Någon gång om året träffar jag en god vän, C, som bor på västkusten, antingen hos henne i Göteborgstrakten eller hos oss i Skåne. Denna gång sågs vi här i södern och tog oss ännu längre söderut till Malmö för en helafton på Malmö Opera med en god tre rätters middag på Operagrillen och sista föreställningen av Hoffmans Äventyr.
Vi är båda kattmänniskor och babblade naturligtvis om katter den mesta tiden när vi inte koncentrerade oss på musiken. Men när musiken pågår, då är vi tysta och stör ingen och vill INTE bli störda! Till skillnad från den dam som halva uvertyren satt och fibblade med sin mobiltelefon med väldigt ljusstark skärm snett framför mig så att jag fick den rakt i ögonen. Tyvärr hade vi bakom oss ett helt sällskap som tagit in ett flertal flaskor till middagen och nu under föreställningen inte kunde hålla snattran. En av dem
t o m gnolade med i barcarollen! Jag vände mig om och glodde ilsket ett par gånger och gnolandet upphörde i alla fall, däremot inte de entusiastiska kommentarerna som kom med jämna mellanrum. Grrr!
Respektlöst och oförskämt mot både övrig publik och artister enligt min åsikt.
Föreställningen var synnerligen högklassig, alla sångarna av yppersta rang och vi åkte hemåt med många vackra ekon i huvudet.
Ett smakprov på den vackra och väldigt populära barcarollen får ni här; en inspelning från en repetition med Elina Garanca och Anna Netrebko och Pragsymfonikerna.
Knappt hade C åkt hemåt förrän det var dags för nästa återseende av en kär vän, M. Men vi hade inte setts på 30 år!
Vi var studiekamrater och umgicks tätt i många år tills M flyttade ganska långt norrut. Vi valde väldigt olika specialiteter och träffades därför aldrig i medicinska sammanhang och kontakten blev alltmer sporadisk.
Härom året tog vi emellertid upp den igen per telefon och mejl och äntligen blev det av att vi sågs! Och samvaron tog vid som om det vore i förra veckan vi setts, helt underbart!
Nu planerar vi en litet längre träff i höst och det ser ut som om det skulle vara genomförbart.
Sen kan jag avslöja att det drar ihop sig till en bloggträff också!
Oj, du har mycket på gång! Härligt låter allting förutom de störande elementen under föreställningen. Nu tänker jag lyssna din bifogade Barcarolle medan jag rör ihop ett glutenfritt bröd.
SvaraRaderaDen var underbar! Vilka ljuvliga röster de har båda två. Tack!
SvaraRaderaVad skoj att få så kära besök!!! Det är värt hur mycket som helst. Ens goda vänner är de som gör livet sådär fantastiskt! :-)
SvaraRaderaKram
Vad roligt med gamla goda vänner! Ja snart blir det bloggträff! Det ska bli så roligt!!!
SvaraRaderaHåller med om att det är fruktansvärt oförskämt att störa andra på det där viset! Då är det väl bättre att de stannar i baren och pratar i stället! Så kan de sätta på musiken som bakgrundsmusik.
Karin: Ja, det är två av de verkliga toppkrafterna just nu! Jag tycker det är DU som har mycket på gång, haha!
SvaraRaderaSaltis: Nog är det en av de viktigaste sakerna som ger livet mening - att vara med andra människor!
Marianne: Det är ju så fantastiskt att upptäcka att man efter 30 år bara kan fortsätta där man var och att man fortfarande är på samma våglängd fast våglängden så klart har ändrats med tiden.
Wow, att inte ha setts på 30 år och det ändå kändes som ni tog upp tråden direkt - sånt är härligt!!
SvaraRaderaStöriga männniskor på konserter, teater och biografer är så irriterande. Det är som Margareta Ribbing brukar skriva - folk som bara tänker "jag, jag, jag" och inte fattar att de har människor att ta hänsyn till runt omkring sig.
Vi ses snart!
Petra:
SvaraRaderaDet är verkligen härligt med såna vänner och inte alldeles vanligt. Ibland märker man att tiden hanterat en på olika sätt och att man inte längre har nåt gemensamt. Men man får ju nya vänner också, härligt, det med!
Ska bli kul att ses!
Det är lustigt med gamla vänner, som du skriver, som man inte träffat under många år. Det är som om åren gått aldrig funnits, och man tar vid där man slutade.
SvaraRaderaHoffmans äventyr är nog en sådan där "lättare" opera som folk som inte brukar gå på operan i vanliga fall kan tänka sig att gå på. Det är väl därför de inte vet hur man brukar uppföra sig där...
Det kanske vore idé med några skyltar om att mobiltelefoner ska vara avstängda och att tystnad under föreställningen bör iakttagas som på KB i Stockholm. Gud nåde oss, Eleonora och jag, om vi ens viskade när vi var där - vi fick omedelbart tillsägelse...
Musikanta:
SvaraRaderaMan hade just i högtalare påmint om att stänga mobiltelefoner när tanten tog upp sin och började fibbla precis när ouvertyren satte i gång. Eftersom hon satt snett framför hjälpte ju inte mina arga blickar på henne som de gjorde på dem bakom - i alla fall tillfälligt.