Mera Wien

Fler konstupplevelser stod på vår Wien-agenda, bl a Klimt. Klimt har jag fått smak för vid flera besök på Neue Galerie i NY; samtidigt blivit en aning mätt av allt kommersiellt utnyttjande av hans bilder i porslin, dekorerat glas och en massa krimskrams. Men vi ville se originalen och då kan man i Wien välja Leopold Museum eller Belvedere. Belvedere har den största samlingen men den har samtidigt krympt de senaste åren. Man har i Österrike nämligen beslutat att lämna tillbaka konstföremål till sina rätta ägare om de inlemmats i samlingar på orättmätigt sätt under nazisttiden. Just på detta sätt har en målning av Gustave Klimt kommit till Neue Galerie för några år sedan då den auktionerades ut av den rätte ägaren och inköptes av galleriets ägare för astronomiskt belopp.

Vi valde att se Belvederes samling där vi samtidigt kunde ta del av Egon Schieles verk. Man får inte fotografera konstverken men fick ta bilder i lokalerna utanför tavelgallerierna. Vi passade på att göra det i trappan där vi kunnat se balettdansare under nyårskonserten från Wien på TV.
Exempel på måleriet kan man se på nätet i oändliga upplagor så fotoförbudet är och förblir en irriterande gåta.

A trippar graciöst ned för den imponerande trappan.

Från Övre Belvedere ser man ut över de geometriska trädgårdarna mot Nedre och stadens skyline.

Sen tog vi vilopaus på Café Mozart med sorbet (jag) och kaffe med 1 msk Mozartlikör (A).  Fick tyvärr ingen bild av den strikt kostymklädde servitören, som när han lutade sig framåt avslöjade en väska med påskriften RED BULL under kavajen. Tror inte man kunde beställa nån sådan dryck på detta anrika kristallkroneförsedda fik.

Det var kallt, regnigt och ruggigt när vi började dra oss mot hotellet så det kändes varmt och skönt att gå in i Palmhuset med massor med fjärilar. Man fick vänta och passa på att få en bild när de kalasande skönheterna behagade fälla ut vingarna ett kort ögonblick.

Det såg gott och hälsosamt ut där de smorde kråset.

Det var inte så mycket som blommade men hibiskus fanns det gott om.

Plötsligt befann vi oss mitt i en demonstration, uppenbarligen mot något som anses hota privatlivet. Jag har inte hittat något på internet som förklarar just denna demonstration men vi har ju vår egen diskussion om storebrorsövervakning av epost och telefontrafik. Så vi accepterade utan att knota att vi fick traska hela vägen till hotellet när nu spårvagnen inte gick...

... pga demonstrationen.

Plockar man inte upp efter sin hund kostar det 36€! Jag såg inga bortkastade påsar med inknuten lort som tyvärr är vanligt här hemma, örk! Det borde vara ännu dyrare!

Sista dagen av vår vistelse i Wien visste vi att det var cykelfestival så vi gav oss iväg tidigt för att undvika trängsel och för att hänga på låset till mumok. På vägen passade vi på att veva litet på denna plåtgubbe, kallad Tiggarrobot.

Vi hade bespetsat oss på den stora, retrospektiva utställningen av Claes Oldenburg, The sixties. Vi blev inte besvikna!

Han gör många hårda föremål mjuka...

... andra förblir hårda.

Den geometriska musen finns i otaliga upplagor, oftast respektlöst stickande ut tungan. Vaktens danska stol passade precis till!

Mushus!

I anslutning till Oldenburg hade man gjort en hel våning med POP-konst där jag med glädje återsåg bland många andra Lichtenstein..

.. och Warhol. Även om denna dödskalle kanske inte är mitt favoritverk, precis. Soppburken gillar jag däremot mycket.

När vi så småningom anträdde återtåget var den stora cykelparaden avklarad men vi kunde se efterdyningar av den.

Centrum för cykelfestivalen var Rådhustorget.

Sen var det dags att börja bege sig mot flygplatsen med tunnelbana och tåg. Vi hade god tid och det kändes bra då det uppstod en del förseningar på vägen. På flygplatsen åt vi var sin rejäl lammskank så vi stod oss bra hela resan.
Att det sedan blev försenat flyg, byte av gate, dubblerad säkerhetskontroll var litet irriterande men hem kom vi välbehållna i alla fall.