måndag 2 januari 2012

Två fredagsteman på en gång

Tiden sedan mitten av december har varit hektisk och delvis datorlös pga resa. Så nu har jag sparat två fredagsteman till ett inlägg. Nämligen Dan före Dopparedan och Tankar inför det nya året.
Dan före dan planerade vi för vår julafton med de amerikanska gästerna och mina tankar handlade såklart om hur vi skulle göra det trevligt för alla. Men jag tänkte också mycket på hur denna julen markerar en helt ny era för alla framtida julfiranden för vår familj.  Mitt barndomshem kommer snart att säljas, min mor har flyttat till vårdboende, syskonbarnens nya familjekonstellationer och bostadsorter innebär att många nya människor involveras i planerna. Aldrig mer samlas vi allesammans i huset i Limhamn med våra olika bidrag till menyn där mitt brukar vara prästahår och ris a la malta.

Vid fikabordet med prästahår julen 2010
Här satt vi i kö när en bil långt framme  hade fastnat i en driva. Vi backade sedan en halv km och lyckades ta oss fram en annan väg. Likaså 2010.
Det är lika bra att inse att man inte stiger ner i samma flod två gånger och att allt har sin tid. Den "ideala julen" vore så klart att alla nära och kära var på plats, NY-familjen likaväl som alla skåningarna. Men med Skype och Face Time kan vi träffas i rymden och bara det är fantastiskt!
Människorna är viktigare än allt annat och vi har haft det underbart med våra amerikanska vänner i denna jul. Något sådant hade jag tidigare inte ens kunnat drömma om. Nu är det ett minne för livet.
Ska vi nämna julmat så är det bara lutfisk med skånsk senapssås som är "obligatorisk" för mig.

Tankar inför det nya året innehåller önskan om att jobbletandet för Saltis snart skall krönas med framgång liksom för flera andra jag känner till. Maken ska bli pensionär, i alla fall nästan. Köket ska renoveras och resor planeras - så långt som kassan räcker till.  Nästa tur är redan på gång, redogörelse lär komma så småningom - från flera håll! Nyfiken, någon? Nej, inte Kina denna gång. I det väderstrecket ligger vaga planer om Tibet om ca 2 år. Om man lever och har hälsan då...

4 kommentarer:

  1. Allt har sin tid, precis så är det. Julen har sina strängar som man vill spela på så länge som möjligt, så nära kära och nära så mycket man kan. Vi får vara glada över cyberrymden som förmedlar den närhet som inte alla gånger kan ske rent fysiskt.
    Gissar att du kittlar nyfikenheten hos några vad gäller din nära förekommande resa:). Tids nog får alla veta. Det skall bli väldigt roligt ur många synvinklar.

    Allt gott inför det nya året!

    SvaraRadera
  2. Å så fint du skrivit om tankarna inför förändringarna. Så är det ju. Livet går vidare och saker och ting förändras. Förhoppningsvis inte till det sämre.
    ack också för din fina önskan om mig och mitt jobbsökande. :-) Det värmer. Jag hoppas också. Och ska nu lägga i ytterligare en växel. :-)
    Och nästa resa tror jag minsann att jag känner till...
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Skönt att din mamma har fått komma in på ett bra vårdboende - ett bekymmer mindre för er, antar jag. Förstår så väl dina känslor över att barndomshemmet ska säljas - men det kommer i alla fall att finnas kvar fast i någon annans ägo.

    Vårt älskade sommarställe utanför Norrköping jämnades med marken och där byggdes några hyreshus i stället. Det enda som finns kvar är björken där vi brukade klättra.

    Roligt att höra att ni hade så trevligt med era amerikanska gäster som rest så långt för att fira jul med er. En ny tradition kanske?

    SvaraRadera
  4. Karin:
    Tänk vad tekniken har ändrat våra förutsättningar. På nyårsafton kunde lilla Ella via iphonen säga "Gott Nytt År" individuellt till oss och alla våra gäster och se oss i ögonen tvärs över Atlanten! För henne är det helt naturligt men för oss andra fortfarande ett under.

    Saltis:
    Nya kapitel börjar vi förhoppningsvis med en fin krusidullig "anfang", eller hur?

    Ingrid:
    Nja, jag tror knappast våra gäster, båda 80+, kommer att åka hit och fira jul fler gånger. Nästa gång träffas vi nog hemma hos dem. Men jag är mycket glad att de gjorde den långa resan den här gången och hade så mycket ut av den.

    Det dröjer nog innan huset i Limhamn rivs, tack och lov. Hoppas att den som köper det tar väl hand om det.

    SvaraRadera