Galleri Fredag: Kommunikation

Idag är det Ericas sista galleritema för månaden mars och gäller kommunikation. Tack, Erica, för alla utmanande rubriker!
Efter att vår internetuppkoppling försvann helt i går kan jag rapportera att jag kände mig ganska svårkommunicerad ett tag! Ingen mejl, inga bloggar, ingen sydsvenska på nätet i morse - på långfredag kommer aldrig nån papperstidning, ju. Nu håller vi tummarna att allt är i ordning igen!

Täckningen på mobilnätet är hos oss usel; endast sms fungerar något så när inomhus, surfa på 3G kan man helt glömma och tala i mobiltelefon kan man nästan inte alls heller. Möjligen uppe på vinden.
Vi har sk IP-telefoni till den fasta telefonen och den har ibland varit darrig också.  Häromdagen behagade den avbryta alla samtal efter ca 2 minuter. Då gäller det att komma till saken snabbt!

Telefon har min familj haft i hela mitt liv, i alla fall i stan. I många år hade vi ingen i sommarstugan utan då kom bonden på gården intill och meddelade att någon ringt och så fick vi låna telefonen och ringa tillbaka och betala för samtalet.

På 1960-talet var jag utbytesstudent i USA ett år. Att ringa hem var inte tal om, det kostade skjortor. Samtal fick beställas dagar i förväg. Skolkamraterna skramlade till en julklapp, ett telefonsamtal hem till Sverige i julhelgen. Synnerligen välkommen! Efter beställningen fick jag vänta nästan en vecka innan det fanns plats på Atlantkabeln, passa tiden exakt då telefonisten ringde upp och meddelade att det var klart till Sverige. En viss skillnad mot idag när vanligt telefonsamtal är överkomligt, Facetime eller Skype inte kostar något extra utan ryms inom bredbandsavgiften och sms är billigt.

Det som stod till buds var brev; flygpost, som tog ca en vecka eller ytpost (båt) som tog 3-6 veckor. Vi skrev på sk aerogram, papper och kuvert i ett eller på flygpostpapper, ett tunt papper  som man fick skriva försiktigt på för att det inte skulle gå sönder. Jag skrev hem nästan varje dag och på så sätt ett slags dagbok som jag har kvar. De där hemma hade inte samma behov av kommunikation som jag och det gick inte lika många brev på andra hållet - även om de egentligen var fler om uppgiften.

Paket måste man förstås fortfarande skicka per post. Olika länders postverk är olika pålitliga och jag påminner mig ett flertal försändelser till och från forna Sovjetunionen. Jag fick tillbaka paket ibland med besked att de innehöll förbjudna varor. En gång var det tyg till en klänning till en väninnas lilla dotter. Jag tänkte det var bättre att den syddes där så att storleken blev rätt men tyg var förbjudet. Så jag sydde klänningen själv och då gick det bra att skicka den. Obegripligt. Jag kunde få paket från sovjetiska vänner avsända i andra europeiska länder eller helt enkelt levererade vid dörren av kurir där paketet gått från hand till hand. Då utnyttjade man vänner och bekanta som hade förmånen att få resa ut.

Själv har jag så sent som i höstas tagit med en present från en vän i Sverige som ville ha överlämnat det till sin vän i Laos. Denne bor dock inte i den del jag besökte så jag fick posta paketet med tulpanlökar i Luang Prabang. Via Skype har jag sedan fått veta att det kom fram efter några dagar. Hade de skickats med post från Sverige hade det troligen inte varit mycket liv i de lökarna efter resan.

Laos franska kolonialhistoria lever kvar i bl a postväsendet.

Globaliseringen har emellertid också nått hit.

Påskvädret i Göinge gör inte mig munter. Nollgradigt och hela tiden smått snöfall får tankarna på helt annat håll än vår. En tröst är kanske att äppelodlarna är glada att det inte är värme än - då är det mindre risk för frost i blomningen om den kan vänta ett tag.
Emellertid tillönskas alla läsare en Glad Påsk - oberoende av vädret!
I april är Nilla med tankebubblorna Gallerichef! Rubriker och deltagare finns i högerspalten.