Fredagstema: Med öppet sinne tar jag emot...

... det livet bjuder.
Det är i alla fall det jag försöker. Jag finner alltför ofta att människor har väldigt bestämda åsikter om båder sina medmänniskor och deras egenskaper och handlingar. Den och den är sån och sån. Jag vill vara tolerant och öppen för olikheter och olika åsikter och gärna se att saken kan betraktas från olika håll. Det jag inte vill tolerera är intoleransen själv!
Jag avskyr fördomar och blir orolig när jag känner att jag har sådana - jo, tyvärr, så har jag det. Det är ofrånkomligt, tror jag, ingen går fri. Det enklaste är så klart att konstatera att man har fullt fog för sina egna fördomar: "Det är säkert inte fördomar, det är säkert så verkligheten är". Mycket jobbigare då att försöka argumentera med sig själv och hitta den andra, vidare synvinkeln.

Jag försöker att inte förfasa mig över ungdomars klädsel och musiksmak, t ex. Jag behöver inte tycka att det är snyggt eller njutbart, bara konstatera att dom vill ha det så. Däremot kan jag tycka synd om dem som inte kan stå emot ett visst mode, t ex de nerkasade jättebyxorna som visar kallingar och hela rumpan och bältet sitter runt låren. Det kan ju knappast vara bekvämt! Den som tar hål i kroppen, förutom örsnibbarna då,  får stå sitt kast när tänder och tandkött skadas.

Jag vill lyssna på klassisk musik och opera och prackar det inte på någon, den som vill lyssna på annat får göra det och helst inte pracka högljudd dunka-dunka på mig, t ex i affärer. Det kan dock störa mig att man prackas på dunka-dunka i diverse offentliga miljöer, affärer och av grannar medan jag ALDRIG hört klassisk musik eller opera på det sättet. Har nån av er det? Är det min fördom, eller ÄR det så?

Har någon hört en medpassagerare i tysta kupén på tåget med läckande hörlurar som spelar klassiskt?

Har jag fördomar mot folk med mp3spelare i öronen? Hur kan jag öppna mitt sinne mot dem?

Med öppet sinne vill jag ta emot mat från hela världen. En stor del av en resupplevelse är maten dit man kommer! OK, jag vill kanske inte äta hund i Asien (fördom?), men gräshoppor och grodlår har jag inget emot att smaka. Grodlår är dessutom gott! Gräshopporna har jag kvar att prova om det bjuds, men jag har smakat kokt silkesmask, helt OK, ungefär som nötter. Jag har upplevt en hel del medresenärer som letat efter sin vanliga frukost i Kina och gnällt över den tråkiga maten i England (FEL, dom har mycket god mat i England, för att inte tala om Skottland!) de  "konstiga" rätterna i Frankrike och det usla kaffet i USA (OK, det sista har jag också gjort MEN hittat ställen med gott kaffe - inte Starbucks!) F ö kan jag leva utan kaffe på en resa.

 Med öppet sinne vill jag ta emot människor från andra kulturer som kommer till vårt land. Utan invandrare stagnerar vårt samhälle. Sverige har alltid haft invandrare i högre eller lägre grad genom århundradena. När det gått några generationer har vi glömt att seder och mat är hämtade utifrån, t ex julgran och kåldolmar. För 100 år sen var det vi som utvandrade p g a fattigdom och förföljelse, nu är det vår tur att ta emot dem som på grund av krig, förföljelse eller fattigdom inte kan vara kvar i sitt land. Vi har på senare år varit allt sämre på att ta dem omhand och ge dem en god start här. Men rätt reaktion kan aldrig vara att kasta ut många och lämna lika många åt sitt eget öde utan hjälp att integreras. Inga kommuner ska tillåtas att smita från att ta emot nyanlända flyktingar och se till att alla får förutsättningar att leva och arbeta i vårt land.

Hans Lindström, bonton.se

 Jag vill ha ett öppet sinne och inga fördomar och tänker kämpa för det.
Framför allt vill jag behålla min nyfikenhet!

(Bilderna hämtade från internet utom kinamaten, den bilden är min egen)