Könskamp i toner

Metropolitanoperans sista HD-live- föreställning för säsongen, Rossinis Armida, avhölls i går på 1:maj. Historien baseras på ett episkt poem från 1500-talet av Tasso som handlar om korsriddarnas strid med muslimerna om Jerusalem.  I den striden lägger sig en häxa, Armida, som med list och magi försöker försvaga korsriddarnas armé men råkar bli  förälskad i deras ledare, Rinaldo. Han blir kär i henne och sviker sina plikter. Det försiggår trolleri, magiska nymfer och djävulsdemoner dansar och man får i operan inga vidare informationer om hur kriget går. Till slut kommer Rinaldos kamrater och drar honom ur kärlekens och häxans garn och återför honom till plikten - kriget. Armida blir först förtvivlad, sedan rasande och i valet mellan kärlekens och hämndens gud väljer hon den senare.

Klassisk könskamp på hög musikalisk nivå med Renée Fleming och 5 världstenorer i de 6 tenorrollerna. En av rollerna blir dödad i första akten varför samme sångare (Barry Banks) kunde ersätta en annan som fått förhinder i sista stund och på så vis måste Banks genomgå en rejäl personlighetsförändring tills det var dags igen i tredje akten. Operan tar 4 timmar - jag märkte inte tiden!

Jag har idag läst några recensioner av NY-kritiker. Som vanligt är någon synnerligen magsur och  någon väldigt positiv. Jag tycker själv utan hjälp! Renée Fleming gör en fantastisk insats i den krävande rollen som Armida och Lawrence Brownlee som Rinaldo var intressant. Honom har jag bara sett i Askungen förut, således i komisk roll. Nu var det stor dramatik och det gjorde han utmärkt, det med.

Nu är det sommaruppehåll i HD-sändningarna men nästa år blir det 11 stycken att se fram emot för oss operadårar! Ascolta!

 

Videoklippet visar Renée Fleming och Dmitri Hvorostovsky under en konsert i Jusopovs palats i St Petersburg. Bara så att den som vill kan se och höra Renée F. Det finns massor av klipp med henne på youtube men inte Armida - ännu.

Det huset har en speciell historia i samband med ryska revolutionen. Den dåvarande fursten mördade nämligen munken Rasputin där. Helst ska historien läsas i boken Leningrad-St Petersburg av Jolo. Där beskrivs den helt obetalbart, jag lovar! En helt annan historia är att jag plankat in i huset olovandes en gång när det under sovjettiden var Lärarnas Hus. Det var inte så rysligt mycket min väninna och jag kunde se, mest förfallna trapphallar och en ruffig garderob i källaren. Men det kändes spännande i alla fall. Nu ser det ut som om kåken genomgått en verkligt radikal renovering och återfått furstlig glans.