Hjärtklappningen har avtagit

Mina två gosiga katter ska vaccineras mot diverse elaka kattvirus vartannat år. Förra gången, för två år sedan var jag med damerna på mitt vanliga smådjurssjukhus där det aldrig varit några som helst problem att få sprutorna och en koll på tänder och hjärta. Olga tar det alltid helt lugnt och snusar intresserat på allt. Sonja hade varit där några månader tidigare och blivit kastrationsopererad och blev väldigt irriterad redan när hon kom ur buren. Fräste på veterinären och såg hotfull ut. Jag, som ansåg mig vara expert på att hålla katter (har hållit stora hannar med knappt nåt nackskinn att ta i!) för blodprovstagning tog ett tag för att inte äventyra veterinärens händer. Resultatet blev en helvansinnig panter med avsikt att döda! Vi insåg snabbt att det inte fanns några alternativ till tvångsbur om vi ville genomföra nån vaccinering över huvud taget. T o m det var svårt men till slut hamnade i alla fall sprutan i rumpan på Sonja. Av alla Russian blue vi haft under drygt 30 år har vi aldrig varit med om någon som betett sig på detta viset. Jag gissar att det hände något traumatiskt vid kastreringen som satt sig fast, tyvärr. Vid grundvaccineringarna i hennes barndom var det inga problem.

Nu var det dags igen för spruta och jag har gruvat mig i månader och fått hjärtklappning vid blotta tanken. Jag tog kontakt med min favoritkattveterinär Carin C som sadlat om till distriktsveterinär numera men även tar emot smådjur. Vi kom först överens om ett mottagningsbesök som i morse men det kom en akut trasig häst emellan som Carin måste iväg och sy ihop. Då föreslog hon hembesök som hon kunde göra på hemvägen.

Så i eftermiddags kom hon tillsammans med en praktikant. Olga sa hej till dem och så gott som pekade var hon skulle stickas och gosade med Carin efteråt.
Sonja visste vad klockan var slagen, det var tydligt. Hon fräste på Carin och blev ett rasande, vrålande  vilddjur när jag försökte svepa henne i en handduk. Så det blev tvångsburen igen men då gick jag min väg, de var ju, tack och lov. två. Jag ville inte bli förknippad med "misshandeln". Jag såg emellertid genom glasdörren att det inte var så enkelt den här gången heller men vaccinet hamnade i nacken i alla fall. När vi öppnade buren slank katten iväg som en blixt och kröp ner under täcket i husses säng där hon sen låg tills han kom hem och tröstade. Nu är hon helt som vanligt igen och tycks ha förlåtit mig.
Min puls normaliserade sig efter en stunds mediterande i hästhagen med Malena tuggande bredvid mitt öra. (Hon är fö lika cool som Olga när veterinären kommer.)

Kan någon vara snäll och konstruera orala vacciner att ge katter i munnen? Den här cirkusen är inte rolig, vi kanske måste söva henne med blåsrörspil som på Kolmården i framtiden annars - bara för en vaccinering.

Jag är så gosig och kelig i vanliga fall men ni skulle bara veta hur arg jag kan bli!