Vårkänslor

Vad vore livet utan årstidsväxlingar? Om det inte var en bister vinter så skulle man ju inte känna denna kvillrande vårglädje och förväntan när solen kravlar sig allt högre på himlen för varje dag. Dessa dagar när vårsolen värmer så gott men kylan kommer krypande så fort solen sjunker bakom grannens tak är så speciella.

Jag ställer mig i växthuset med jordpåsar och krukor och krukar om och klipper ner och sätter sticklingar. En massa sticklingar ger jag bort också; inte alla bryr sig om att övervintra pelargoner.
Det är redan litet sent påtänkt för vissa sorter, mina trofasta, gamla vita pelargoner blommar för fullt redan men måste ändå klippas ner för att bli knubbiga och täta. Det jag klippte bort räckte till tre hela nya lådor - var jag nu ska ha dem nånstans.

Men än får man gå med strumpor och skor, för det finns vinter kvar.

All snö är inte borta även om gräset börjar synas allt mer.

I Lilla Åland är det full snövinter ännu. Men snön skyddar nunnor och sippor!

I varmare lägen har det hänt mera.

Har ska det bli backsippor.

Rabarberknopp vill opp!

Små gula solar finns här och där, snart blir det hela mattor.

Snödroppar bekänner färg.

Inne i uterummet spirar det, alla bladfällande agapanthusar är gröna och fina redan. Jag håller tummarna för blommor i år; det var klent med det förra året i vissnesorterna.
Den ljuvliga vildpelargonen cotyledonis blommar som bäst nu och har fått en framträdande plats så att man hinner njuta. De vilda blommar bara en gång, sen är fröjden över. Men det finns massor med knoppar!

P.cotyledonis