Hemresan

Hemresan gick som på räls denna gång. Avskedet av familjen och Ella var värst. Jag tyckte jag behärskade mig rätt bra tills jag satt i taxin, i alla fall, men då blev litet blött i ögonen. Dom här filurerna är inte heller lätt att lämna. Det såg nästan ut som om dom ville åka med på väskan.

Efter en kort (!) taxifärd för denna gång 10 dollar - inte 25 - bytte jag till buss.

Genom bussfönstret tog jag adjö av staden som firade min avfärd med ett underbart klart och skönt väder.

Med boardingcard utskrivet i förväg via internetincheckning tog det 30 sekunder att lämna bagaget och få kollat pass och papper. Newark är en urtråkig flygplats, även om allt går som det ska (förra årets hemresa var ju en mardröm) så det gäller att ha en god bok med sig när man väntar.
Där jag satt kunde man i alla fall se ut!  Alltid något.

Sen flög vi, jämnt och fint. Inget bumpelibump som Ella brukar säga om turbulens, berest som hon är.
Vi landade en halvtimme före beräknad tid, bagaget kom snabbt och efter ytterligare 10 minuter satt jag på tåget hem. En genomförkyld make hämtade vid tåget, han hade legat för ankar hela veckan veckan, stackaren. Tur att doktorn kom hem och kunde fixa medicin!

Hemma är det också full rulle, förstås. Tack och lov har jag inga större problem med jet lag på någotdera hållet. Diverse inbokade tider hade jag att fixa redan under måndagen och idag (läs igår, det är visst redan över midnatt) var det likadant med ett styrelsemöte som avslut.
MEN dessförinnan hade jag ett viktigt uppdrag!
Som läsare av njesens blogg har uppmärksammat har hon och sambon i dagarna flyttat in i sitt efterlängtade hus OCH fått hem sin likaledes efterlängtade katt, birmagossen Max, till vilken jag förstås är stolt gudmor. Jag hade i uppdrag att överlämna flyttpresent från NY och leksak till katten men ville ju också se huset och missen för första gången. Allt klart godkänt. Förstås.

 Dagen avslutades med ett styrelsemöte hemma hos en annan katt, Muffins.