måndag 18 april 2011

Livets skörhet

Det hördes en smäll i huset häromdagen, en rejäl smäll. Jag tänkte att någon av katterna vält något men kunde inte hitta något tecken på det, varken på katterna som bara stirrade förvånat på mig eller i huset.
Litet senare gick jag ut i uterummet som varit tillstängt och fick då se vad som hänt.
Den lilla rödhaken låg där utanför glasdörren, alldeles död med ett dun i näbben. På väg att bädda för sina kommande barn råkade den ut för en flygolycka.
Jag vet inte om det är skillnad på hane och hona så jag vet således inte heller om det är en änka eller änkling som får se sig om efter en ny partner.
Vi har sett rödhakar vid våra fröautomater under senvintern, jag hoppas här finns fler även om vi inte ser dem just nu i levande tillstånd. Enligt fågelboken flyttar de normalt men kan tydligen stanna här i södra delen av landet.
Sorgligt var det i alla fall att det gick så illa för den här stackaren som klarat en bister vinter.

9 kommentarer:

  1. Alltid lika tråkigt när det händer.
    Som barn begrov jag massor med fåglar som flög in fönstren. Nu är det länge se'n - kanske för att fönstren är så skitiga att de syns.
    Än har jag inte sett några rödhakar, men de är tidiga, så de borde vara här.
    M

    SvaraRadera
  2. Oj den lilla fågeln måste haft fart rakt in i dörren. Stackarn. Hoppas so sagt ni har fler i trakten så den som är kvar kan finna en ny partner.

    SvaraRadera
  3. Det är alltid sorgligt. Ifjol höll jag begravning för en liten rödhake jag också som hade flugit in i växthusdörren....sedan lade jag upp en matta av trämaterial så de skulle se att det var någonting där. Bra idé fick jag nu av Margaretha! Att låta alla fönster vara smutsiga fram till hösten....det är ju rena livräddningsplankan för de små bevingade vännerna

    SvaraRadera
  4. På Öland har förra ägaren till Mirrfamiljens sommarhus klistrat upp några halvstora, svarta hökfåglar av papper på det stora vardagsrumsfönstret. Jag undrade varför när jag först kom dit, men nu förstår jag...

    SvaraRadera
  5. Margaretha:
    Inte ens smutsiga fönster räddade denna lilla fågel...
    Som tur är händer det inte ofta. Jag kan bara påminna mig 3-4 ggr på 34 år. Det var första gången på en uterumsdörr, såvitt jag minns.

    Saltis:
    Ja, det small till ordentligt så den hade nog fart, alltid.

    Karin:
    Som du ser så räcker det inte med smuts...

    Ingrid:
    Vi har skaffat sådana klistersiluetter men inte kunnat bestämma oss för vilka fönster vi skulle sätta dem på eftersom det varit olika de få gånger det hänt.

    SvaraRadera
  6. känner du nån som kan stoppa upp..

    SvaraRadera
  7. Hannele:
    Nej, det känner jag ingen som gör. Den lilla fågeln har fått ingå i kretsloppet i naturen.

    SvaraRadera
  8. Stackars liten! Än har vi inte haft tid att titta efter småfåglar, bara hört dem. Humlor har vi däremot sett, och en citronfjäril.

    SvaraRadera
  9. Så sorgligt! Jag älskar rödhakarna -de är så söta och smyger omkring nära oss.
    Men här är inget att göra...

    SvaraRadera