Fredagstema: Flaskor

Pettaskarin har gett oss ämnet Flaskor att filosofera över idag.

Jag minns barndomens mjölkflaskor som man släpade fram och tillbaka till och från affären.
När jag var riktigt liten handlade vi mjölk i "lösvikt", dvs man hade med sig en egen spann och damen i vit rock och mössa öste upp ur en stor kanna med ett litermått. Det fanns två mjölkaffärer nära oss där vi bodde i Malmö, den ena "över gården", den andra "över gatan". Jag fick inte gå över gatan men till affären över gården skickades jag tidigt ensam med den gula emaljerade spannen i ena handen och en enkrona i den andra. Det var på den tiden jämna pengar till 2 1/2 l mjölk. Spannen rymde 3 liter så med 2 1/2 brukade jag kunna komma hem och uppför tre trappor utan att spilla.

Sen kom 1-liters flaskorna, först bara i klarglas, sedan även bruna. Det blev betydligt tyngre att kånka på men hygienen krävde det ju. Systemet med utkörd mjölk har aldrig fått fäste i Sverige så det har lagts på kunderna själva att göra jobbet här. Och det var ju bara en blygsam början av den idén!

Vi hade en kasse med två fack för mjölkflaskor, ett i vardera kanten och så ett mellanrum för andra varor. När jag var 11 år flyttade vi till stans utkant med betydligt längre till affärer, och jemine, vad vi kånkade! Jodå, vi hade bil, men den använde far till att köra till jobbet - dit det hade gått utmärkt att åka kollektivt - medan mor (och vi ungar) kånkade. Idag fattar jag inte varför vi inte skaffade en dra-maten-vagn.

Det fanns även mindre flaskor för bla grädde och så småningom yoghurt.

Även i en familj som vår där öl, vin eller sprit inte förekom, fanns ju massor av andra glasflaskor, inte minst de med patentkork till den hemkokta saften. Läsk var en lyxartikel så de flaskorna var lätt räknade.
Praktiskt taget alla glasflaskor var returglas så det var inget stort problem med glas i soporna, vad jag kan minnas.

Så gjorde tetrapak sitt segertåg genom Sverige - och världen och en tillverkningsindustri fick lägga om sitt sortiment. Inte vet jag om det blev miljövänligare men det blev betydligt lättare att bära...
Tills läsk- och flaskvatteneran tog fart. Då blev det hela backar istället.
Läsk förekommer här bara till jul i form av julmust men en period bar maken hem bubbelvatten i backar. När man kunde börja hembubbla vårt goda kranvatten övergick vi dock till det och även det kånkandet försvann.

Egentligen är nog Kiviksprodukter det enda vi någon gång bär hem i glasflaskor numera. Deras goda Da Vinci bordsvatten har vi som festdryck. Tyvärr är det inte en returflaska men glas återvinns ju i alla fall, tack och lov, numera ändå. Märkligt nog finns Da Vinci inte i vanliga affärer utan vi åker till Kiviks Musteri när vi är i närheten och lägger upp ett lager.

På söndag har familjen anledning att fira 5 (!) bemärkelsedagar på en gång. Jag ska försöka komma ihåg att medföra några flaskor Da Vinci till kalaset.....

Firar ni andra också något i helgen, kanske?