Tillbaka i verkligheten med resultatet

Efter den intensiva kurshelgen hos Owe Johansson i Köpenhamn med inspiration, utmaningar och övning och åter övning i gjutkonsten var det skönt att komma hem. Efter en god natts sömn var det så dags att beskåda resultatet av vedermödorna. Jag la inte ner nån längre tid under kursen på efterbearbetning av mina alster eftersom jag har verkstad hemma.

Vi övade två tekniker, gjutning i sepiaskal och i sand. Sepiaskal är det interna skelettet av en tioarmad bläckfisk, Sepia officinalis, och man kan köpa sådana skal i burfågelaffärer eftersom man ger fåglarna sådana att knapra kalk ifrån. Den producerar också det bruna bläck som fått namnet sepia efter bläckfisken.

Så här ser den levande firren ut. Bild från Wikipedia.

Och så här ser skalet, eller rättare skelettet, ut, för det sitter ju inuti djuret.

Man gnider undersidan mot ett sandpapper för att få en helt slät yta och kretar sedan ut sin gjutform med ett metallverktyg.

Owe demonstrerar.

Uppgillrat inför gjutning.

Det flytande silvret måste hällas i blixtsnabbt.

Häller man inte fort nog eller ingötstratten är för trång eller luftkanalerma man kretat inte vida nog blir det inte som man tänkt sig. Har man tur kanske skalet duger för ett nytt försök, annars är det bara att börja om. Det blev många omtag, kan jag avslöja.

Här har jag lyckats hyfsat med vad som ska föreställa en katt som vänder ryggen till. Skalet bröts i ena änden så det blev bara en figur.

Den här gången brann skalet så att formen inte heller här dög mer än en gång. Luftkanalerna var så vida att silver flöt ut i dem.

Som synes krävs en hel del efterarbete, i synnerhet som detta var mitt första försök med gjutning. Vi göt också i sand där man kan pressa ner sin modell i sanden och få sin form på så sätt. Det var litet lättare i vissa avseenden men det vackra mönstret av sepiaskalet gör att jag nog tyckte det var roligast ändå.
Nu har jag haft ett par dagar i verkstaden att pilla med det ca 100 g gjutgods jag hemförde. Långt ifrån allt är färdigt. Nedan ett smakprov.

Katten som vänder ryggen till är den som syntes nygjuten ovan, nu monterad med broschnål. Den och det som ska förställa en fågel är sepiagjutet, kattfotsavtrycket (Olgas höger fram) och katten med ögon är sandgjutna.

Owes kurser är intensiva, man får tid att jobba koncentrerat och mat serveras regelbundet i verkstan. Owe avbryter emellanåt för teorilektion och demonstration. Han övervakar, rättar arbetsställningar och tipsar om verktyg. Man är aldrig mer än fyra elever i taget så det finns tid för var och en att få hjälp. Efter tre heldagar, ja mer än så, vi håller på till långt ut på kvällarna, är man rätt mör. Det här gänget (De fyras gäng från Göinge) har jobbat ihop i flera år och mer kommer det att bli!

Från Owes nya ateljé på Amager har man en underbar utsikt mot Sundet.

Här är vi redo att begå lunchen, som alltid med härliga sallader.

När jag gick min första kurs för 9 år sedan hos Owe Johansson hade han verkstad i Lilla Vik på Österlen och i Varberg. Sen flyttade han till Ystad och sedan några år är han i Köpenhamn där han nyligen flyttat från Kompagnistræde 29 till Amager. På K29 finns dottern Maxjenny kvar med sin butik med flotta, egna designkläder, missa inte den när du är i Köpenhamn!