lördag 1 maj 2010

Minnen av Valborg

Det är just efter midnatt så Valborgsmässoafton var "igår" redan men jag tänkte ändå filosofera över några händelser just den datumen. När man var barn var det ju bålet och talet till våren som gällde men jag minns mest hur man alltid stod och frös.



Första signifikanta Valborg var min studentdag 1965. Då tog man fortfarande examen med nationella skrivningar och när man klarat dom var man abiturient och gick omkring i skojig abiturienthatt med band som man broderat fulla med mer eller mindre fyndiga deviser. Min var en safarihjälm med hakband. Vår klassföreståndare hade polisonger och kallades följaktligen för Elvis. Alltså stod det Elvis Fanclub på våra hattar. På mina hakbandsändar stod det Ora respektive Labora - trots att jag inte var latinare. Det hängde långa band ner på ryggen och jag kommer ihåg bara ett: Safari i censorsdjungeln. Olika stora tofsar kunde visa ens skrivningsbetyg men det fick jag inte ha för min far - man fick inte skryta...
Abiturienthatten hade man tills den byttes ut mot studentmössa när man klarat muntan. En vecka före muntan fick man veta vilka ämnen man skulle upp i och hur många. Jag kom upp i fem! Andra kanske bara två eller tre... Och sista dan i stan! ALLA andra hade redan tagit examen när min grupp kom upp - gissa vilka som missade alla andras studenskivor! Vi läste så ögonen blödde. I min klass fanns flera svaga kort och dom var ändå dristiga nog att gå upp i muntan - två av dom sprack! Det var inte så kul, men en tyckte jag inte synd om - han hade skrutit med att hans pappa bankdirektören skulle se till att han klarade sig. Men så fungerade det INTE!
Jo, jag klarade mig.  Och det var en underbar vår det året! Jag tog körkort på sommaren och skrev in mig på universitetet på hösten, den första i vår släkt som gjorde det.
Mössan var såklart av stolt Lundamodell med rött foder, inte den ledsna pladuskan som  Uppsalamodellen med svenska flaggan inuti.



Två år senare fick jag mitt bevis om medicine kandidatexamen - 30 april!

Den tredje Valborg jag tänkte nämna är en rätt pinsam sådan. Jag har jobbat fackligt i Läkarförbundet i många år och ett par gånger har vår lokalförening haft arbetsinternat under en vecka i förbundets hus i Frankrike. Några kvällar har vi ätit ute tillsammans istället för att laga mat själva. Just den 30 april det året var en sån kväll och vi bevistade en hyfsat fin krog denna vackra vårkväll. Vi var 11-12 personer och satt vid ett långt gemensamt bord. Det fanns ganska få andra gäster så vi var det dominerande inslaget i miljön redan på grund av sällskapets storlek. Efter maten tar en av ledamöterna fram en stor ask cigarrer av märket MANNE och alla utom jag tar var sin cigarr och tänder, även icke-rökarna. Det tog ett par minuter, sen var lokalen täckt av en tjock kväljande smog. De övriga gästerna såg besvärade ut, jag mådde illa och skämdes å mina kollegors vägnar. Personalen sprang och försökte vädra medan mina bolmande "kompisar" höll på att fnissa ihjäl sig. Ingen var märkbart berusad, bara litet "vinbestänkta", och tyckte bara detta var SÅ kul. Jag kände mig som den sura kärringen som inte unnar nån litet roligt.
Då händer nästa pinsamhet - i alla fall för mig, ärkerepublikanen. En av herrarna i styrelsen, prostson, reservofficer och synnerligen konservativ ( f ö fullt normal, sympatisk och en god vän) reser sig och utbringar skål och leve för Hans Majestär Konungen på Dess Födelsedag. Och det var INGET skämt. Vad i fridens dag skulle jag göra? Alla de andra gästerna glodde och fattade naturligtvis ingenting. Jag kunde knappast bli sittande ensam så jag reste mig men jag hurrade INTE. Där gick gränsen.
Efteråt visade det sig att de flesta ångrade MANNE- attentatet och beklagade att vårt sällskap förstört för andra gäster men just då hade det verkat så roligt.

Bilderna ovan är från internet. Jag letade efter bilder på Mannecigarrer (som verkar gå att beställa) men till min oerhörda förtjusning så kraschar min webläsare varje gång jag klickar på den länken, haha!  Även min webläsare är nog medlem i sin yrkesförening mot tobak, precis som jag!

3 kommentarer:

  1. Härliga valborgsminnen! Och jag blev påmind igen om att det är Valborgsmässoafton vilket jag helt glömt bort. Inga brasor här inte i Weed. Trevlig helg!

    SvaraRadera
  2. Manne-attentatet! Härligt uttryck, men det är ju sådant som lätt händer i en grupp. Ett slags grupptryck uppstår och folk gör saker som man inte borde göra egentligen men medan det pågår så känns det rätt. Beteendet är intressant. Man kan känna igen det litet varstans där grupperingar finns och som iakttagare kan man få se de mest häpnadsväckande upplevelser om hur människan fungerar.

    SvaraRadera
  3. Anne-Marie:
    Tack detsamma! Firar någon 1:a maj i Weed? Här är ju full fart på studentsångare och demonstranter och talare.

    Karin:
    Intressant och inte så litet skrämmande, skulle jag vilja säga!

    SvaraRadera