fredag 11 mars 2011

Fredagstema: Längtan

Längtan är vårt fredagstema denna vecka enligt dirigenten Ewa. Jag är säkert inte ensam om att längta efter våren, det har vi bloggare tjatat om redan en tid nu i denna alltjämt bistra vinter.

En försmak fick de som var på Hässleholms Zontaklubbs arrangemang den 8 mars, i alla fall av modet. Det har Marianne berättat om.
Kvällen inleddes av föredrag om nyttig och god mat av professor Charlotte Erlanson-Albertsson, en klok och humoristisk kvinna. Så nu ska vi alla äta tre färger  om dagen av frukt och bär! Dessutom ska kål, lök och tomat ingå i maten varje dag. Och de svenska vårprimörerna kan man verkligen längta efter!

Jag vet inte om vårkläder kan lindra längtan efter vår; kanske den blir större i stället när vädret inte tillåter att man ens använder nyinköpen! I min barndom invigde vi ofta vårstassen när vi stillastående och frysande i snålblåsten lyssnade till långrandiga tal "till våren" innan "Vintern ra " drog igång.



En obestämd allmän längtan drabbar en emellanåt utan att man vet vad det är man trår efter. Vem har sagt det vackrare än Karlfeldt?

Längtan heter min arvedel
Erik Axel Karlfeldt
 
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens dalar.
Sakta ett underligt strängaspel
tonar igenom dess salar.
 
Säg, vadan kväller du, klagande ström,
djupt ur de skumma gemaken,
du som mig sjunger om dagen i dröm,
sjunger om natten mig vaken?
  
Vem är den själ som i suck och i ton
andas från hemliga strängar,
ljuvlig som doften från humlornas bon
flyger på gulnande ängar?
 
Somrarna blekna och solar gå ner,
timmarna varda mig tunga,
rosorna dofta i vissna kvarter,
minnerna viska och sjunga.
 
Klinga, du klagande strängaspel,
sällskap i drömmande salar!
Längtan heter min arvedel,
slottet i saknadens salar.

10 kommentarer:

  1. Att känna sig som en unge på julafton, och inte veta vad man längtar efter, kunde vara jobbigt ända till jag insåg att jag inte var ensam om det. Kan väl tycka att vi är i gott sällskap när Karfeldt hyste samma känslor.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Jag kan också längta som en unge på julafton efter vissa saker. Den längtan tycker jag om.
    Förstår att du, och nästan alla svennar, längtar efter våren.
    DET var jättekul att se bilderna på mariannes blogg då du mannekängade på catwalken. Det såg ut som om du aldrig gjort annat!!

    SvaraRadera
  3. Min pappa sjöng i Lunds Studentsångarkör när han var ung så det var alltid ett måste att lyssna till dem under min uppväxt - först i radio, sedan i TV. Jag gör det fortfarande om jag har möjlighet.

    Det där med snålblåst och kyla känner jag igen eftersom min pappa även sedan sjöng i en manskör och vi alltid var med och hörde dem sjunga in våren. Första gången jag hade tunna vårkläder och trekvartsstrumpor för året...

    Längtan heter min arvedel har jag också med på min blogg. F.ö. har jag intagit både broccoli och tomater till middag idag så jag känner mig nöjd när jag läser om din föreläsares rekommendation.

    SvaraRadera
  4. Å när jag var i tonåren gillade jag Karlfeldt mycket! :-) Just hans sätt att beskriva känslor som längtan och vemod.
    Här äts det inte tre färger om dagen tyvärr. Inte heller alla tre saker med lök tomat och kål. Men ofta 1-2 av dem. I pastasåser då mest... ;-)
    Stor kram!

    SvaraRadera
  5. Det blir många dikter idag när det handlar om längtan! Ett vanligt ämne tydligen hos poeterna. Mitt minne från förr när det gäller nya vårkläder hör också ihop med KYLA och valborg...Men jag hoppas våren kommer snart till er!

    SvaraRadera
  6. Margaretha:
    Vi är nog många som längtar som Karlfeldt - både på julafton och annars! Skönt att vi har honom som kan sätta vackra ord på det.

    Annika:
    Jo, liitet annat har jag sysslat med genom åren...

    Ingrid:
    Jag fryser bara jag tänker på Valborg.
    Men, hallå, du glömde lök!

    Saltis:
    Kan du inte locka med just färgerna?

    Inga-britt:
    Jaa, tack! Nu har vi haft storm och regn i flera dagar och i kväll snö igen, suck.

    SvaraRadera
  7. När jag läste ditt inlägg kom jag plötsligt ihåg den där speciella lyckokänslan man hade som barn, då man hade längtat efter våren länge. När den väl kom, åtminstone datummässigt, t.ex första maj, så fick man äntligen klä på sig finkläderna, ta hatten och knästrumporna på och gå ut i kylan och sjunga in våren. Att man frös gjorde inte ett skvatt, för våren hade kommit.

    SvaraRadera
  8. Vintern rasat, så många minnen den för med sig. Fantastiskt härligt när en manskör sjunger in våren! Den förmedlar känslan av att NU är det äntligen vår, men också kyla i tunna kläder. :)
    Jag var och tittade på vårkläder för någon dag sedan, det är lockande att mana fram vårkänslan med lite nya kläder. Men än så känns färgerna helt fel för mig, kallt!

    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
  9. Vacker dikt!
    Jättesnygga bilder hos Marianne!
    Visst längtar vi efter vår, precis som du skriver!

    SvaraRadera
  10. Det var vackra ord. Våren och längtan efter den, ligger dock långt bort för min del (liksom längtan efter vårkläder till Valborg, brr). Fast det är ju med vetskapen att våren inte är av det samma slag här som där de flesta andra bloggare befinner sig. Fast visst, när vi närmar oss slutet av april ska jag nog också bli trött på snömassorna. ;-)

    SvaraRadera