorts och linne och glasskioskerna hade långa köer. Jag åt en strut TERVA, d v s tjärglass. Jo, det är jättegott! Kioskkillen varnade att det var ett riskprojekt och att bara finnar brukade äta den sorten. Men det ÄR gott.

Staden är anlagd av ryssarna vid mitten av 1800-talet och har sitt namn efter tsaritsan Maria. De centrala delarna har kvar många vackra trähus med spår av rysk influens. Jag vandrade den kilometerlånga esplanaden från Östra hamnen till Västra där den 4-mastade barken Pommern ligger som museum utanför Sjöfartsmuséet. Pommern minner om tiden när Ålands segelskutor regerade på haven som en världens största handelsflottor.

Med hem i bagaget har jag några åländska plantor som väntar på att komma i jorden så här lämnar jag berättelsen för idag.
Mer kommer att följa om ett visst mullvadsarbete, bland annat.