Men sen har jag nyss fått hem en hel låda delikatesser för oss som gillar innanmat. Jag fick från min leverantör av ekologiskt kalvkött en låda med inälvsmat. Lever, njure, tunga, hjärta, bräss och därtill svans. Många kunder vill obegripligt nog inte ha detta, jag älskar det. Tunga och svans har jag kokt. Tunga äter vi i skivor, svansen blev till buljong och kött i rödbetssoppa. Jag har lagat levergryta och vi har haft lever stekt i skivor. Det fanns mycket lever så en hel del är i frysen nu liksom hjärta och njurar. Men det allra bästa har vi ätit upp - brässen! Det är himmelskt gott! Jag panerade skivor i ägg, skorpsmulor och vetemjöl och stekte i smör. Maken och jag smorde kråset till middag ena dagen, nästa dag kunde jag bjuda resten på Linns och Karls ömma moder till lunch. Hon hade aldrig smakat bräss och tyckte det var väldigt gott.
Olga, bondkatten, har nu lagt till bräss bland favoriterna, den andra är som bekant hjortstek. Tunga gick ner men är nog för billigt för hennes smak, egentligen.
 |
| Stekt kalvbräss med sommarsallad - från nätet. Vi åt den med jasminris och zucchiniwok. |
Hoppas alla fredagsbloggare får en skön helg med god mat - även om inte bräss står på menyn!
OJ! jag är inte alls särskilt förtjust i inälvsmat faktiskt. Iallafall inte den jag ätit. Gillade i och för sig leverbiff och leverpastej, men tycker inte om lever.
SvaraRaderaDet är nog både smak och konsistens där som jag inte gillar. Njure är nog kanske mer mentalt, att det känns konstigt att äta ett sådant organ?
Men primörer gillar jag! Och rabarberkräm! Mums!
:-)
Hemma i mitt föräldrahem fanns alltid stuvad kalvbräss med stekta krutonger i diagonala rader ovanpå på buffébordet när det var supé (som det hette på den tiden). Det var det bästa jag visste. Eftersom jag är gift med en vegatarian har jag inte smakat det på mer än trettiofem år, men jag kan fortfarande minnas vilken underbar smak det hade.
SvaraRaderaJag håller också med om att rabarberkräm är något av det godaste som finns. Tyvärr är det bannlyst för oss just nu efter frankrikeresan, som innebar något extra kilos övervikt för oss båda... Men jag ska skörda min rabarber i alla fall och frysa in och ha till kommande dagar.
Kalvbräss är en riktig delikatess, det håller jag verkligen med om.
SvaraRaderaDet låter som ett fantastiskt kök hemma hos er. Det är beundransvärt så mycket ni tar till vara på.
Saltis:
SvaraRaderaHaha, jag pratade ju med nevön när jag precis hade hämtat lådan och var så lyrisk. Han såg betänksam ut och tyckte att allt lät förfärligt..
Tyvärr grundas nog mångas avsmak för inälvsmat av den sega, hårda och beska grislever många av oss serverats som barn. Men har man fått lammnjure eller kalvdito väl tillagad så är man såld! Av grislever gör jag bara pastej och grisnjure äter jag inte, bl a för att den luktar så illa när man tillagar den. Men något godare än kalvbräss får man leta efter! Maken beskriver det som synnerligen gott och mört kött.
Ingrid:
Jag väntar mig många förvånade och rent av äcklade kommentarer till inälvsmaten så det var roligt att du gillar kalvbräss! Det är garanterat många fler som hänger med på rabarberkräm - som inte behöver vara så farligt för figuren om man snålar med sockret och avstår från mjölken.
Christina:
SvaraRaderaSe där, jag är alltså inte ensam, haha. Det är först nu efter att jag pensionerat mig som jag tar mig ordentligt med tid att laga allt från grunden även om jag alltid strävat efter det. Och helst ekologiskt.
olgakatt: Beundransvärt som sagt - om fler gjorde som du skulle köttdiskarna vara betydligt roligare att gå och titta i.
SvaraRaderaRabarber är också en favorit under våren, försommaren. Tänk att jag glömde bort den fastän den är granne med sparrisen:). Gör du ditt myntasocker själv?
