Vinterkväde
Nu vilar vinterns kalla hand
å jordens ovansida,
där allt syns djupfryst så till vida
som något liv blott skönjs ibland.
Om ännu det är långt till vår
i djupet krafter verka
som göra att man snart förmår
en ljuvlig växling märka.
Om mask och larver sova än,
mikrober garantera,
att livet snart är här igen
att än en gång florera.
Rent överjordisk nämna vi
den skönhet som vi hylla,
men glömma bort dess ursprung i
en underjordisk mylla.
Vilken vacker dikt, Olgakatt.
SvaraRaderaOCH så sann.
Det är första gången jag läser den här dikten,
Men nu "snor" jag den, och lägger in den i mitt arkiv.
Tack!
Ja, haha, i Grönköping glömmer man inte bort våra minsta medarbetare!
SvaraRaderaUnderbart alster av vår nationalskald! Jag som trodde jag läst allt han skrivit, men denna har jag missat. Vänta lite – nyutkommet ex av GV. Nyskrivet alltså? Det förklarar varför jag missat denna hyllning till de mikrober som garantera att livet ska florera. Mycket fint!
SvaraRadera