tisdag 10 januari 2012

"Så fort man protesterade mot något var man kommunist..."

..berättade guiden på visningen av Siri Derkert-utställningen på Skissernas museum i Lund. Naturligvis klassifierade man då Siri Derkert när hon i sin konst visade sig kämpa för fred, kvinnors rättigheter och miljövård i en tid när Sverige funderade på att skaffa egna kärnvapen.
Inte ville hon skapa något vackert att hänga på väggen, inte hon inte. Tre barn fick hon i "lönndom" - inte ens hennes egen familj visste om dem förrän hon efter flera år kunde hämta dem till sig från deras olika fosterhem. När hon sedan målade dem ansågs bilderna vara fula.
Valle Rosenberg var hennes stora kärlek och far till Carlo, född 1915. Valle var finländare och sålunda rysk undersåte. Hade Siri gift sig med Valle Rosenberg hade hon enligt den tidens lagar mist sitt svenska medborgarskap.  Valle var också konstnär men hann inte göra så mycket väsen av sig innan dog i tbc bara 28 år gammal.

Skissernas museum visar fram till den 19 februari den stora retrospektiva Derkert-utställningen som var på Moderna Museet i Stockholm förra året.
Det är en lång konstnärsbana i många olika tekniker som visas. Kubismen var viktig i början av  hennes produktion och det är som kubist hon först blir känd.

(Bild från internet)

För mig var det en nyhet att Siri Derkert även gjorde modemodeller. Hon inspirerades i Paris där hon studerade på 20-talet och hennes modeller syddes upp av Birgittaskolan. Några plagg finns inte bevarade med man har gjort rekonstruktioner efter hennes teckningar.



Min egen första bekantskap med Siri var för många år sedan i Stockholms tunnelbana på Östermalms station där hon blästrat in i betongväggen en enorm mångfald av sina upplevelser av sin samtid med uppmaningar till kamp för fred, miljö, kvinnosaken, stopp för kärnvapen och porträtt av bl a Fogelstakvinnorna.



(Bilderna från tunnelbanan är från internet)

Till utställningen har man lånat in en stor vävnad som annars hänger i sessionssalen i Höganäs Stadshus. Texten överst lyder "Vad sjunger fåglarna???" och verket inspirerades av Rachel Carsons bok "Tyst vår" 1962. Den boken önskade jag mig och fick f ö i julklapp det året då jag firade jul i USA som stipendiat.

(Bild från internet)

En helt annan teknik använder Siri Derkert i "Matriarkatets död":

 

Ett tips om du tänker besöka utställningen: Mot uppvisande av Skånetrafikens Jojo-kort ska man få gå in för halva priset. Jag visste inte det och blev heller inte upplyst av personalen.

5 kommentarer:

  1. Intressant konstnärsskap. Tyst vår är ju en verklig klassiker i biologkretsar också, fast jag har faktiskt inte läst den. Dåligt tycker jag dock det var att personalen inte informerade dig om att du kunnat gå för halva priset. Fast kanske de inte själva kände till det?

    SvaraRadera
  2. Siri känner också jag från tunnelbanan i Stockholm men också på andra sätt via tv-program.
    Mycket intressant konstnärspersonlighet.
    Ett aha infann sig när jag läste om Valle R. Jag har aldrig tänkt i dessa banor om rysk undersåte men inser att även min far var det, född 1914

    SvaraRadera
  3. Oh, så gärna jag skulle vilja se den utställningen!
    Hon var ju en av dessa fantastiska kvinnor, som hade det tufft - mycket tufft. Henne träffade jag aldrig, men Carlo Derkert upplevde jag som en otroligt entusiasmerande guide på Moderna.
    Margaretha

    SvaraRadera
  4. Carlo Derkert var helt fantastisk när han talade om konst med barn.....Jag blev alldeles paralyserad.
    Nu har jag läst om hans liv och den svåra barndomen vill man inte ge någon människa.
    Siri var nog en fantastisk konstnär men en mindre lämplig mamma.
    Hälsningar Eva i Tyresö

    SvaraRadera
  5. Saltis:
    Jag misstänker att de inte visste. Både Siri och Carlo Derkert är väldigt speciella och intressanta.

    Karin:
    Jag har också minnen av TV-program om och med Siri Derkert för länge sedan.
    Ja, fram till 1918 var finländare ryska undersåtar och det är faktiskt inte så rysligt (ursäkta vitsen) längesedan.

    Margaretha:
    Tufft är ju bara förnamnet för hur dessa självständiga kvinnor hade det på den tiden. Och genast blev man skandaliserad om man inte gick i ledet. Utdömd som mor, förstås. Damned if you do and damned if you don´t.

    Eva:
    Carlo Derkert är ju en konstpedagogisk legend som jag aldrig fick tillfälle att uppleva. Nog hade han en svår barndom men blev, trots eller tack vare den, en stor personlighet med mycket inflytande i konstvärlden. Och jag har inte uppfattat att han vände sig mot sin mor senare i livet som det blivit så "modernt" att göra numera.

    SvaraRadera