SvaraRaderaMåste nog hålla med nevön och hans fru, tyvärr...
SvaraRaderaDetta är inte min specialmat heller.
Min moster brukar laga oxtunga, och jag kan faktiskt inte förmå mig att äta den. Larvigt, jag vet...
Men, jag är glad att NI njuter!
OCH rabarberkräm brukade jag älska som barn. Vet inte om jag fortfarnde tycker om det. Borde prova, rabarber finns att köpa här också nu...
Ha en jättefin helg nu, Olgakatt. OCH tänk att du har en sådan vacker kornell!!
Christina:
SvaraRaderaKöttdiskarna tittar jag sällan i - jag köper direkt av ekologiska bönder. Det kan hända att jag faller för en kryddig korv nån gång, dock.
Karin:
Nej, jag har fn ingen myntaplanta alls, det har varit litet si och så med överlevnaden. Så just nu använder jag ett färdigt socker från Österlenkryddor. Tyvärr inte ekologiska men närproducerade åtminstone.
Annika:
Skulle tro att du får i dig både det ena och det andra om du äter hamburgare eller korv... fast knappast bräss, den är för dyr!
Ha själv en fin helg och en riktigt fin dag i NYC!
Just inälvsmat har jag alltid haft svårt för även om det ser gott ut på bilden.
SvaraRaderaKram och trevlig helg.
Bräss smakade jag på när jag gick kockutbildningen, men jag är inte överförtjust. Fast jag tror att det handlar om att lära sig gilla en del smaker. Jag tyckte tidigare inte om oliver men tyckte det såg så gott ut så jag provade och provade tills dess att det smakade gott, då var jag över 25 år. Inälsvsmat har jag bara ätit lever (vad jag vet) dessvärre gillar jag det inte. Men det är tur att vi alla är olika:D. Rabarber är himla gott, den glömde jag i mitt inlägg... hahahaha. Tack för att du påminde, det måste jag ju köpa!
SvaraRaderaHa en skön helg!
Som sagt, tur att vi är olika. Här i Frankrike där jag bor äts det fortfarande "äckliga" ko-tarmskorvar som stinker avföring - andouilletes.
SvaraRaderaOch kråsmagar från småfågel som inte går att tugga sönder ens till sväljnivå. För några decennier sedan tvingades jag här äta bräss, svinfötter och förstås lever och njure som hemma hos mamma på femtiotalet. För att inte tala om kotunga som hon ibland fortfarande lyckas hitta och servera till oss vuxna barn som faktisk bara blir kräkfärdiga. Barnbarnens reaktion ska vi bara inte tala om.
Så kan det bli och vara. Härnere äter man småfåglar, vaktlar och deras ägg och kaniner och annat som anses vara delikatesser. Allt detta beror förstås på att man här har levt igenom flera krig och kan konsten att ta vara på allt.
Men slipper man är min filosofi: Det här med inälvsmat tror jag inte på. Flera av organen fungerar som reningsprocesser (njurar, lever) och det är helt enkelt inte vettigt att äta dem. Lite som "galna ko-sjukan" faktiskt.
Desiree:
SvaraRaderaMatkultur varierar med tid och plats och inte minst person, så är det ju!
HeLena:
Du har så rätt, man måste lära sig att tycka om vissa saker. Själv kämpade jag med paprika i många år. Det var ju ett socialt handikapp att inte kunna äta det. Numera går det utmärkt.
Monet:
Välkommen hit, trevligt att du tittar in! Dig har jag inte sett här förut.
Allt tyder på att inälvsmat är mycket nyttig - det där med att "reningsprocesser" skulle göra det olämpligt sitter ju bara i vår fantasi. Det är ju inte så att det sitter nåt "avfall"i organen.
Men självfallet gillar vi olika saker och det är guld värt att kunna välja. Om nu alla i familjen ogillar kotunga - som jag inte tror att jag ätit - så är det ju inte snällt av mamma att servera det när ni kommer på besök. Försöker hon fortfarande att uppfostra er?
Sen är jag övertygad om att i korv finns massor av det som många inte vill äta om de vet vad det är.