onsdag 11 maj 2011

Utbrytardrottningen har anlänt

En av de Russian blue-katter vi hade på 80-talet, Muschka, var nästan omöjlig att stänga in bakom en dörr som inte var låst ordentligt. Hon öppnade allt, vanliga dörrar med handtag, vilket håll än handtaget var vänt åt, skjutdörrar, även om vi kilade dem, magnetlås, kylskåpet och en gång vred hon t o m om en skåpnyckel medan jag tittade på. Vi blev tvungna att montera låsvred på alla innerdörrar och sätta starka magneter i skjutdörrarna liksom i de skåp vi inte ville ha in henne i. Ingen annan katt har haft hennes förmågor - tills nu.

Våra katter är innekatter och varma sommardagar vill vi ibland ha hela uterummet öppet. Då får katterna vistas i halva huset med dörrar stängda tills vi stänger uterummet. I förmiddags var det så. Jag pysslade med mina krukor, gick ut och in, pausade med en kopp kaffe och hade satt mig med dagens tidning när jag hörde ett skrammel som jag trodde var från sopbilen på andra sidan huset. Tills två glada katter kommer troppande ut till mig. Snabb som en iller fick jag stängt alla rutor innan dom fattade att det var fritt fram ut i trädgården. Efter en stund var dom återbördade till sin hushalva och dörrarna stängda igen. Jag trodde att jag inte tryckt till den ena dörren in till dem ordentligt men drog för säkerhets skull igen även en skjutdörr mellan dem och mig. Fem minuter senare står Sonja och bankar på fönstret ut till uterummet. Då inser jag att hon lyckats öppna med handtaget, dra dörren inåt åt sig och komma ut. Där kan hon stå på sängen och nå handtaget enkelt.
Låsvreden finns kvar sedan Muschkas tid så då låste jag den dörren och undrade i mitt stilla sinne om hon skulle kunna klara den andra dörren där hon inte kan kliva på något för att nå handtaget. Det tog en kvart, sen var hon ute igen. Gissa om hon blev sur när jag låste även den utvägen!
Men då tyckte jag synd om dem så jag stängde uterummet, öppnade bara där vi har nät och så fick de komma ut och vara med mig. Krukorna fick vara, jag satte mig med en bok så att katterna kunde mysa. Det är bara att konstatera att utbrytardrottningen har anlänt!

Nöjd Sonja på sin utkikspost.

7 kommentarer:

  1. Ibland måste man bara ge sig:).

    SvaraRadera
  2. Ojojoj!!! Sicken smart katt!!! Haha! Hr kan katterna inte öppna dörrarna än. Inte ens Ella faktiskt vilket känns bra. :-) Så vi kan fortfarande ha sovrumsdörren stängd om natten.
    Vi har ju även satt magnetlås på skåpdörrarna som barnsäkerhetsårgärd, men numer använder vi dem mest för att hålla Lipton ute från skåpen. Ella är inte så intresserad.
    Kram!!

    SvaraRadera
  3. Ett så idogt utbrytande måste belönas!
    Smarta är de katterna - Åskar öppnar mycket, men klarar inte tryckvred. Kanske för att han inte behöver det, vi har ju sällan stängda dörrar här.
    Lite extra kliande bakom vänster öra från oss på kullen.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Jag har aldrig haft katt så ursäkta att jag frågar - varför får de inte vara ute?

    Det verkar röra sig en hel del mellan öronen på era kissar ;-) Fixar egen hjärngympa.

    SvaraRadera
  5. Karin:
    Just det, det gäller bara att veta när det är dags!

    Saltis:
    Det gäller att hålla jämna steg om man ska klara konkurrensen med dessa beräknande varelser!

    Margaretha:
    Kliandet effektuerat! De blev väldigt nöjda med mitt sällskap sen, det fick vara belöningen.

    Carina: Envisheten var ju ingen nyupptäckt sak precis, den har vi levt med sedan första katten för 30+ år sedan. Men detta är bara den andra som haft just denna fingerfärdighet.

    Christina:
    Av många orsaker får de inte gå ut. Trafik och elaka människor är de viktigaste. Sjukdomar, kattslagsmål, risk att bli instängda i folks uthus, förgiftning är några andra. Innekatter lever mycket längre och är friskare än de som går ut. Det finns de som går ut med sina katter i koppel som med hundar. Vissa katter gillar det men mina har aldrig velat det. Några har jag låtit gå i lång lina från en öppen dörr men de har gått in och lagt sig i soffan efter fem minuter. En ville inte gå ut igen efter att ha blivit bistucken i nosen. Är de uppfödda inne så vet de inget om utelivet. Det dom helst vill är att vara med oss. Därför blir dom ledsna om där är en stängd dörr mellan dem och oss precis som dina hundar säkert blir.

    SvaraRadera
  6. olgakatt: Då förstår jag, jag har som sagt aldrig haft katt själv.
    Vi har en bykatt som heter Uffe som brukar gilla att vara i just våran trädgård och jag är alltid så rädd att våra hundar ska "klippa honom", det har varit nära några ggr, så jag förstår hur du tänker.

    SvaraRadera