Wien revisited

Efter mitt synnerligen korta besök i Wien i mellandagarna i december har jag längtat efter att få återvända och ha litet mer tid på mig.
Nu blev ett fyra dagars besök av förra helgen. Nog trodde kompis A och jag att det skulle vara litet varmare än det nu var men ändå var våren betydligt längre kommen där än här. Magnolior och tulpaner blommade, bl a.

Vi hade hittat billiga flygbiljetter och ett billigt och helt OK hotell, Den Gyllene Björnen, på Türkenstrasse med 75 m att gå till spårvagnen. Bekvämare kunde det knappast vara.

Vi har roat oss med konst och opera och en del promenerande fast vädret inte precis inbjöd till utomhusaktiviteter. Det var kallt, regnigt och blåsigt. Bara på torsdagen när vi just anlänt var det ganska fint och vi kunde köpa en flaska vatten vardera och sitta på en trapp till en ännu torrlagd fontän och äta de smörgåsar vi inte orkade på planet.
Sen uppslöks vi raskt av en stor impressionistutställning på Albertinamuseet.

Av alla museer vi besökte var det bara på mumok man fick lov att fotografera. Varför man inte får ta bilder utan blixt på museer som visar konst som finns i 1000-tals reproduktioner redan fattar inte jag. Men jag försöker ändå respektera förbudet. Så jag har inga egna bilder från Albertina, Kunsthaus Wien (nja..) eller Belvederes Klimtsamling. På Kunsthaus Wien fick man ta bilder i foajen, inte i samlingen av Hundertwassers konst men jag fuskade och smygtog ett par bilder med iphonen.

Detalj från en stor bildväv

Kompis A studerar bilder i mindre format

Rejäla hattar!

Inne i samlingsrummen var det vanligt slätt golv men i foajen var det böljigt enligt Hundertwassers principer och jag som gick med MBT-sandaler fick nästan en känsla av sjösjuka.

Museifasaden bär också spår av Hundertwasser ..

.. liksom uteserveringen som vi inte kunde benyttja pga det dåliga vädret.

Under paraply gick vi de få hundra metrarna till bostadshuset, Hundertwasswerhaus, där Friedensreich Hundertwasser fått utlopp för sina idéer om arkitektur i ett bostadshus där folk har frihet att dekorera runt sina fönster som de vill. På de kommersiella bilderna lyser huset av färg men i regnvädret var det inte lika glittrande även om det verkligen stod ut mot den mera kommunalgrå omgivande arktitekturen.

Några av de boende i huset är träd. De är planterade på små öppna balkonger i en rejäl kubikmeter jord och vissa är ganska stora. Enligt Hundertwasser bidrar dessa husets invånare till en hälsosammare miljö och det har han säkert rätt i.

Litet promenerande blir det ju alltid när man turistar även om det viner om öronen. Ett inslag i gatubilden vi gillade var möjligheten att köpa en tidning från en påse på en stolpe och stoppa i en slant i springan.

..fast just här var tidningarna slut

I den här affären kunde man köpa trädockor i parti och minut och sätta sig att prata med Pinoccio en stund utanför.

Vi blev ganska nällade av de här fina väskorna i strutsskinn i glada färger för bara 25 € styck men lyckades avstå.

Inte visste jag att wienarna hade dasshumor! Här strömmade Straussmusik ut från toan i Operapassagen under gatan.

Här var det tyst.

Utanför hotellporten satt postlådan med påskriften Ich fühl mich so leer så kompis A lade i ett par vykort som tröst.

Det blir nog ett inlägg om opera, Klimt på Belvedere och mumok också men det får bli en annan dag!